Statssekreterare Peter Stenlunds tal under ambassadörmötet
Statssekreterare Peter Stenlunds tal vid ambassadörsmötet måndagen den 22 augusti 2016.
(MED RESERVATION FÖR ÄNDRINGAR)
Ärade minister, ärade ambassadörer, kolleger, gäster,
Framsyn och beredskap är svåra frågor. Brexit. De våldsamma omsvängningarna i Turkiet. Rysslands och Turkiets överraskande vänskap. Trumps avancemang till republikanernas presidentkandidat. Här några aktuella exempel.
När resultatet av Brexitomröstningen klarnat tog jag fram boken ”The Passage to Europe – How a Continent became a Union” som jag fått av min nederländska kollega René Bos-Jones. I boken granskar Luuk van Middelaar hur EU och dess föregångare har genomgått många kritiska faser. Att muren föll orsakade omfattande efterverkningar – Spanjoren Felipe Gonzalez kommenterade i efterhand ”historien galopperade genom natten som en förrymd häst utan ryttare”. Har hästen rymt igen?
Det är uppenbart att unionen befinner sig i en helt ny fas. Under flera års tid utvidgades EU i jämn takt, en utvidgning ledde till en annan. Kandidatländerna har varit beredda att genomföra de reformer som medlemskapet kräver för att få till träde till den välfärdsskapnande inre marknaden och åtnjuta den stabilitet och fred som integrationen medför. Man har omfattat de gemensamma värderingarna, ofta uppriktigt men inte alltid.
Situationen är nu ny – en knapp majoritet av väljarna i Storbritannien vill lösgöra sig från unionen – EU håller på att förlora ett centralt medlemsland. Storbritanniens utträde kommer att försvaga EU som internationell aktör vad gäller säkerhetspolitik, ekonomiskt ledarskap och som linjedragare i värderingsfrågor. Kandidatlandet Turkiets framtida riktning är okänd. Att de gemensamma värderingarna ifrågasätts i flera medlemsländer medför också att Europas globala inflytande och trovärdighet försvagas. Har Juhana Aunesluoma rätt i sin framtidsvision: Är tiden kommen för dekonstruktion? Kommer man i Europa att i stor skala och utan framtidsplaner avveckla strukturerna, som Brexitanhängarna i Storbritannien? Hur kan de europeiska nationerna påverka mänsklighetens stora frågor, som till exempel klimatförändringen, utan fungerande och effektiva gemensamma strukturer? Statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse tror fortfarande på europeiska strukturer för att utveckla säkerhetsgemenskapen.
Vad innebär det oklara läget i Europa för utrikesförvaltningen? Det innebär åtminstone att det är svårare än tidigare att nedprioritera vissa frågor. Till följd av Brexit och av många andra orsaker blir det igen nödvändigt att prioritera främjande av handelspolitiken och frihandeln under svårare politiska förhållanden. Lyckligtvis har utrikesförvaltningen bevarat sitt handelspolitiska kunnande – detta kunnande börjar vara rätt unikt i Finland. Vi har under ambassadörsdagarna möjlighet att diskutera med Finlands näringsliv EK om hur viktig sektorn är, i tillägg till Team Finland-verksamheten.
Av många orsaker har läget i Europa fått en framträdande roll i programmet för detta år. De bristningar i samarbetet som migrationen orsakat, de viktiga europeiska systemens funktionalitet, Grekland, nya ekonomiska kriser som hotar och ifrågasättandet av etablerade europeiska värderingar i flera medlemsländer utgör tillsammans ett exceptionellt allvarligt läge i Europa. Hela statsrådet har ansvar för och är skyldigt att inneha kunnande om Europa, och utrikesförvaltningen har en särskild uppgift genom sitt beskickningsnätverk. Det är uppenbart att man av oss förutsätter aktivt befrämjande av Finlands intressen i EU-frågor – och i alla medlemsländers huvudstäder. Än en gång framgår det hur kortsiktig inskränkningen av beskickningsnätverket har varit. Till all lycka meddelar statsrådet i sin nya utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse på initiativ av vår minister att beskickningsnätverket inte inskränks mer.
EU-ärenden och handelspolitik är två nygamla prioriteringar. Under tidigare år har vi, liksom många likasinnade länder, konstaterat att ekonomisk diplomati blir allt viktigare och stärks på bekostnad av den traditionella diplomatin. Ekonomisk diplomati, dvs. att främja Finlands ekonomiska intressen i synnerhet utanför Europa, har steg för steg förstärkts, bland annat inom ramen för Team Finland-samarbetet.
