Utrikesminister Timo Soinis tal under ambassadörsmötet 2015
Utrikesminister Timo Soinis tal den 24 augusti 2015 under ambassadörsmötet
Ärade ambassadörer, bästa kolleger!
Det är en sann glädje att få stå framför er idag som utrikesminister. Jag förhåller mig ambitiöst och med stor entusiasm till mitt uppdrag. Vi lever i svåra tider och emellanåt stretar vi i motvind, men redan nu har min erfarenhet av utrikesministeriet och människorna här varit uppmuntrande. Jag kan inte föreställa mig att det i denna republik skulle kunna finnas mera insatta och mera kunniga människor. Med det här gänget och med gott samarbete klarar vi nog av svårigheterna.
Jag är inte bara intresserad av utrikespolitik utan också av själva utrikesministeriet. Människorna som gör utrikespolitiken. Jag konstaterade redan i min tidigare roll som ordförande för utrikesutskottet att det är ni, och ett täckande och effektivt representationsnätverk, som är i främsta linjen när det gäller att driva Finlands utrikespolitik och nationella intressen. Vi måste ta väl hand om den här tillgången, både när det gäller den själsliga och den resursmässiga kapaciteten.
Ni förtjänar alla ett stort tack, men jag vill särskilt att vi alla riktar vårt tack och vårt stöd till de kolleger som under det gångna året varit tvungna att arbeta i krävande krissituationer och under hård press.
Uppgifterna är ofta krävande både fysiskt och psykiskt. Ibland också på familjens bekostnad. Jag hoppas att vi kan fortsätta utveckla förvaltningen och våra arbetssätt och i allt högre grad ta sådana faktorer i beaktande som stöder er expertis, era erfarenheter och även er kapacitet att orka arbeta.
Bästa åhörare,
Ekonomin är en allt viktigare faktor i utrikes- och säkerhetspolitiken. Det gäller också Finland. Vi måste få vår egen ekonomi i skick för att vi i också framtiden ska vara konstruktiva partner i arbetet för fred och utveckling. Det är regeringens svåra men brådskande och oundvikliga uppgift att få Finlands ekonomi på rätt köl. I diskussionen efteråt kan vi gå in på detaljerna, men jag vill framhålla redan nu att också utrikesministeriet och beskickningarna bör ha en aktiv roll i detta. Vi kan på ett mycket konkret sätt hjälpa finländska företag att uppnå framgång i världen. Framgångarna måste förtjänas bit för bit. För min egen del strävar jag – till exempel genom att kartlägga spetsprojekt – efter att vi ska få tillräckligt med expertis och resurser till de beskickningar som är kritiska för exportfrämjandet för att sätta fart på tjänsterna för företagen.
Många – säkert också bland er – tänker att den sittande regeringen själv har lagt krokben för Finland genom att skära ned utvecklingsanslagen. Nedskärningarna i utvecklingssamarbetet svider, men de är nödvändiga i den här situationen. Vi kan inte i det oändliga ta lån för att hjälpa andra länder. Jag önskar samtidigt att nedskärningarna kan erbjuda en möjlighet att förnya arbetssätt, finna en ny profil, höja effektiviteten och förbättra våra resultat, vilket också riksdagen har krävt av oss. Till exempel Afrikas strategiska betydelse för Europa och Finland ökar hela tiden. Finlands relationer till Afrika har hittills dominerats av utvecklingssamarbete. Världen förändras emellertid och det måste också Finlands Afrikarelationer göra. Det innebär nya tankegångar inom utrikes- och säkerhetspolitiken, inklusive utvecklingspolitiken och våra ekonomiska relationer.
Som utrikesminister bekymrar jag mig givetvis särskilt över de personalminskningar som nedskärningarna i utvecklingsanslagen innebär. Den planerade nedskärningen i utrikesministeriets personal med 35 årsverken skapar en sådan oro och osäkerhet om den egna arbetsplatsen som man inte är van vid inom staten. De administrativa tjänsterna kommer att gå igenom den här processen så att de mänskliga effekterna är möjligast ”uthärdliga”. Jag kommer själv att följa processen mycket noggrant.
Bästa åhörare,
ni har säkert hunnit fundera, och där ute i världen kanske någon redan har frågat, vad ”den där nya (sannfinländska) utrikesministerns” agenda kan tänkas vara. Jag ska nu lyfta fram några saker som jag – med ert stöd – särskilt tänker arbeta för. Jag tror på regeringsprogrammet.
Vi bedriver såklart inte politik i ett vacuum, så det lönar sig att börja med att bedöma vilken slags värld vi egentligen lever i och vilka sorts saker vi måste beakta. Det har skett stora förändringar. När jag blev utrikesutskottets ordförande 2011 förde vi inga diskussioner om hotet från ISIL och organisationens barbariska verksamhet mot till exempel kvinnor och flickor, Boko Haram figurerade inte i CNN:s ”breaking news”-fönster, Krim konrollerades fortfarande av Ukraina och Ryssland stödde inte separatister i östra Ukraina.
