Statssekreterare Pertti Torstilas välkomsttal vid 200-årsfestligheterna av slagen vid Sandö och Westankärr

Västankärr
den 2 augusti 2008

Arvoisat kuulijat,
Ärade festpublik,

Vuodet 1808 ja 1809 kuuluvat Suomen valtiollisiin merkkivuosiin: käytiin Suomen sota, Porvoon valtiopäivät kokoontuivat, perustettiin oma keskushallinto, solmittiin Haminan rauha; syntyi autonominen Suomi.

Suomen sota oli alkaessaan helmikuussa 1808 yritys pakottaa Ruotsi mannermaasulkemukseen. Tapahtumien kansainvälisenä taustana olivat Napoleonin sodat ja niihin liittyvä suuri eurooppalainen murros.

Napoleonin ja Aleksanterin välisen sopimuksen mukaan Venäjän tuli saada Ruotsi mukaan Englannin vastaiseen hankkeeseen. Suomi tuli ottaa haltuun toistaiseksi, mutta Venäjä päättikin pitää Suomen. Sodasta tuli valloitussota.

Pohjolan poliittisen historian kannalta Venäjän ja Ruotsin sodalla oli keskeinen merkitys. Poliittinen kartta muutti rajusti muotoaan. Ruotsi menetti Suomen, mutta sai kompensaationa Tanskalta Norjan. Ruotsin sisäinen tila muuttui hävityn sodan seurauksena. Kustaa IV Adolf luopui kruunustaan. Napoleonin marsalkka Bernadottesta tuli kuningas Kaarle Juhana. Kaarle Juhanalla ei ollut tunnesiteitä Suomeen ja Ruotsin ja Venäjän välinen sopimus Turussa 1812  mitätöi viimeisetkin revanssihankkeet.

Venäjän Suomessa harjoittaman rauhoituspolitiikan tavoitteena oli tehdä maan olot sellaisiksi, että suomalaisilla olisi Venäjän alaisina enemmän etuja kuin Ruotsin yhteydessä. Mielten muokkaaminen suopeiksi uudelle emämaalle johti osaltaan Suomen autonomisen valtion muodostumiseen.

Hyvät kuulijat,

Ruotsin ja Suomen valtiollisen suhteen päättymisen 200 vuotismerkkivuoden aikana toteutetaan molemmissa maissa kymmeniä ellei satoja merkkivuoteen kuuluvia kansalaisyhteiskunnan, yhteisöjen, kuntien, virastojen ja laitosten sekä tiedotusvälineiden hankkeita. Nämä hankkeet ovat tervetulleita sillä vaikka tietoa on tullut lisää on tietämyksemme taso - tämän päivän ruotsalaisten tiedot Suomesta ja suomalaisten tiedot Ruotsista - valitettavan puutteellisia.

Merkkivuoden moninaiset tapahtumat tarjoavat naapurikansoille oivan tilaisuuden piirtää totuuden mukaista kuvaa maittemme välille. Näihin tapahtumiin lukeutuu myös tämä Kemiön saaristosotaan liittyvä muistotilaisuus, johon minulla on mieluisana tehtävänä tuoda tervehdys. Parhain kiitos kaikille juhlaseminaarin ja tämän kansalaisjuhlan ahkerille ja aktiivisille rakentajille.

Suomella ja Ruotsilla on hyviä syitä huomioida vuosien 1808-1809 muisto vaikka syyt olisivat erilaiset. Ruotsalaiset kokivat eron katastrofina. Haminan rauha oli Ruotsista nähtynä kova rauha. Ruotsi ei historiansa aikana koskaan ollut yhtä nöyryytetty suhteessaan Venäjään kuin noina vuosina. Se menetti Suomen ja Suomi menetti samalla 600-vuotisen yhteytensä Ruotsiin. Kuitenkin maitten erkaantuminen toisistaan tuli osoittautumaan yllättävän edulliseksi molemmille. Kuningas Karl Johanin kaudella aloitettu "1812 vuoden politiikka", muutti täysin Ruotsin perinteiselle Venäjä-vastakohtaisuudelle rakentuneen politiikan ja muodosti pohjan Ruotsin ainutlaatuiselle, nyt jo 200 vuotta kestäneelle rauhalle. Suomi puolestaan lujitti ja laajensi taitavalla työllä suuriruhtinaskunnan autonomiaa kohti itsehallintoa ja lopulta täydellistä itsenäisyyttä. Laaja-alainen yhteydenpito yhteiskuntaelämän eri alueilla Suomen ja Ruotsin välillä säilyi läpi koko autonomian kauden.

Paavo Lipponen on kuvaillut Suomen poliittista historiaa kolmen käännekohdan kautta. Hän kutsuu niitä "onnenpotkuiksi" Suomen kansalle.

Mina damer och herrar,

Paavo Lipponen har beskrivit Finlands politiska historia genom tre vändpunkter, som han kallar "lyckoträffar" för det finska folket.