Senast i och med ockupationen och annekteringen av Krim blev vi medvetna om att vi måste se till vårt säkerhetspolitiska kunnande. Det har upplevts att det också inom utrikesförvaltningen uppkom en slags peace dividend-attityd i och med kalla krigets slut. För en avancerande ung diplomat lönade det sig inte längre att specialisera sig på kärnvapennedrustning eller att utveckla sin geopolitiska observationsförmåga. Situationen är nu omvänd – fokus ligger på säkerhetspolitiken.
Utrikesförvaltningens serviceförmåga testas kontinuerligt vid skötseln av frågor som gäller Ryssland. Det har förts en offentlig debatt om huruvida vi har tillräckligt med anställda som har goda kunskaper i ryska. Finns det tillräckligt med personer som kan analysera maktpolitiken i Ryssland? Och finns det personer som är intresserade av att sköta dessa tunga uppgifter? Svaret är ja, men konkurrensen om dessa kritiska uppgifter kunde ibland onekligen vara hårdare.
Antalet ärenden som sköts inom medborgartjänsterna växer kontinuerligt. Ärendenas profil ändras ständigt. Påfrestningen av den rutinmässiga behandlingen av visumansökningar har minskat i och med att ryssarnas köpkraft har avtagit. Antalet komplicerade ärenden i anslutning till inresa har däremot ökat. Behandlingen av ansökningar om familjeåterförening för personer som beviljats asyl kommer framöver att kräva mycket arbete.
I fråga om den konsulära verksamheten har antalet krislarm ökat allt eftersom särskilt terrorattacker blivit allt vanligare också i länder som upplevts som alldeles säkra. Vår serviceförmåga utnyttjas och testas kontinuerligt. Och maskineriet fungerar. Också situationen som följde på en så förödande attack som attacken i Nice mitt under sommaren sköttes effektivt och med rutin både i Paris och i Helsingfors. Beskickningarna är medvetna om hur viktigt det är att resemeddelandena alltid är aktuella.
Till följd av den kraftiga nedskärningen av budgeten för utvecklingssamarbetet har vi skurit ned på utvecklingssamarbetets administrativa resurser. Personalen inom utvecklingssektorn har skurits ned i enlighet med planen. Nedskärningen har utförts utan uppsägningar – vi hade inte lyckats med detta utan personalens flexibilitet och stöd vid omorganiseringen av arbetsuppgifterna. Samtidigt bör det konstateras att anslagen inte nödvändigtvis har skurits ned mest i uppgifter som är särskilt arbetsintensiva och kräver stor noggrannhet och mycket administrativt arbete. Ett exempel på detta är behovet av att rikta såväl humanitärt bistånd som utvecklingssamarbetsprojekt och insatser för att medla fred till krisområden i syfte att minska nöd och förebygga okontrollerbar migration.
Som ni hör går jag i praktiken igenom alla utrikesministeriets substansområden. Och precis så är det – i en exceptionellt komplicerad internationell omvärld är en utrikesförvaltning med bred expertis allt nödvändigare för att främja Finlands livsviktiga intressen. Det blir framöver allt svårare att nedprioritera. I praktiken är det möjligt endast inom ramen för prioriteringarna – genom att ställa ärenden i viktighets- och angelägenhetsordning och rationalisera verksamheten i enlighet med agendan för TAMA-projektet om metoder och modeller inom utrikesrepresentationen. Vi kan dock inte frångå hela kompetensområden.
När jag öppnade detta möte för ett år sedan konstaterade jag att okontrollerad migration har blivit ett utrikes- och säkerhetspolitiskt problem som vi måste fästa ännu större uppmärksamhet vid än tidigare. Jag meddelade att en ny ambassadörstjänst inrättats. Jag förbigick de snabbt upptornande problem som gäller Finland utan att betona dem tillräckligt. Till all lycka var migrationens inverkan på både Finland och det internationella avtalssystemet ett centralt tema i Republikens Presidents tal.