Eftersom tiderna har förändrats är det säkrast att börja med en bekant historia.
En finländsk diplomat blev en gång utomlands ombedd att beskriva situationen i Ryssland med ett ord. Svaret löd ”Good”. Det här ansågs vara ett så knapphändigt svar att han ombads ge ett längre svar, på två ord. Nu löd svaret ”Not good”.
Skämtet är gammalt, men med ett ord så är det också bra. De här svaren funkar också som beskrivning på vår omedelbara utrikes- och säkerhetspolitiska omgivning.
Å ena sidan är situationen bra. De gångna tjugofem åren sedan kalla krigets slut har varit en tid av positiv ekonomisk och samhällelig utveckling, av fördjupat samarbete och stabilitet. Fastän Finland nu igen står inför ekonomiska svårigheter, har Finland under denna tid besegrat en depression och blivit ett av väldens rikaste länder. Under denna period har Finland också blivit medlem av Europeiska unionen och utvecklat ett omfattande samarbete med Nato och andra internationella partner. Finlands internationella ställning är ur ett historiskt perspektiv starkare än någonsin. Det här är ett resultat av hårt arbete och diplomati och vi ska inte förvänta oss att vi ska komma lättare undan i framtiden.
Mycket positivt har fåtts till stånd också i våra närområden. Nordeuropas och framför allt Östersjöregionens inbördes handel och integration har blivit starkare. Utvidgningen av EU och Nato har fört med sig en strakare sammanhållning mellan länderna och ökat den regionala stabiliteten. Östersjöregionen har redan länge omtalats som ett av de mest dynamiska områdena i Europa.
Å andra sidan är situationen allt annat än bra. Konflikten i Ukraina har fått spänningar mellan Ryssland och väst att stiga upp till ytan. Jag säger medvetet ”stiga upp till ytan”, inte att konflikten skapat dem, eftersom de bakomliggande orsakerna till krisen är djupgående och omfattande. Fastän det funnits god vilja på båda sidor är inte resultatet av ett kvartssekel av samarbete det önskade: Förtroendet har lidit och samarbetet ligger på många håll på is. Sanktioner har utfärdats av båda sidor och språkbruket verkar hårdna hela tiden.
Den ökade misstron är hela Europas gemensamma problem. Den avspeglas också negativt i våra närområden. Rysslands interna utveckling – inklusive de mänskliga rättigheterna – och den kraftigt tilltagande upprustningen och militära aktiviteten i vårt grannskap är oroväckande och beklagliga. Den gamla visdomen att man inte ska låta sig provoceras är fortfarande vis. Men samtidigt är det klart att Finland och de andra länderna i regionen måste ta hand om sitt eget försvar. Det ska inte tolkas som militarisering riktad mot Ryssland utan som en nödvändig höjning av vår försvarskapacitet – satsningarna i väst är i detta avseende fortfarande jämförelsevis anspråkslösa.
Bästa åhörare,
jag är övertygad om att Europas säkerhet inte ska och inte kan byggas på vapen. Finland kan aldrig understödja den sortens lösningar. Den enda hållbara vägen är dialog och diplomati. Finland stöder en snabb lösning av konflikten i Ukraina och arbetar för det både inom EU och bilateralt. I främsta hand ska lösningen bygga på ett verkställande av Minskavtalet. Ryssland innehar en nyckelroll i att finna en lösning och för det behövs politisk vilja.
Det är också klart att Ukraina behöver en plan för omfattande intern reform. Denna process kräver verkligt engagemang av Ukrainas regering. Utan utomstående stöd klarar sig Ukraina i vilket fall som helst inte och Finland måste som EU-medlem vara beredd på en eventuellt långvarig hjälpinsats tillsammans med bland annat IMF.
Med tiden måste EU och Ryssland lära sig att samarbeta igen. De gemensamma intressena och utmaningarna har inte försvunnit någonstans. Partnerskapets urspungliga motiv – ett djupgående samarbete och en stabil region – är ännu aktuella. Att fortsätta såhär innebär avsevärda risker för alla inblandade. Alla förlorar på den här utvecklingen. Europa varken vill eller önskar att Ryssland ska isolera sig.
Bästa åhörare,
effekterna av krisen i Ukraina sträcker sig också till de bilaterala relationerna mellan Finland och Ryssland och påverkar säkerhetsläget omkring Östersjön. En samordning av regeringens Rysslandspolitik är nu viktigare än någonsin. Under rådande omständigheter måste vi upprätthålla en regelbunden dialog med Ryssland om den internationella situationen och om frågor som rör närområdena och Östersjöregionen. En pragmatisk förhållning till att lösa problem har alltid varit Finlands utgångspunkt. I det rådande läget fortsätter vi samarbetet på alla de områden där det är möjligt.
