Statssekreterare Matti Anttonens tal vid ambassadörsmötet 19.8.2019
Ärade ministrar, bästa kolleger. God morgon. Välkomna till mötet för de finländska beskickningscheferna 2019.
I år träffas vi på en ny mötesplats: Kulturfabriken Korjaamo. Mötet hålls här eftersom riksdagens lokaler, där dessa möten hållits i många år, genomgår renovering. Årets mötesprogram är utspritt över bara tre dagar och det äger rum en vecka tidigare än vanligt.
Vi klarade av fjolårets möte utan mobiltelefoner. Vi försöker göra det även i år. Här finns inga förvaringsfack som i riksdagen, men håll mojängerna i era väskor eller kassar och låt dem inte vibrera på bordet eller på annat sätt störa andra.
För egen del vill jag rikta ett stort tack till alla dem som varit med och planerat och genomfört årets möte.
Programmet innehåller många traditionella element men också något nytt. Jag tror att vi alla framför allt är intresserade av vad ministrarna i den nya regering som tillträdde i juni har att säga. Statsminister Rinne får ordet direkt efter mitt anförande.
xxx
I dag är det den 19 augusti. För mig har en händelse på detta samma datum känts som en vändpunkt redan då den ägde rum. I normala fall noterar man ju inte trendförändringar förrän långt efteråt.
Tidigt på morgonen en måndag för exakt 28 år sedan ringde min chef Heikki Talvitie till mig i proletärernas stadsdel och berättade att Sovjetunionens president hade blivit avsatt. Som vi vet pågick kuppen inte i mer än tre dagar, men den förändringsprocess som den satt igång i det forna Sovjetunionen pågår än i dag.
De baltiska länderna återfick sin självständighet ännu under samma vecka i augusti. Klockorna klämtade för Sovjetunionen på juldagen.
I dag är Estland, Lettland och Litauen medlemmar i EU och Nato och vi har en gemensam valuta. Frihandelsavtalet har gjort EU till Ukrainas viktigaste handelspartner. I landet förrättas presidentval där man inte på förhand vet vem som vinner.
Ryssland är en viktig granne för Finland. Som EU-medlem är vi med och utformar och genomför unionens Rysslandspolitik. Vi är intresserade av i vilken riktning Ryssland som en stat, ett samhälle och en ekonomi utvecklas.
Stämningen känns motstridig. För ett par veckor sedan hade det förflutit 20 år sedan president Putins makttillträde – först som premiärminister, därefter som president, igen en tid som premiärminister och nu som president. Under denna tid har Ryssland utvecklats till det land som vi känner i dag.
Den första av de två årtiondena under Putin präglades av aldrig tidigare skådad tillväxt. Rysslands BNP ökade med 7 procent per år, befolkningens köpkraft ännu mer. Den privata sektorn utvidgades. Handeln mellan Finland och Ryssland ökade och företagen gjorde investeringar. Under min tid som ambassadör riktades som mest drygt 10 procent av vår export till Ryssland.
Det årtionde som inleddes 2009 ser rätt så annorlunda ut. Den årliga BNP-tillväxten är knappt en procent. Staten håller ekonomin i ett hårdare grepp. Befolkningens realinkomster har minskat under de senaste åren. Finlands export till landet har halverats från den tidigare tioprocentsnivån. Investeringsflödet har minskat. Demonstrationerna på grund av kandidatuppställningen i Moskvas kommunalval ger en bild av det ryska samhällets tillstånd. Befolkningsutvecklingen har igen hamnat på minus.
Som grannländer för vi naturligtvis dialog och bedriver handel sinsemellan. Vårt framgångsrika miljösamarbete för att skydda Östersjön fortsätter med frågor kring fast avfall och sot. En positiv nyhet är att Ryssland ska ratificera klimatavtalet från Paris.
I denna tid av en global ekonomisk omvälvning är det svårt att förstå varför Rysslands ekonomiska strategi fortfarande tycks bygga på produktion och export av fossil energi, fastän landet skulle ha alla förutsättningar att inta en stormaktsposition inom förnybar energi.
Konflikten mellan Ryssland och Ukraina har förändrat den säkerhetspolitiska miljön i Europa och dynamiken i förhållandet mellan EU och Ryssland. Man kan inte räkna med någon förändring i situationen innan konflikten lättar. Genomförandet av Minskavtalen spelar här en central roll.
***
Afrika är säkert ett tema som många minns från fjolårets möte. Under det gångna året har frågan väckt mycket diskussion både i Finland och i Europa. Regeringsprogrammet innehåller ett löfte om en Afrikastrategi, vars beredningsarbete inleds inom kort.