Den nya samordnaren för frågor som rör migration, ambassadör Pekka Hyvönen, fick ungefär en dag på sig att fördjupa sig i situationen innan han måste ta tag i det operativa läget. Utrikesministeriets avdelningar och tjänstesektorer inledde ett horisontellt samarbete i det team som leds av Hyvönen. Vi kunde genast från första början stödja inrikesministeriet vid skötseln av migrationen. Det säger sig självt att flera avdelningar och tjänster har blivit tvungna att omarbeta sin arbetsplan. I detta skede är det en självklarhet för oss alla att utrikes-, säkerhets- och utvecklingspolitiken i anslutning till migrationen kommer att vara en central prioritering under en längre tid än den bästa framtidsprognosen kan förutspå. I ambassadörsdagarnas program behandlar kanslichefen från inrikesministeriet Päivi Nerg Finlands situation och en internationell panel kommer att diskutera den internationella situationen särskilt med tanke på Europa.
Vilka ärenden får för lite uppmärksamhet under årets ambassadörsdagar? Själv tror jag att diskussionen om de europeiska värderingarna och deras betydelse inom den utrikespolitiska verksamheten kommer att tillspetsas både inom EU och i medlemsländerna. För Finlands del lönar det sig att bereda sig på att ordförandeskapet för Europa-rådet, som vi ansvarar för 2018 kan visa sig bli en överraskande svår uppgift.
De internationella ordförandeskapen och medlemskapen i förvaltningsorgan samt rekryteringarna till organisationer och uppdrag inom olika samarbetsarrangemang siktar på att stärka Finlands inflytande. Förberedelserna för ordförandeskapet i Arktiska rådet fortskrider väl. Planeringen inför nästa EU-ordförandeskap har inletts. Vi utgår från att vi lyckas bli medlem i Unescos förvaltningsråd åren 2017–2021. Kampanjen för medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter åren 2022–2024 har också inletts. Inom rekrytering kan vi redovisa några aktuella framgångar, valet av ambassadör Tuula Yrjölä till chef för OSSE:s Tadzjikistan-kontor och utnämningen av FM Kirsi Henriksson till chef för EU:s civila krishanteringsinsats EUCAP Sahel Niger. Ambassadör Marja Lehtos samnordiska kandidatur till medlemskap i FN:s folkrättskommission perioden 2017–2021 avgörs snart – konkurrensen har visat sig vara hård. Ambassadör Klaus Korhonen kandiderar till ordförande för avtalsparterna inom vapenhandelsavtalet ATT perioden 2016–2017 – kandidaturen har fått ett positivt mottagande.
Att finländare också i fortsättningen kandidaterar till uppdrag inom både EU:s utrikestjänst och FN eller andra internationella organisationer är för Finlands del mycket viktigt, och jag uppmuntrar våra anställda att söka dessa tjänster.
Kolleger,
vi blir igen tvungna att konstatera att förväntningarna på utrikesförvaltningen växer, men inte våra totala resurser. Vår ekonomiska situation är dock mer trösterik än på många år. Effektiviserings- och sparåtgärderna har fungerat. Till exempel besparingarna till följd av nedläggningen av beskickningarna har nu efter nedläggningsfasen full effekt. I fråga om besparingar har man på vissa platser till och med i någon mån överdrivit: man vågar inte ens använda alla de anslag som beviljats.
De gemensamma ansträngningarna har till den grad skapat spelutrymme att vi har möjlighet till några försiktiga stärkningar av vår internationella närvaro. Våra förbindelsekontor i Myanmar och Colombia upphöjs till ambassader. De nya ambulerande ambassadörerna till Karibien, franskspråkiga västra Afrika och Irak lindrar den stora belastningen på ambassadörerna i Mexiko, Abuja och Beirut. Dessutom finns det vid sex beskickningar anställda som är regeringens Team Finland-förstärkningar för viss tid. Ett effektivt genomförande av TAMA-projektet kan skapa nya möjligheter till förstärkningar med tiden, och förutsatt att utrikesförvaltningen inte blir föremål för nya nedskärningar.
Prisnivån på statsrådets förvaltningsenhet VNHY:s tjänster kan orsaka otrevliga överraskningar. Det verkar vara så att prisnivån på de it-tjänster som Valtori producerar klart överstiger nivån på de tjänster som producerats av de parter som utrikesministeriet anlitat. Dessutom blir vi tvungna att försvara beskickningsnätverkets behov av tjänster i hård konkurrens med behoven av att utveckla den inhemska statsförvaltningen i sin helhet. Alla observationer om kvaliteten på de tjänster som VNHY/Valtori producerar för beskickningsnätverket är välkomna.