Ryssland är en viktig granne och partner. För oss är det vardaglig pragmatisk verksamhet att ha att göra med Ryssland på grund av vår gemensamma gräns och det måste vi hålla fast vid, trots alla svårigheter. Jag tror att det är i både Finlands och Rysslands intresse att värna om vårt positiva relationskapital. Samtidigt är det klart att Finland agerar inom ramarna för EU:s gemensamma riktlinjer och begränsningar. Genom att sköta våra praktiska angelägenheter och hålla kanalerna öppna kan vi förhoppningsvis samtidigt bygga en grund för en lösning till den mera omfattande europeiska krisen i en konstruktiv anda.
Mina damer och herrar,
Finlands har ett beprövat recept mot internationella utmaningar, och det är samarbete. Europeiska unionen är ett centralt samarbetsforum och ett säkerhetspolitiskt val av Finland.
Av denna orsak är det beklagligt, trots att jag inte tycker att det är överraskande, att unionen kämpar med så djupa kriser, rentav knakar i fogarna. Det finns ett obestridligt gjutfel i den ekonomiska och monetära unionen, men det är svårt att reparera gjutfel när grunden är sned och huset redan står och lutar. Vi gjorde vad vi kunde när det gällde Grekland och det bör observeras att villkoren för det senaste stödet är hårda. Det tredje paketet var inga snabba pengar och Grekland måste hålla fast vid den mycket detaljerade överenskommelsen. Samtidigt får vi inte förlora helhetsbilden ur sikte – Grekland är en del av en större utrikes- och säkerhetspolitisk helhet. Europas stabilitet är viktig. Som vi vet har Greklands läge vid Medelhavets kust medfört helt nya dimensioner till upprätthållandet av landets stabilitet när mängden invandrare och flyktingar från Nordafrika har ökat.
Samarbetet inom ramarna för vårt partnerskap med Nato gynnar vår säkerhet och vår försvarsförmåga. Genom samarbete, som till exempel gemensamma övningar och krishantering, visar vi att Finland inte är en passiv konsument när det gäller säkerhet utan att vi skapar säkerhet. Man ska inte underskatta detta mål eller Finlands kontribution.
Jag kommer att se till att vi trots nedskärningarna deltar i fredsbyggande, både genom civilt och militärt krishanteringsarbetet i enlighet med våra utrikespolitiska riktlinjer. I det här läget torde det vara klart för alla att det är viktigt också för att stärka Finlands egen säkerhet.
Allt samarbete sker ändå inte multilateralt. Under de senaste åren har vårt bilaterala försvarssamarbete med Sverige blivit särskilt viktigt. Jag ska inte komma med flera parförhållandemetaforer idag, jag konstaterar bara att vi båda hyser ärbara och seriösa intentioner. Avsikten är att bygga upp och fördjupa ett samarbete som gynnar båda parterna och som stärker regionens säkerhet och stabilitet. Det här allt närmare bilaterala försvarssamarbetet är en del av utrikes- och säkerhetspolitiken. Det behövs ett ännu närmare utrikes- och säkerhetspolitisk samarbete och öppen och tät kommunikation när försvarssamarbetet mellan våra länder framskrider i snabb takt. Som utrikesminister strävar jag efter att samarbetet mellan Finland och Sverige konkretiseras och intensifieras både på de bilaterala och de multilaterala arenorna, även i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.
Bästa åhörare,
starka transatlantiska relationer och ett omfattande samarbete är viktigt både för EU och för Finland. Relationen är av stor säkerhetspolitisk betydelse. Fastän Finland inte är Natomedlem är USA:s betydelse för Europas säkerhet och stabilitet central, också ur Finlands synvinkel. Vi kommer också i framtiden att arbeta för att den politiska dialogen och samarbetet med USA fördjupas. De pågående TTIP-förhandlingarna om att avreglera handeln och öka investeringarna kan leda till den efterlängtade vitamininjektionen om vi bara får till stånd ett bra avtal för Europas och även för Finlands ekonomi. Avtalet stärker också vårt strategiska partnerskap.
Vi behöver ett allt mångsidigare samarbete i Nordeuropa i framtiden. Som bäst håller Finland på och förbereder sig inför sitt ordförandeskap i Arktiska rådet som börjar våren 2017. Det kommer att vara en stor och viktig arbetsinsats. Utmaningen vi har framför oss är klar: att värna om och utveckla det arktiska samarbetets tradition. Vi finländare har också under det rådande säkerhetspolitiska läget ett eget alldeles speciellt ansvar för det arktiska samarbetet eftersom det delvis uppstod just på initiativ av Finland i och med den så kallade Rovaniemiprocessen i början av 1990-talet. Finland följer nu USA som förtjänstfullt sköter sitt ordförandeskap i rådet. Arktiska frågor är också ett centralt tema i stärkandet av de transatlantiska relationerna.