Afrika är också i fortsättningen den världsdel dit vår ökade finansiering till utvecklingssamarbete huvudsakligen riktas.
Vi som utomstående kan bidra till Afrikas utveckling. Det är förstås kontinentens egen sak att besluta i vilken riktning den ska utvecklas och bära det huvudsakliga ansvaret för genomförandet av behövliga åtgärder.
I början av året företrädde jag Finland vid ett möte mellan utrikesministrar från Europeiska unionen och Afrikanska unionen. Det som särskilt fastnat i minnet är hur de afrikanska ministrarna betonade vikten av ekonomisk tillväxt och uttryckte sitt stöd till liberaliseringen av handeln. Det senare har varit ett framträdande tema i Afrika det gånga året. Alla utom ett av länderna på kontinenten har undertecknat avtalet om ett afrikanskt frihandelsområde. Avtalet trädde i kraft i början av juni, då 22 länder hade deponerat sitt instrument för godkännande.
Avtalet är ett stort steg i Afrikas ekonomiska integration. Det säger något om i vilken riktning de afrikanska ledarna och folken vill utveckla sin kontinent. Som representanter för EU får vi i Afrika ofta höra positiva kommentarer om att Europas integration har gynnat oss. Vi får hoppas att det nu är Afrikas tur för en liknande framgångssaga.
Afrikas frihandelsavtal innebär också nya möjligheter för förhållandet mellan Europeiska unionen och Afrikanska unionen. Men mycket återstår att göra innan handeln mellan de afrikanska länderna är åtminstone så smidig som handeln mellan Afrika och andra världsdelar.
***
I maj fick Finland agera skådeplats får två viktiga utrikesministermöten.
Utrikesministermötet i Rovaniemi avslutade Finlands tvååriga ordförandeskap i Arktiska rådet. I mötet deltog utrikesministrarna från alla åtta medlemsstater. Det var den andra gången under rådets drygt tjugoåriga historia.
Trots att vi vid mötet inte fick ihop ett slutdokument på grund av oenighet om klimatförändringar kan Finlands ordförandeskap anses ha varit lyckat. Vi gjorde framsteg inom rådets traditionella samarbetsområden, till exempel miljöskyddet. Ett helt nytt element är det meteorologiska samarbetet. Alla var beredda att erkänna det som en viktig del av rådets arbete i en situation där fartygstrafiken och annan mänsklig aktivitet i den arktiska regionen ökar.
Den arktiska regionen har särskilt stor ekonomisk betydelse för vårt grannland Ryssland som får tre fjärdedelar av sin gasproduktion från regionen. Obs deltaområde kommer i framtiden att utgöra ett centrum för Rysslands produktion och export av LNG, flytande naturgas. LNG och andra produkter ska i allt större utsträckning transporteras västerut via Nordostpassagen och under sommarmånaderna till den asiatiska marknaden via Berings sund.
Intresset för den arktiska regionen ökar också på andra håll. Detta konkretiserades för mig i juli då jag deltog i en paneldiskussion om arktiska regionen på säkerhetsforumet i Aspen i Förenta staterna. Något om Förenta staternas satsning säger det faktum att landet äntligen beslutat om upphandling av tre stora isbrytare. Kinas växande intresse för energiresurserna och transportrutterna i regionen väckte både intresse och helt klart oro.
I sanning råder det ingen tvekan om vilka konsekvenser klimatförändringar har i den arktiska regionen. Förra veckan när mitt tal skrevs var istäcket på Norra ishavet över 2 miljoner kvadratkilometer mindre än det var i genomsnitt åren 1980–2010. Isen fortsätter att smälta ännu i cirka tre veckor, och det återstår att se om istäcket slutligen är det näst minsta eller allra minsta genom tiderna.
***
En annan viktig milstolpe i maj var Europarådets utrikesministermöte i Helsingfors. I samband med mötet firades också Europarådets 70-årsjubileum.
Programmet för Finlands sexmånadersperiod som ordförande i Europarådets ministerkommitté var omfattande och mångsidigt. Vi stödde starkt Europarådets grundläggande arbete för de mänskliga rättigheterna i Europa. Ett intressant nytt inslag var frågan om den artificiella intelligensens inverkan på de mänskliga rättigheterna, som diskuterades under en konferens i Helsingfors.
Finland arbetade också för att Ryssland inte skulle lämna Europarådet. Scenariot skulle ha gjort det omöjligt för vanliga ryska medborgare att vända sig till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna för bättre rättsskydd. Ryssarna hör som känt till dem som flitigast anlitar domstolen.
