Utrikesminister Pekka Haavistos tal vid ambassadörsmötet, 23.8.2021

Ärade ambassadörer, kolleger, kära vänner

Detta år har tydligt visat vilket viktigt arbete som utförs inom utrikespolitiken och utrikesministeriet. Nu talar jag inte bara om den pågående krisen i Afghanistan och alla uppgifter i samband med den, utan om en mängd händelser de senaste månaderna: den globala responsen på coronakrisen, de internationella klimatåtgärderna, arbetet för att främja Finlands ekonomi på våra viktigaste exportmarknader, stärkandet av vår utbildnings- och innovationsprofil internationellt, nedrustningsfrågor, mänskliga rättigheter och utvecklingsinsatser riktade till världens fattigaste länder.

Jag har i år träffat USA:s nya utrikesminister Antony Blinken, Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov och Kinas utrikesminister Wang Yin, och med alla har jag diskuterat det multilaterala systemets tillstånd och framtid – vikten av förhandlingar och av lösningar som nås genom förhandlingar.

För Finland är förhandlingar och lösningar som nås förhandlingsvägen ett naturligt sätt att agera inte bara för att främja vår nationella agenda utan också inom utrikespolitiken. I många konflikter har vi sett hur förhandlingarna misslyckats – det har inte satsats tillräckligt eller i rätt tid på förhandlingarna och deras betydelse.

Vi har erfarenheten från 1975 i vårt DNA: Europeiska säkerhetskonferensen i Helsingfors och allt den ledde till. Konferensen både stabiliserade det kalla krigets Europa och medförde något nytt. Helsingforsöverenskommelsens tredje korg handlade om mänskliga rättigheter och fri informationsförmedling, i många östeuropeiska länder inrättades ”Helsingforsgrupper”, och i slutändan bidrog ESK till den demokratiska omvälvningen i Europa.

Ärade ambassadörer, bästa åhörare

Finland har varit med och understött utvecklingen av ett nytt Afghanistan under de senaste två decennierna. Många av de projekt vi understött har koncentrerat sig på att förbättra kvinnornas förhållanden, utbildningen, hälsan och den fria informationsförmedlingen. Nu ställs frågan om våra investeringar har varit förgäves.

Själv kan jag omöjligt se att pengar som används till utbildning eller hälsa någonsin skulle kunna vara bortkastade. Vi har bidragit till att en mängd flickor börjat skolan, och små skolelever, med väskan på ryggen, har blivit en vanlig syn i många afghanska städer under de senaste 20 åren. Nu står vi inför risken att flickorna måste ge upp sin skolväska och sin skolgång.

Det finns många skäl att befara att Afghanistan kommer att ta flera steg bakåt efter talibanernas maktövertag. I värsta fall står landet inför ett nytt inbördeskrig. Under de kommande månaderna och åren kommer vi att få läsa många analyser om hur svårt det är att förankra demokrati och mänskliga rättigheter utifrån. Samtidigt måste man erkänna att det finns många länder som på detta sätt har tagit stora kliv framåt och åstadkommit en varaktig och hållbar utveckling. Därför tycker jag att det är intressantare att analysera om det just i Afghanistan finns faktorer som speciellt försvårar sammanhållning och utveckling.

Fastän den afghanska regeringen och armén kollapsade förbluffande snabbt, ser vi redan nu tecken på motstånd. Det finns många slag av motstånd – ofta hittar motståndet sina vägar i konsten, kulturen eller i civil verksamhet. Det är viktigt att vi bevarar våra känselspröt i Afghanistan också i framtiden.

Det är positivt att många organisationer har meddelat att de vill stanna kvar i landet – FN, UNICEF, UN Women, Röda Korset, Läkare utan gränser. Dessa aktörer förtjänar vårt stöd. På torsdagen meddelade vi att Finland beviljar ytterligare 3 miljoner euro genom FN:s flyktingkommissariat UNHCR för att hjälpa afghanska flyktingar.

---

De senaste dagarna har många vid utrikesministeriet arbetat intensivt för att evakuera finländare och afghaner som hjälpt Finland ut ur Afghanistan. Idag på förmiddagen har vi evakuerat över 140 personer – bara igår på söndagen evakuerades 84 personer. Det intensiva arbetet fortsätter ännu.