Arktis är ändå inte bara en regional angelägenhet utan ett genuint globalt ärende. Egentligen avspeglar sig alla globala trender, från klimatförändringen till den tekniska utvecklingen, på den arktiska regionen. Frågor som gäller tillgången till naturresurser och ett etiskt och miljömässigt hållbart utnyttjande av dem är i brännpunkten. De mänskliga rättigheterna, särskilt ursprungsfolkens rättigheter, är viktiga i de arktiska områdena. Den arktiska regionen är som ett mikrokosmos av hela vår globaliserade värld och regionens betydelse växer hela tiden.
Det globala intresset för den arktiska regionen växer hela tiden. Den raskt växande skaran länder med observatörsstatus i Arktiska rådet är ett bra exempel på det. Det är klart att de arktiska områdena ska förbli en samarbetszon som är öppen för alla. Det bör gälla också Arktiska rådet som fortsättningsvis ska vara öppet för nya observatörer som fyller rådets krav. Samtidigt är det klart att det måste vara allas gemensamma angelägenhet att värna om samarbetets resultat och framtida förutsättningar. Det vi behöver är inte nödvändigtvis nya tunga strukturer, men vi måste tillsammans med våra partner skapa nya arbetssätt och fördjupa samarbetets kultur. Jag tror att det här är mer än tillräckligt med jord att plöja också för Finland, och som ättling till en småbrukare är också jag redo att sätta igång med plöjningen!
Mina damer och herrar,
Finlands utrikes- och säkerhetspolitik är ändå inte bara smal och hård, inte bara Nordeuropa och militär säkerhet. Tvärtom, Finlands utrikespolitiska agenda är mångdimensionell och bred, och sådan ska den förbli.
En viktig prioritet, också för mig personligen, är flickors och kvinnors rättigheter. Någon har kanske överraskats av att jag fäster mycket uppmärksamhet vid den här frågan. Allt för många kvinnor och flickor upplever i denna dag rädsla, förföljelse och förnedring. I många samhällen hindrar strukturell ojämlikhet flickor och kvinnor, men också pojkar och män, från att förverkliga och utveckla sig själva på ett meningsfullt sätt och att delta i samhället som fullvärdiga medborgare. Det är inte bara ett människorättsproblem utan också ett allvarligt hinder för social och ekonomisk utveckling. I allt för många länder rinner allt för många människors liv och potential ut i sanden. Det orsakar tragedier och frustration på individnivå som lätt hopar sig och tar sig uttryck i samhälleliga oroligheter, också i Europa. Mammor spelar en viktig roll i att motarbeta radikalisering. Problemet finns inte enbart hos ett avlägset ”de andra”. Ibland kan det göra gott att se sig i spegeln innan man börjar se problem i andras ansikten.
Jag strävar också att genom mitt arbete stärka och utvidga vår verksamhet när det gäller fredsmedling och dialog. Finland bör också i framtiden försvara sådana värderingar och frågor som vi anser är riktiga. Det är viktigt att föra fram sina värderingar men att högljutt pracka dem på andra fungerar inte. Republikens president har träffande konstaterat att det ofta är bättre att först lyssna vad den andra har på hjärtat innan man börjar dela ut goda råd. I denna värld av växande spänningar behövs det verkliga möten mellan medmänniskor och dialog som baserar sig på ömsesidig respekt. Konflikten mellan Ryssland och väst är inte på något vis det enda problemet vi har just nu. Tvärtom finns det också ett behov av verkliga möten och dialog mellan väst och resten av världen, både Asien och den islamska världen. Religioner spelar roll, men de ska inte ses som block som förhåller sig fientligt till varandra. Det är möjligt att hitta gemensamma nämnare och vi måste söka efter dem tillsammans.
Det är i främjandet av den sortens dialog som Finland ska profilera sig. Finland har redan gett prov på sådan verksamhet. Det räcker inte med tal, ibland måste vi också ta följande konkreta steg. För att citera en okänd tänkare kunde vår slogan vara ”Där det finns problem, där finns också Finland”. Då menar jag inte ett Finland som är där och pekar finger och kritiserar utan ett Finland som erbjuder konkreta lösningar och söker dem tillsammans med andra. Det är för det Finland som vi alla ska arbeta. Ett sådant aktivt och samarbetsorienterat Finland vill jag se ute i världen också i framtiden och ett sådant Finland vill jag representera. Också ni ska vara representanter för detta Finland.
Tack!