För det första, att landet blev en integrerad del av Sverige från 1100-talet och därigenom en del av den västeuropeiska kulturen. Katolicismen och kungaväldet innebar lag och ordning, ekonomisk utveckling och bildning. Finland fick ett nordiskt-västeuropeiskt styrelsesätt och undgick att bli en del av den östeuropeisk-ryska feodalismen.

Som andra "lyckoträff" blev Finland en autonom del av det ryska imperiet år 1809. Nationen föddes under 1800-talet, med egna institutioner. Via Sankt Petersburg öppnades den europeiska kulturen för finländarna på ett nytt sätt. Hade Finland förblivit en del av Sverige, hade vi haft en helt annan framtid som Sveriges östligaste landskap. Kring sekelskiftet blomstrade kulturen och ekonomin "i finska färger" och Finland förberedde sig för självständighet.

Den tredje lyckoträffen:självständigheten år 1917 gjorde nationen till en stat bland andra europeiska stater. Landet lyckades undvika att bli indraget i det ryska revolutionskriget. Försoningen efter inbördeskriget gjorde Finland till en av relativt få riktiga demokratier under mellankrigstiden. Nationen var stark nog att möta totalitarismens utmaning.

Kära vänner,

Stig Ramel har skrivit: "När vi - finländare och svenskar - nu har ett 200 års perspektiv på 1809, kan vi både i Sverige och i Finland konstatera, att de två delarna som uppstått, tillsammans väger långt mer än vad helheten skulle ha gjort."

Finland har anledning att minnas dessa tre lyckoträffar. Men även Sverige har skäl att ta minnesdagen för skilsmässan från Finland till anledning att påminna om allt värdefullt som Finland bidrog med under det gemensamma rikets tid.

Sverige har skäl att erinra om den skicklighet med vilken de ledande i storfurstendömet Finland efter 1809 utvidgade Finlands autonomi och därmed också lyckades bevara ett fortsatt utbyte med Sverige på nästan alla samhällsområden. Ännu mer har Sverige skäl att erkänna den kraft med vilken det självständiga Finland försvarat sitt oberoende efter 1917.

Avvärjningssegern på Karelska näset sommaren 1944 garanterade Finlands frihet men fick långtgående verkningar också för Sveriges del. Vi vet att där röda armén stod vid krigsslutet, där drogs också järnridån i Europa. Den finska försvarsmaktens insat gjorde att järnridån inte kom att gå vid den gräns som var Sveriges mot Finland utan kom att gå vid den gräns som var Finlands mot Sovjetunionen. Att den finska fronten höll sommaren 1944 var en nödvändig förutsättning för Sveriges säkerhetspolitiska linje under efterkrigstiden. Avvärjningssegern gav Sverige ett säkerhetspolitiskt läge som var oändligt mycket tryggare och säkrare.

Sverige är en genuin och viktig partner för Finland, vår närmaste partner i världen, vill jag påstå. Till dem som ifrågasätter detta brukar jag ställa frågan: "Vilket land, om inte Sverige?" Jag har inte fått höra några trovärdiga alternativ. Vi har andra viktiga partners beroende på situation och fråga, men betydelsen av relationerna med Sverige förblir stor och bestående.

De band som idag förenar Finland och Sverige är unika både till kvantitet och kvalitet. Den politiska och kulturella dialogen och det ömsesidiga ekonomiska beroendet mellan våra länder ökar alltmer. Integrationen mellan Finland och Sverige är djupare än någon annanstans i Europa. Det är en ödensgemenskap som bygger både på en realistisk syn och på emotionella inslag. Vi blir allt viktigare för varandra på allt fler områden för mänsklig samverkan.

Ärade festpublik,

Under åren 2008- 2009 kommer vi på båda sidorna av Ålands hav att uppmärksamma rikssprängningen 1809 och dess orsaker och följder. Det blir också ett ypperligt tillfälle för finländare och svenskar  att teckna en sanningsenlig historiebild mellan våra länder.

Märkesåret - tvåhundra år efter rikssprängningen - kan bli ett viktigt bidrag i främjandet av den finsk-svenska länken och ländernas ömsesidiga förståelse och kännedom. Det kan också berätta om en separation värd att minnas. Även om vår kännedom om varandra har ökat, är den fortfarande liten. Varje nation har en idealbild av sig själv, som den oftast är ensam om att se.

Det är viktigt att märkesårets aktiviteter når ut till alla delar av Finland och Sverige. Vi får inte begränsa oss till huvudstäderna eller de största städerna och till ett antal större jubileumsevenemang. Aktiviteterna ska rikta sig till hela befolkningen precis som det i dag gör här i Westankärr. Märkesåret erbjuder en unik möjlighet att skapa en bättre och mer nyanserad Finlandsbild i Sverige och Sverigebild i Finland.

Ett varmt tack till organisatörerna av dagens tillställning.