Utrikesminister Tuomiojas redogörelse vid Nordiska rådets session om det nordiska utrikespolitiska samarbetet
Utrikesminister Erkki Tuomiojas redogörelse vid Nordiska rådets session om det nordiska utrikespolitiska samarbetet.
Köpenhamn den 2 november 2011
Det talade ordet gäller
President, kolleger, medlemmar av Nordiska rådet,
Det är en stor glädje för mig att också detta år få möjlighet att delta på Nordiska Rådets session, nu i en nygammal roll. Denna gång har jag äran att tala på de nordiska ländernas regeringars vägnar eftersom Finland år 2011 fungerar som ordförande i Nordiska Ministerrådet.
Vi har ett händelserikt år bakom oss med många positiva framsteg, men också en stor tragedi som ägde rum i Oslo och på Utøya i slutet av juli och som kom att skaka om oss alla i hela Norden och resten av världen. Det var en ofattbar händelse som vi hoppas aldrig skall ske igen. Det var samtidigt en tragedi som Norge och norrmännen hanterade på ett beundransvärt sätt, en tragedi som lyfte fram medmänskligheten och viljan att kämpa för nordiska grundvärderingar, öppenhet och demokrati. Händelserna i Norge lyfte samtidigt också med all tydlighet fram styrkan i den nordiska samhörigheten.
Denna samhörighet har under årets gång också manifesterats i en stark vilja att förstärka det nordiska utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet. Vid sitt möte i Helsingfors den 5 april antog de nordiska utrikesministrarna sålunda en nordisk solidaritetsförklaring, som bekräftar den politiska solidaritet och samhörighet som råder i Norden och utgår ifrån ett brett säkerhetsbegrepp.
Den utgör ett förstärkande komplement till de enskilda nordiska ländernas politik inom utrikes- och säkerhetsfrågor och en bas för vidareutvecklandet av det nordiska samarbetet när det gäller samhällssäkerhet i bred mening. Solidaritetsförklaringen kommer att följas upp med praktiska åtgärder såsom exempelvis samarbete gällande informationssäkerhet som ett första steg.
I förstärkandet av det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet utgör också ambassadsamarbetet ett viktigt område och där har vi ännu på ett relativt blygsamt sätt kunnat utnyttja de möjligheter det ger oss alla. I ett läge där alla nordiska utrikestjänster står inför stora sparkrav accentueras betydelsen av detta samarbete ytterligare. Som ett led i detta har vi under år 2011 bl a färdigställt ett ramavtal, som definierar principerna för stationeringen av en diplomat i ett annat lands representation. Detta ramavtal gäller också de baltiska länderna.
År 2011 har 20-års jubilét för de baltiska ländernas återvunna självständighet och återupptagandet av det nordisk-baltiska samarbetet gett NB-samarbetet en alldeles speciell inramning. Samtidigt har det konkreta samarbetet vidareutvecklats. Ett exempel är avsikten att hålla en gemensam nordisk-baltisk kärnsäkerhetsövning under 2013, vilket avtalades på det nordisk-baltiska utrikesministermötet i Helsingfors i augusti. Vid samma möte träffade den nordisk-baltiska utrikesministerkretsen också den ukrainska utrikesministern och Palestinas president Abbas specialsändebud för FN-medlemskap. De nordiska och baltiska länderna har många gemensamma synpunkter och värderingar. För att optimera vårt inflytande i internationella frågor är det viktigt att vi när så är önskvärt agerar och framför våra synpunkter gemensamt.
I och med globaliseringens utmaningar ökar behovet för små länder att lösa problem tillsammans. I tätt samarbete med våra grannar kan vi skapa en stabil, attraktiv och konkurrenskraftig region. I detta sammanhang kan vikten av nordiskt och nordisk-baltiskt samagerande också när det gäller Östersjön inte nog understrykas. EUs Östersjöstrategi är här ett betydande framsteg som redan har gett konkreta resultat.