När det gäller de mänskliga rättigheterna är vårt följande stora projekt att bli medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Vi har möjlighet att påverka den globala människorättssituationen, men utöver det ger kampanjen och det kommande medlemskapet en möjlighet att i större omfattning integrera människorättsfrågor i vår verksamhet. Vi behöver förstås också resurser för att kunna lyckas med detta projekt.
***
Jag återvänder till energi- och klimattemat, som jag tangerade tidigare. Det är ett kärt och bekant tema för mig, bland annat från tiden som utrikesministeriets första energiambassadör. En annan sak jag lärde mig under den tiden var att ett uppdrag som ledande sakkunnig erbjuder en möjlighet att fördjupa sig i frågor som man kan ha nytta av senare under sin karriär.
Under den där resan till USA i juli, medan jag körde genom Texas, fick jag med egna ögon bevittna den globala energimarknadens två stora trender.
För det första har vi den tekniska revolutionen inom olje- och gasproduktionen, som gjort Förenta staterna till världens klart största producent av både gas och olja. Bara landets oljeproduktion är nu två och en halv gånger större än för ett årtionde sedan. När det gäller gasen blir landet i början av nästa decennium en av de tre största exportörerna av flytande naturgas, LNG, vid sidan om Quatar och Australien. Att Förenta staterna för fyra år sedan inte exporterade LNG över huvud taget säger något om förändringens proportioner.
Men ännu större förändringar än de som skifferoljan och naturgasen medfört pågår nu inom området för förnybar energi. I Texas stötte jag på de största vindkraftsparker jag någonsin sett. Delstaten är Förenta staternas överlägset största producent av vindenergi. I början av detta år utgjorde vindkraften 22 procent av delstatens hela elproduktion och gick på så vis för första gången om kolkraften. För femton år sedan var vindkraftens andel 1 procent och kolens 40 procent.
Kapaciteten byggs nu ut i en sådan fart att vindkraftens andel kommer att stiga till en tredjedel under nästa årtionde, en nivå som vissa mindre delstater i Mellanvästern redan uppnått.
Vid sidan om vindkraften ökar också solkraftens betydelse i snabb takt. Under det förra årtiondet mer än tiodubblades produktionen i Förenta staterna. På första plats bland delstaterna kommer Kalifornien, där solkraftens andel av elproduktionen är kring femton procent. På federationsnivå stod vindkraften för 40 procent av den nya elproduktionskapaciteten förra året. Solkraften och naturgasen stod båda för ca 30 procent.
Och Förenta staterna är inte ensamma här. I Kina är tillväxtsiffrorna och produktionen av förnybar energi ännu större.
***
Min egen prognos är att efterfrågan på fossila bränslen, i synnerhet kol och olja, når sin kulmen under det kommande årtiondet. Efterfrågan på gas kan ännu växa eftersom de växthusgasutsläpp som produktionen orsakar är mindre, och med hjälp av gasdrivna kraftverk är det lättare att jämna ut vind- och solkraftens ofrånkomligen ojämna produktion. I det globala syd är solkraftens fördel – i motsats till Finland – att det största uppsvinget i efterfrågan på el inträffar under sommaren då det finns behov av nedkylning.
Hur detta trendskifte påverkar prospekteringen, produktionen av och prisutvecklingen för fossila bränslen återstår att se. Något om läget säger det faktum att OPEC:s andel av den globala oljeproduktionen ser ut att stanna på under 30 procent tack vare de rådande begränsningarna.
***
I detta läge låter vår nya regerings mål om att vårt skogrika land, som även använder kärnkraft, ska uppnå koldioxidneutralitet 2035, som ett förnuftigt beslut. Givetvis har vi nu mycket att göra, i synnerhet i fråga om trafiken och uppvärmningen.
***
Under det gångna året har det gjorts en hel del för att förbättra verksamheten vid utrikesministeriet, och arbetet fortsätter.
De unga diplomater och administrativa assistenter som inledde sin bana här förra året är nu sysselsatta i olika delar av organisationen. Ansökningen till följande diplomatkurs är utlyst. En ny kurs för administrativa assistenter kommer också att utlysas och utbildningen kommer att fokusera kraftigt på inreseärenden. Vi ska få mer resurser för att sköta inreseärendena. På så vis kan vi sköta vår andel av regeringens målsättningar angående arbetskraftsinvandring och övrig invandring.