Bland dem som ska evakueras finns fortfarande finska medborgare, lokalt anställd personal vid ambassaden och våra lokala EU- och Nato-samarbetspartner med familjer. Vi bär som stat ett ansvar för dessa människor.

Insatsen försvåras av talibanernas vägspärrar och andra säkerhetshot, av folkmassorna som samlats kring flygplatsen och svårigheterna att komma in på flygplatsen. Vi vet inte hur länge flygplatsen kommer att vara öppen – vi arbetar mot klockan. I värsta fall har vi bara några dagar på oss. Situationen lever hela tiden.

Jag vill försäkra er om att vi, tillsammans med andra berörda myndigheter, gör allt vi kan för att få dessa människor i trygghet. Ett tätt samarbete med övriga Norden, våra EU-partner och USA är avgörande.
---

Ärade ambassadörer, bästa åhörare

För några dagar sedan diskuterade jag med utrikesministeriets konsulära chef Pasi Tuominen om de uppgifter som utrikesministeriets utsända nu har att utföra i Kabul. Arbetet är utmanande och innehåller många svåra avgöranden. Den konsulära chefen jämförde situationen med sjöräddning.

Det tycker jag är en träffande metafor. Principerna för sjöräddning lyder som följer: ”Den som vet att någon annan är i fara till havs är, om det är möjligt utan att han eller hon försätter sig själv eller andra i oskälig fara, skyldig att på eget initiativ vidta de nödvändiga och möjliga åtgärder som situationen kräver för att rädda den nödställda.”

De senaste dagarna har visat att även biståndsgivarna utsätts för fara i denna situation. Därför sätter jag stort värde på riksdagens, statsrådets och republikens presidents beslut att använda en trupp inom försvarsmakten för att skydda utrikesministeriets personal och personerna som evakueras. Utan denna trupp skulle uppdraget vara ännu svårare och farligare.

Fastän uppdraget fortfarande pågår, vill jag redan nu uttrycka min tacksamhet till utrikesministeriets personal och andra myndigheter, som för närvarande arbetar dygnet runt för att hjälpa dessa människor. Insatsen har krävt snabba åtgärder och vi har hela tiden fått anpassa oss till nya omständigheter på platsen. Jag är oerhört stolt över det arbete ni utför. Tack till er alla.

---
Beslutet att för första gången tillämpa lagen om lämnande och mottagande av internationellt bistånd som trädde i kraft 2017 är historiskt. Från att beredningen inleddes till att beslutet fattades tog det bara några dagar, vilket vittnar om det finländska samhällets krismedvetenhet och förmåga att fatta beslut.

Det är också bra att öppet erkänna att lagen uppenbarligen inte skrivits för just en sådan här situation. Det konstaterade också många riksdagsledamöter i plenum. Även om vi önskar att en liknande situation aldrig ska upprepas, vore det säkert bra att reda ut om lagstiftningen ändå bör uppdateras med tanke på den här typen av situationer.
---

I krissituationer framhävs också de finska beskickningarnas betydelse. När det gäller evakueringarna i Afghanistan har flera beskickningar arbetat febrilt, bland annat för att ordna anslutande flyg. Antalet kriser har inte minskat – den globala pandemin, den fruktansvärda explosionen i Libanon, krisen i Myanmar, situationen i Afghanistan.

Dessa situationer påminner oss om hur viktigt det är att se till att ministeriet även i fortsättningen har tillräcklig kompetens för olika krissituationer och ”hardship-orter”, och att denna kompetens också värdesätts i karriärutvecklingen.

I krissituationer syns också hur viktigt det är att utrikesministeriets verksamhet och våra resurser tryggas. Tillsammans med minister Skinnari har vi försökt säkerställa att detta, i regeringsprogrammets anda, också syns i växande resurser för ministeriet under regeringsperioden.

---

Ärade ambassadörer, bästa åhörare

Ofta får bara en kris plats i medierna åt gången. Just nu är det Afghanistan, även om vi samtidigt borde hjälpa offren för jordbävningen i Haiti och diskutera metoder för att förebygga radikalisering i Cabo Delgado i norra Moçambique – för att bara nämna ett par exempel.