Implementeringen av strategin har kommit igång. Nu gäller det att tillsammans få fram fler tydliga och mätbara mål som länderna i Östersjöregionen kan fokusera på. Utmaningen är också att effektivera samordningen av alla aktiviteter och undvika dubbelarbete. Detta måste vi bli ännu bättre på. Det är viktigt att vi involverar Ryssland i samarbetet. Här utgör Barentssamarbetet och Nordliga dimensionen viktiga forum.
Ett annat centralt område är det arktiska samarbetet, vars globala betydelse ytterligare kommer att öka. De nordiska ländernas överordnade syn på utvecklandet av det arktiska området är i hög grad samstämmig. Vi arbetar för bibehållandet av regionens stabilitet och en hållbar utveckling. Vi vill gärna stärka Arktiska rådets verksamhet och främja samarbetet med alla aktörer som har legitima intressen i området. Vi stöder alla EU´s observatörsstatus i Arktiska rådet .
Jag vill tacka Danmark för ett ypperligt arbete som ordförande i Arktiska rådet. Ministermötet i Nuuk tog viktiga beslut angående förstärkandet av Arktiska rådet och inrättandet av ett permanent sekretariat, miljöskydd och arktisk forskning. Det var också glädjande att vi kunde underteckna ett samarbetsavtal om sjö- och flygräddningen i Arktis. Vi ser med stor tillförsikt fram emot Sveriges fortsatta ordförandeskap som bl a kommer att prioritera det viktiga arbetet med att förebygga oljeutsläpp och utveckla ett instrument för att säkra de arktiska staternas samordning och kapacitet vid eventuella oljeolyckor. Vi står även bakom Sveriges ambition att stärka den mänskliga dimensionen och att utarbeta en strategisk kommunikationsplan inom ramen för Arktiska rådet. Vi kan också med tillfredsställelse notera Nordiska ministerrådets nya arktiska samarbetsprogram som har förberetts under det finska ordförandeskapet.
Förutom det regionala samarbetet vill jag lyfta fram vikten av att vi nordiska länder också möts med andra landsgrupper och kontinenter. Här tänker jag inte minst på Norden-Afrika –utrikesministermötet som har blivit en tradition och visat sig vara en mycket öppen och fruktbar dialog. I denna typ av dialoger som vi också hade med de central-amerikanska och CARICOM-ländernas utrikesministrar i New York i september blir det också uppenbart, oberoende av partipolitisk tillhörighet, hur nära vi i Norden slutligen står varandra när det gäller synen på den nordiska samhällsmodellen.
Nordiska rådet var det första att lyfta globaliseringen till ett prioritetsområde i det nordiska samarbetet. Statsministrarna har på sitt håll arbetat vidare med ämnet. Också utrikesministrarna är redo att intensifiera samarbetet för att främja en bättre, fungerande och mer rättvis globaliseringshantering. I detta arbete kan vi lyfta fram den nordiska modellens styrka som har gjort oss till vinnare i globaliseringen och placerat oss bland de tolv ”least failed states” i världen.
I det globala arbete vi nordiska länder gör tillsammans utgör FN en helt central arena. Det må så gälla koordinerat agerande när det gäller kandidaturer i olika val, gemensamma utspel i olika sammanhang eller samarbetet inom olika sektorer såsom exempelvis jämställdhet, mänskliga rättigheter, klimatfrågor och främjandet av fred. De nordiska länderna har i år hållit flera gemensamma inlägg i FN:s säkerhetsråd om för oss viktiga teman såsom fredsbevarande och kvinnors deltagande i fredsprocesser. Det är därför naturligt, att vi vid det nordiska utrikesministermötet i New York i september var eniga om att arbeta vidare med ett nytt initiativ för att skapa ett nordiskt fredsmäklingsnätverk mellan de många nordiska aktörer som är aktiva inom området.
Jag vill avslutningsvis tacka mina nordiska kolleger för ett mycket gott och konstruktivt samarbete.