Nästa vecka börjar en kurs för tjänstemän som befinner sig i mellanstadiet av sin karriär och som arbetat kring tio år i huset. Under våren ordnade vi en dag för alla enhetschefer. Som vi alla vet av egen erfarenhet, arbetar man ofta ensam och under hård press som enhetschef. Utöver själva lärandet kan denna typ av kurser i bästa fall också skapa nätverk och kontakter kolleger emellan.
Vi lät en utomstående konsult utföra en utredning om hur vi ska bli bättre på att reagera på trakasserier och osakligt bemötande. Vi håller på att omsätta utredningens rekommendationer i praktiken. Om det förblivit oklart för någon så upprepar jag för säkerhets skull ministeriets och ledningens entydiga ståndpunkt: vi har nolltolerans för denna typ av beteende.
***
Utrikesministeriet är en arbetsplats som också påverkar våra familjemedlemmars liv. Många makar har bristfälligt pensionsskydd på grund av våra utlandskommenderingar. Man har försökt korrigera denna brist genom en specialersättning. Nivån på ersättningen släpar emellertid rejält efter och vi för nu samtal med finansministeriet för att få till stånd en förhöjning av den månatliga summan.
För barnfamiljer är kostnaderna för dagvård på många håll så höga att en stor del av tjänstemännens lön går till barnens dagvårdsavgifter. Här ska det ske en förändring som betydligt minskar familjernas dagvårdsutgifter.
***
Vi ska även utveckla styrningen av ministeriets och beskickningarnas verksamhet. Under den kommande hösten utarbetas i vanlig ordning verksamhets- och ekonomiplaner för de följande fyra åren med regeringsprogrammet som rättesnöre. Under valperiodens kommande år ska beskickningarna utarbeta en årsplan och en budget för att genomföra planen. Årssamtalens betydelse i beskickningarnas styrning kommer att öka. Regelbundna videosamtal mellan de styrande avdelningarna och beskickningarna är enligt min egen erfarenhet ett bra sätt att förena teamen som sköter ett visst land eller ärende.
***
Under ambassadörsmötet förra året uttryckte republikens president en tanke som etsade sig fast i mitt minne: ”Snappa upp också svaga signaler i era stationeringsländer och skicka vidare tydliga signaler hem till huvudstaden.” Det är ett tydligt och bra råd som också ni förhoppningsvis lade på minnet.
Finland kommer aldrig att ha samma resurser som stormakterna för att samla och analysera information. Vi kan däremot som ett medelstort land med platta hierarkier och utbildade människor vara bra på att snappa upp de där svaga signalerna och förmedla dem åt våra beslutsfattare.
I korselden mellan olika uppgifter är det bra att minnas att rapporteringen är en mycket väsentlig del av vårt arbete och av utrikesministeriets existensberättigande. Ni beskickningschefer har en alldeles särskild roll i att upptäcka trender eftersom få finländare har mer omfattande och mångsidiga kontaktytor i era stationeringsländer eller era organisationer. Åtminstone ingen annan som har samma skyldighet att informera statsledningen.
Det ni ser och hör förvandlas inte automatiskt till förståelse för världens gång här i Helsingfors. Berätta med andra ord modigt om fenomen och utvecklingsförlopp som ni uppskattar att kan bli betydelsefulla för Finland. Den är bra att minnas att alla stora och betydelsefulla saker en gång var små.
Jag ska inte här närmare analysera resultaten av det gångna årets rapportering i ljuset av siffrorna. Det räcker kanske att konstatera att det är ytterst ojämnt. Jag önskar att ni fäster uppmärksamhet vid detta. Jag kommer också att följa upp ärendet själv.
xxx
Förra året hade vi en session om artificiell intelligens. I år talar vi om framförhållning, vilket ni förhoppningsvis kommer att ha nytta av också i rapporteringen. Vi får lyssna till några av de främsta experterna på området och även våra beskickningar kommer till tals. Och sedan får ni givetvis själva delta i grupparbete och diskussioner.
Om detta ärende säger jag inte mer än denna mening som gjorde intryck på mig under framförhållningsseminariet i Ständerhuset på fredagen: ”Uncertainty is not a liability, but an asset”.
***
Diskussionen om artificiell intelligens har fått gro och nu pågår en diskussion om hur vi bättre ska utnyttja all den information som ambassaderna och ministeriet producerar i form av Arkki-meddelanden och e-postmeddelanden. Idag hänger det i allt för hör grad på hur en skribent delar sin information, om informationen når alla intresserade. Några länder använder någon form av dataanalytik för detta ändamål. Vårt projekt är fortfarande i startgropen, men förhoppningsvis har jag mer att berätta nästa år.