Jag vill lyfta fram ett område vars utveckling kan påverka Europa och Finland på flera sätt, nämligen Afrikas horn. Jag har i år fortsättningsvis noggrant följt utvecklingen på Afrikas horn, särskilt i Eritrea och Etiopien. På mandat av EU:s höga representant har jag gjort två resor till regionen. En aktiv telefondiplomati har pågått fram till de senaste dagarna både med aktörer i regionen och med internationella kolleger.

Händelserna i Afghanistan har överskuggat situationen i Etiopien under de senaste veckorna. Där förs nu krig på flera fronter, den humanitära krisen är mycket allvarlig och landets långvariga ekonomiska tillväxt har snabbt börjat avta. Parterna har knappt någon kontakt med varandra. Vi måste göra allt vi kan för att uppmuntra till dialog. Den värsta hotbilden är att den interna konflikten sprider sig till hela landet.

Kring konflikten i Etiopien bedrivs ett nära internationellt samarbete, särskilt mellan EU och Förenta staterna. Etiopiens grannländer och länderna i närområdet på andra sidan Röda havet oroar sig mycket för utvecklingen i landet med sina över 100 miljoner invånare. En fredlig utveckling i Etiopien är vårt gemensamma intresse.

På hela Afrikas horn – inklusive Somalia och Sudan – finns nu både stora möjligheter och många hot. Kriser i detta område syns snabbt i ökad migration och flyktingar både på den afrikanska kontinenten och i Europa. Också därför ligger en fredlig utveckling i allas intresse.

Åsikterna om Afrikas horn och Röda havet i era stationeringsländer är fortsättningsvis av största  intresse.

--

Det har redan länge varit Finlands mål att utveckla EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Att den höga representanten ger ett mandat till en minister i ett medlemsland är ett mycket konkret nytt sätt att stärka EU:s utrikespolitik. Det råder också ett samförstånd om detta mellan medlemsländerna.

EU-mandatet öppnade dörrar för Finland och förde med sig fler möjligheter att delta i den internationella diskussionen om läget på Afrikas horn. Vi ska fortsätta uppmuntra EU att dra nytta av det kunnande och de nätverk som medlemsländernas utrikesministrar har.

Det är också bra om vi inom vår egen organisation stärker kapaciteten att bevaka och analysera situationen i krisområden. Det behövs både när vi utformar EU:s gemensamma ståndpunkter och till exempel när vi förhoppningsvis är medlemmar i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Centret för fredsmedling som inrättats vid utrikesministeriet är ett bra tillägg till det arbete och de analyser vi utför i anslutning till krisområdena.

---                       

Ärade ambassadörer, bästa åhörare

Vapenkontroll måste främjas om man vill minska och kontrollera kriserna i världen.

Trots det arbete som EU-länderna och även Finland gjort lämnade Förenta staterna och Ryssland Open Skies –avtalet. På grund av detta har avtalets betydelse minskat avsevärt. Förlorarna är EU-länderna samt öppenheten och det ömsesidiga förtroendet i det internationella systemet för vapenkontroll. Vi måste försöka byta växel för att undvika att Europa hamnar på ett sidospår. I Europa har man lyckats komma överens om frågor som gäller vapenkontroll också under svårare tider.

När det gäller kärnvapenupprustning har konkurrensen mellan stormakterna koncentrerat sig på teknik och kvalitet. Ryssland och Förenta staterna förblir de största kärnvapenmakterna, men också Kina utvecklar snabbt sin kärnvapenkapacitet. Storbritannien, ett land som ligger i vårt närområde, har lämnat EU och åter öppnat dörren för en ökning av mängden kärnvapen.

I det aktuella internationella läget bör man även lägga märke till små positiva tecken.

Förenta staterna och Ryssland har lyckats komma överens om att förlänga New Start-avtalet om reduktion av strategiska kärnvapen och bärare av sådana vapen till 2026, vilket ger tid för att fortsätta diskussionen. Trots att enighet nåtts ökar trycket särskilt i Förenta staterna på att få med Kina i kärnvapenbegränsningarna.

Under det gångna året har också avtalet om kärnvapenförbud (TPNW) trätt i kraft. Det första partsmötet ordnas i mars nästa år. Finland kommer att delta som observatör i detta partsmöte.

I den instabila situationen betonar Finland främjandet av det praktiska genomförandet av avtalen. Detta arbete utförs på politisk nivå, genom praktiska projekt och genom olika internationella förtroendeuppdrag. För närvarande förbereder vi oss inför översynskonferensen för icke-spridningsfördraget (NPT) som ordnas i januari nästa år. 