Vi för en ständig kamp för att trygga utrikesförvaltningens resurser. En väsentlig del av denna kamp är att upprätthålla den administrativa trovärdigheten. Statens revisionsverk påpekar årligen brister i mätningen av effektiviteten i vår resultatverksamhet. Detta innebär i praktiken att vi inte på ett tillförlitligt sätt har kunnat rapportera om i vilka uppgifter arbetstiden används. Vi frångår nu personalportalen Henkka och övergår inom personalförvaltningen till statskoncernens gemensamma datasystem och verksamhets- och uppföljningsmodell Kieku. Det blir nu möjligt att fördela arbetstimmarna på uppföljningsobjekten, till exempel utrikes- och säkerhetspolitiken eller de externa ekonomiska relationerna. Beskickningarna och avdelningarna kan följa upp om arbetstiden används för att uppnå de avtalade målen eller om tidsanvändningen är ineffektiv. Detta är en så betydande administrativ reform att det också för cheferna lönar sig att delta i utbildningen – annars blir de snabbt efter.
Utvecklande av ledarskapet och satsningar på välbefinnande i arbetet har från och med 2010 varit tydliga prioriteringar i utrikesförvaltningens personalstrategi. I statskoncernens olika mätningar har vi uppnått goda resultat, bland annat tilldelades vi Statskontorets Kaiku-pris 2013. Trots detta testas vår trovärdighet hela tiden. Det frågas till exempel om 360- och TTB-resultaten beaktas vid avancemang i karriären. De beaktas tillsammans med andra krav.
Handligsboken för en god arbetsgemenskap utgör en utmärkt grund för ett högt välbefinnande i arbetslivet. Jag utgår från att ni alla har bekantat er med den.
Vid hanteringen av olika problemsituationer har det tyvärr framgått att de som befinner sig längre ner i hierarkin inte nödvändigtvis litar på arbetsgivarens konsekvens. Vi har fått höra att det inte lönar sig att meddela Helsingfors team för välbefinnande i arbetslivet om osakligt bemötande eller ens sexuella trakasserier eftersom det antas att förvaltningen i sista hand alltid stöder cheferna. Vi stöder cheferna när det gäller att utveckla god förvaltning, förbättra välbefinnandet i arbetet, arbetseffektiviteten och att höja resultatnivån. Vid osakligt bemötande ska åtgärder vidtas i enlighet med anvisningarna oberoende av vem det är fråga om. Förvaltningens tröskel för att reagera har nog blivit lägre i enlighet med principerna för modern god förvaltning och självklart så att parternas integritetsskydd och rättsskydd tillgodoses.
Ärade kolleger,
Min kollega Petri Hakkarainen skrev träffande i Helsingin Sanomats kolumn att vi lever i en ”eftersanningstid”. Avoghet mot kunskap och information hotar att bli en dygd. Sådana drag har påträffats i Brexitkampanjen och i Trumps linjedragningar, men de finns också i de inhemska debatterna i sociala medier. Påverkan genom information och strategisk kommunikation gör det svårare att skapa en lägesbild i kriser och konflikter. En mästare på detta finns i öst.
På Finlandsarenan i Björneborg diskuterades beskickningsnätverkets nödvändighet. Denna synvinkel börjar vara mycket föråldrad. Att efterfrågan på medborgartjänster växer hela tiden talar för ett omfattande beskickningsnätverk, särskilt eftersom EU:s utrikestjänst inte producerar dessa tjänster. Brytningarna i Europeiska unionen talar för en närvaro i medlemsländerna huvudstäder. Den ekonomiska diplomatin och de globala återverkningarna av olika kriser kräver närvaro utanför Europa, i växande ekonomiers huvudstäder. De svåra återverkningarna i Europa av kriser och problem i områden utanför Europa kräver närvaro och aktivitet. I kakofonin av sociala medier behövs eftertanke och god omdömesförmåga. Under de förhållanden som råder i eftersanningstiden blir yrkeskunniga diplomaters genomtänkta analyser och tolkningar av tidiga signaler allt viktigare.
Ärade kolleger,
Nästa år fyller det självständiga Finland hundra år, och arrangemangen kring Finlands stora år är i full fart. Jubileumsåret berör på många sätt också utrikesförvaltningen som för sin del bidrar till att jubileumsåret kan genomföras framgångsrikt. År 2018 är det utrikesministeriets tur att fira hundra år.
Kolleger,
Sedan det förra ambassadörsmötet har följande kolleger lämnat oss:
Juha Montonen, Hannele Voionmaa, Pertti Ripatti, Kimmo Pulkkinen, Jorma Paukku, Pentti Suomela och Jyrki Aimonen.
Vi hedrar deras minne och livsverk med en tyst minut.
Tack.