***
Utrikesministeriets och Business Finlands omfattande samarbete har blivit det nya normala både vid beskickningarna och här i Helsingfors. Det nya regeringsprogrammet ger ett starkt stöd till detta arbete då båda parter kan stärka sina nätverk i världen. Regeringsprogrammets ”Finland större än sin storlek” håller på att få en konkret innebörd.
Att vår verksamhet utomlands är fungerande och smidig bygger på att vi har gemensamma processer och verktyg. Vi har redan fått positiv respons av näringslivets organisationer för Team Finland-årsplanerna. Det viktigaste av de gemensamma verktygen är kundhanteringssystemet Kasvu-CRM. Nu är det viktigt att detta verktyg också används så att andra kan se vilka tjänster företagen fått och vilka tjänster ambassaderna tillhandahållit.
Utifrån de resultat som kundhanteringssystemet visat på sedan det togs i bruk förra året kan vi vara mycket nöjda. På en skala från 0 till 5 ligger vårt medeltal på 4,3. Jag vill tacka er alla för detta. Vi kommer också att få kundrespons på torsdagskvällen efter Team Finland-dagen under Finlands näringslivs tillställning. Kundrespons är inget självändamål. Med hjälp av responsen ökar vår förståelse för resultaten av vårt arbete och samtidigt väcker den nya tankar om vad som ännu bör utvecklas.
xxx
Finland är en stark förespråkare av det multilaterala systemet. Samtidigt anser vi att EU:s verksamhet bör effektiveras och få bättre genomslag. Vi försöker påverka genom internationella organisationers politiska riktlinjer och program. Men man kan också påverka genom att placera finländare på centrala poster i dessa organisationer.
När det gäller EU är situationen tillsvidare relativt god, men den kommer inte att förbli så länge till om vi inte får unga finländare aktiverade så att de söker sig till EU-institutionernas tjänst. Inom utrikestjänsten har vi fortfarande tre delegationschefsposter i och med att vår kollega Sinikka Antila valdes till EU:s ambassadör i Namibia. Sofie From-Emmesberger är permanent ordförande i COPS.
Det var en stor sak för Finland att Petteri Taalas fick förlängt mandat i ledningen för Meteorologiska världsorganisationen. Tack för alla era insatser för denna sak. Petteri har en central roll när det gäller klimatfrågor i FN-systemet och det är mycket fint att vi har en finländare på en så central post i dessa avgörande tider för den globala klimatpolitiken. Finländare har också valts till centrala poster i bland annat UNDP och WFP. Vårt arbete fortsätter.
xxx
Under det gångna året har vi fattat beslut om den stora renoveringen av Sjöekipaget och arbetet har inletts. En del av våra kolleger får flytta in i de nya lokalerna redan i början av 2021, resten under sommaren samma år. Arbetet har framskridit enligt tidtabellen och vi har anledning att tro att den håller ända till slutet.
Nu är vi utspridda på huvudsakligen fyra adresser: Kyrkogatan, Södra Esplanaden, Kanalgatan och Statsrådborgen. Situationen är inte optimal, men det är så här vi arbetar nu. De flesta av oss jobbar i aktivitetsbaserade kontor. Så kommer det också att vara i Sjöekipaget. Så som på alla områden i livet varierar människors erfarenheter. Vissa tycker att det underlättar arbetet då man sitter tillsammans med sina kolleger. Andra upplever att det är svårt att koncentrera sig då man inte har sitt eget rum. Det som så gott som alla verkar nöjda med, särskild på Södra Esplanaden, är det centrala läget.
I de statsägda fastigheter som utrikesministeriet förvaltar runt om i världen har underhållet blivit rejält eftersatt under årens lopp. Tillsammans med finansministeriet håller vi på att slutföra en ny strategi för statens fastigheter utomlands, som ska hjälpa oss att knappa in det eftersatta underhållet under de närmaste åren. Det är mycket viktigt att vi på detta sätt kan göra skötseln av våra fastigheter mer systematisk. Och inte en dag för tidigt, tänker säkert många bland er.
xxx
Det är många viktiga ärenden som jag inte tagit upp i detta tal. Jag lämnade medvetet presentationen av regeringsprogrammet och dess utrikespolitiska implikationer till statsministern och de andra medlemmarna av statsrådet. Vi kommer att ägna separata sessioner åt EU och stormakternas relationer.
xxx
Sedan det förra ambassadörsmötet har vi mottagit sorgebud om följande kära och långvariga kollegers bortgång: Alec Aalto, Harry Helenius, Irmeli Mustonen och Klaus Sahlgren. Vi reser oss nu för att hedra deras minne.