Ärade ambassadörer, bästa åhörare

Det multilaterala samarbetet är avgörande när det gäller att lösa globala kriser, såsom hungersnöd, konflikter och konsekvenserna av klimatförändringen. Att stärka det multilaterala samarbetet är också ett långsiktigt mål för Finlands utrikespolitik. Vårt arbete till förmån för multilaterala organisationer såsom FN, OSSE och Europarådet grundar sig på vårt nationella intresse och vår vilja att bidra till att världen blir mer stabil, rättvis och lättare att förutse.

Det regelbaserade internationella systemet och det multilaterala samarbetet testas på många fronter. Organisationernas funktionsförmåga är utsatt för tryck från stormakterna. En del stater försöker åsidosätta sina rättsliga skyldigheter och internationella åtaganden och strävar efter att försvaga befintliga normer och rättigheter.

Vi motsätter oss inte alla förändringar, tvärtom. FN-systemet, som byggts upp efter andra världskriget, motsvarar inte längre till alla delar de förändrade maktförhållandena mellan staterna och beaktar inte den mer mångformiga internationella agendan. FN-stadgan trädde i kraft den 24 oktober 1945. Under de senaste 70 åren har pandemier, terrorism, klimatförändringar och andra gränsöverskridande problem blivit mer betydande. Civilsamhällets roll och den globaliserade ekonomins betydelse för att lösa dessa problem har ökat enormt.

Vi vill alltså också ha en förändring, men barnet ska inte kastas bort med badvattnet.

Vi följer inte passivt med allt detta från sidan. Finland har en vilja att stödja det regelbaserade internationella systemet i den nuvarande omvälvningen. Därför kandiderar vi även till medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter 2022–2024 och till FN:s säkerhetsråd för perioden 2029–2030. Vi vill bära vårt ansvar.

Som stöd för utrikesministeriets arbete har vi i dag publicerat ett policydokument, ”Nu är tiden inne för ett nytt samarbete: utrikesministeriets roll i att stärka det multilaterala samarbetet.” Vårt syfte har varit att sammanställa Finlands mål, åtgärder och lägesbilden om utmaningarna och möjligheterna med multilateralt samarbete. Jag hoppas att detta dokument kommer att vara till nytta för beskickningarnas arbete runt om i världen.

Ärade ambassadörer, bästa åhörare

Enligt regeringsprogrammet utgår Finlands utrikes- och säkerhetspolitik från de mänskliga rättigheterna. I den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse som överlämnades till riksdagen i fjol fastställs det att konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna ska bedömas i all vår verksamhet. Dessa ord får sin innebörd först genom handlingar.
Hur väl vår politik lyckas står på prov under vår eventuella kommande period som medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter, då vi blir tvungna att ta ställning till många konkreta frågor och fall. Det finns skäl att fästa uppmärksamhet vid tillräcklig kompetens i människorättsfrågor både vid ministeriets avdelningar i Helsingfors och vid representationerna utomlands. Frågor som rör mänskliga rättigheter och hur vi reagerar på dem är inte alltid lätta eller okomplicerade.

Medlemskapet i FN:s råd för mänskliga rättigheter vore en möjlighet för oss att delta i rådets beslutsfattande och utforma dess dagordning. Medlemskapet är en fortsättning på vår nordiska tradition att vara en aktiv medlem i FN:s organ för de mänskliga rättigheterna.

I samband med förberedelserna under hösten och förhoppningsvis själva medlemskapet i början av nästa år är beskickningarnas analyser av olika situationer, både tematiska och landspecifika, värdefulla för oss. Arbetet i rådet för mänskliga rättigheter kräver också god framförhållning. Jag vill redan nu tacka alla beskickningar för deras aktiva arbete med att ge synlighet åt vår kandidatur. Arbetet fortsätter ända fram till valdagen.

Vi har sett hur bräcklig utvecklingen av kvinnors rättigheter kan vara, senast i Afghanistan. Samtidigt måste vi också rikta blicken närmare: även västvärlden påverkas av den så kallade anti-gender-rörelsen, som är välfinansierad och organiserad.

Vi har för avsikt att lämna en människorättspolitisk redogörelse till riksdagen under höstsessionen. I detta sammanhang är det bra att också fundera på hur Finland ser ut som främjare av jämställdhet betraktat ur ett internationellt perspektiv. Det är viktigt att skapa en allt starkare bild av Finland som en föregångare när det gäller jämställdhet i världen. De fem regeringspartiernas ordförande har gjort ett mycket synligt påverkansarbete i detta avseende.

Ärade ambassadörer, bästa åhörare        

Slutligen vill jag ta upp ett tema som lätt hamnar i skuggan av dagspolitiken, men som kanske är det viktigaste när det gäller möjligheterna att leva här på jorden – klimatet.

Sommaren har varit förödande för många människor på olika håll i världen. Vi har bevittnat de historiska översvämningarna i Tyskland och Kina, skogsbränderna i Sydeuropa och Nordamerika och andra extrema väderfenomen som är en påminnelse för oss om gränserna för mänsklig verksamhet.

Enligt den nya rapporten från Internationella klimatpanelen IPCC kommer den globala uppvärmningen till följd av mänsklig verksamhet att förvärras under de kommande 30 åren, oberoende av vilka åtgärder vi vidtar. Samtidigt förvärras väderfenomenen. Rapporten visar dock också att vi genom att drastiskt minska våra utsläpp fortfarande kan påverka uppvärmningen efter 2050. 1,5-gradersmålet är fortfarande möjligt, men endast om alla stater omedelbart minskar sina utsläpp.

Klimatvetenskapen har utvecklats enormt under de senaste årtiondena. Vi har tillgång till all den information vi behöver om klimatförändringens konsekvenser och om hur vi kan stoppa uppvärmningen. Vi bevittnar klimatförändringens konsekvenser för miljontals människors liv. Allt detta förpliktar oss att agera för framtiden.

Det sägs ofta att vi inte kan lämna ekonomiska skulder för kommande generationer att betala. Jag anser att klimatförändringarna förpliktar oss ännu mer. Vi har inte rätt att tänka att klimatskulden är en börda som kommande generationer ska ta hand om.

EU:s 1,5 gradersåtagande är ett bra mål som vi inte kan nöja oss med. Vi behöver nya metoder och verktyg, även om de utmanar gamla tankemönster. När Finland reagerar på EU-kommissionens nya förslag om förankring av klimatpolitiken är det skäl att sälla sig till de länder som är progressiva med tanke på klimatet. Det är det enda vetenskapligt bevisade sättet att stoppa den globala uppvärmningen.
Jag vill tacka ministeriets klimatteam, klimatambassadör Wahlberg och statssekreterare Matti Antto, som ihärdigt tar upp det samband som klimatförändringen har med utrikesministeriets arbete och uppgifter. Jag uppmuntrar alla beskickningar att delta i förankringen av klimatfrågorna i utrikespolitiken.

Ärade ambassadörer, bästa åhörare

Till slut goda nyheter. I enlighet med regeringsprogrammet har vi berett en utvidgning av vårt nätverk av beskickningar. I september öppnade vi en ambassad i Manila, Filippinerna. Nu har vi för avsikt att utvidga vårt beskickningsnätverk till Dakar i Senegal, där ambassaden inleder sin verksamhet i år. Vi bereder också öppnandet av en beskickning i Qatars huvudstad Doha.

I enlighet med den strategi för Afrika som godkändes i mars har Finland som mål att diversifiera och fördjupa relationerna med de afrikanska länderna. Inrättandet av en beskickning i Senegal stöder detta mål. Ambassaden som öppnas i Dakar är också Finlands första i det franskspråkiga Västafrika.

Under de senaste åren har man också bekymrat sig mycket över huruvida finländska diplomater söker sig till och får tillträde till internationellt viktiga uppgifter. Det gläder mig att berätta att vi har fått ta del av många positiva nyheter under de senaste månaderna. Ambassadör Terhi Hakala har utnämnts till Europeiska unionens särskilda representant för Centralasien och chefen för utrikesministeriets politiska avdelning Mikko Kinnunen har utnämnts till särskild representant för ordföranden för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i Ukraina. Det kommer säkert fler goda nyheter på detta område.

---

Kära vänner 

Jag önskar alla anställda vid utrikesrepresentationerna och avdelningspersonalen krafter och allt gott för den kommande hösten och ert viktiga arbete för Finland, finländarna och en tryggare värld.