Talat ord gäller samarbetsminister Jan-Erik Enestam; Nordiska Rådets 51:a session, Stockholm 8-11.11.99

Talat ord gäller samarbetsminister Jan-Erik Enestam; Nordiska Rådets 51:a session, Stockholm 8-11.11.99

Fru/Herr President,

I sitt ordförandeskapsprogram för år 2000 har den danska regeringen lyckats
inrymma många av de utmaningar, som de nordiska samhällena står inför på tröskeln till ett nytt årtusende. Programmet bygger dels på ett uttalat behov av kontinuitet, dels på önskemålet om att vara förutseende inför förändringarna som berör de nordiska samhällena under de närmaste åren. Jag vill uttala en självklarhet, men ändå: Våra nordiska välfärdssamhällen bör vara föremål för analys, förnyelse och vidareutveckling för att vi skall kunna möta de nya
utmaningarna.

Under den senaste tiden har man i olika sammanhang på ett överraskande sätt ställt det nordiska samarbetet i ett slags motsatsförhållande till europeiskt
samarbete. Jag ser inte - och har aldrig sett - något motsatsförhållande i
detta. Verkligheten känner vi. Vi använder fortfarande nordiskt samråd och
samarbete som en basresurs i allt vårt internationella samarbete. Det har vi
gjort under hela 1990-talet, ett årtionde som präglats av reformer av det
nordiska samarbetet som svar på de snabba förändringar som skett i vår omvärld.

Det kan verka som om den europeiska dagordningen binder upp det mesta av vårt internationella engagemang - åtminstone på regeringsnivån. Onekligen är antalet möten stort och dagordningarna är omfattande. Det som inte syns utåt är det kontinuerliga samrådet mellan olika länder och självstyrda områden i Norden. Dethär samarbetet sker ofta utan åthävor och stort upplagda presskonferenser och på ett pragmatiskt och jordnära sätt. Det är en självklarhet. På tröskeln till 2000-talet är den nordiska gruppen fortfarande den naturliga referensramen för oss.

Uppläggningen av programmet för denna session avviker från tidigare program. Bland annat har Nordiska rådet på ett pragmatiskt sätt tagit fram nya, intressanta och tvärsektoriella temablock, som är väl underbyggda med särskilda rapporter till sessionen. Rapporterna berör bl.a. frivilligsektorn som en särskild resurs i det nordiska samarbetet. Vidare behandlas exempelvis
globaliseringen och Norden, ett gränslöst Norden och arbetslivets förändring.

Jag vill lyckönska rådet till att man på ett seriöst sätt vill närma sig frågor
som berör den vanliga medborgarens situation i Norden. Det är min förhoppning att vi under den här sessionen kan tillföra även dessa områden nya aspekter.

Det kan också handla om alltjämt öppna frågor som involverar närområdena och knyter oss till bredare europeiska nätverk. Jag tänker här på
energiförsörjningen och planerna på en gasledning från Ryssland västerut.
I många av de nordiska länderna är den nationella energiförsörjningens framtid en ständigt aktuell fråga. Den nordiska gasledningen är alltjämt aktuell.

Vi lever i en tid då mycket av det nordiska samarbetet sker utanför de
officiella samarbetsramarna. Den trenden kommer att accentueras under de
närmaste åren. Det nordiska näringslivet anpassar sig till en allt hårdare
europeisk och internationell konkurrens. Av de finska och svenska företagens
utländska investeringar inriktas mer än hälften till de nordiska länderna.
Korsägandet stärker nordisk marknadsintegration. Det faktum att Norden visat sig vara attraktivt som investeringsområde utgör ett bevis för att våra ekonomiska strukturer är sunda och våra samhällen stabila.

Samråd mellan ministrar i de nordiska länderna har ökat sedan Sverige och
Finland blivit medlemmar i EU. Bl.a. statsministrarna, utrikesministrarna,
utrikeshandelsministrarna och försvarsministrarna i de nordiska länderna träffas
regelbundet. I denna sin krets samråder och avstämmer länderna sina synpunkter på aktuella europeiska och internationella frågor. Också ministerrådets arbete har fått karaktären av samrådsmöten. Frågor som gäller Norden, EU, EES ingår som bekant som en permanent dagordningspunkt på dessa möten.

Gemensamma, grundläggande nordiska intressen som frihet, säkerhet och rättvisa kan inte lösas enbart i ett nordiskt sammanhang. Internationaliseringen har inneburit att det knappast finns några samhällsområden, där de nordiska länderna kan utforma sin politik utan hänsyn till förhållanden i omvärlden. Ett fundamentalt mål för vårt samarbete måste vara att bidra till fred, säkerhet och stabilitet i hela Europa. De nordiska länderna har länge arbetat för att bidra till konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser i olika former liksom vid humanitär hjälp till dem som drabbats av krig eller konflikter.

Kärnan i det nordiska samarbetet på detta område är samverkan inom ramen för NORDCAPS. Inom detta samarbete sker samordning av resurser, t.ex. i fråga om utbildning och materielfrågor. Praktiska exempel på samnordiska aktiviteter inom det fredsfrämjande området är den tidigare gemensamma nordiska bataljonen I Makedonien och den nordisk-polska brigaden i Bosnien. Andra samarbetsområden har gällt understöd till de baltiska länderna, försvarsmiljösamarbete, samnordisk försvarsforskning och minröjning samt elev- och tjänstemannautbyte.

Det ökade samarbetet inom den nordiska försvarsindustrin är ett konkret bevis på att uppställda mål även i detta avseende nu håller på att förverkligas. Den
samnordiska anskaffningen av transporthelikoptrar är ett aktuellt exempel med
många fördelar. Bland annat skulle anskaffningen innebära inbesparingar för
vart och ett nordiskt land. Projektet avancerar nu sålunda, att
offertförfrågningar sänds ut i slutet av denna månad.

Sedan början av 1990-talet har Nordiska ministerrådet haft ett aktivt samarbete
med Nordens närområden, dvs. Estland, Lettland, Litauen, nordvästra Ryssland, Kaliningrad och det arktiska området. Grunden för samarbetet är det ömsesidiga intresset. De överordnade målsättningarna är att bidra till fred och stabilitet i Europa och till att främja en demokratisk utveckling, stöda övergången till marknadsekonomi, stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och säkra ett bärkraftigt utnyttjande av resurserna.

Vi kan redan nu konstatera, att utvecklingen i många avseenden varit positiv. De
nordiska länderna har kunnat bidra till en gynnsam utveckling. Men det finns
fortfarande mycket att göra. Sedan ministerrådet tog de första stegen för att
etablera sig i våra närområden har omvärlden förändrats markant. En strategi för
närområdessamarbetet har uppgjorts, men den är redan delvis föråldrad. Enligt
min uppfattning finns det nu ett uppdämt behov av att utvärdera vårt engagemang i närområdena. I det sammanhanget finns det flera frågor som kräver analys.

Vilka är de nya förutsättningarna för närområdessamarbetet idag och på tröskeln till det nya millenniet? Hur skall integrationsutvecklingen i Europa och EU:s utvidgning österut beaktas på bästa sätt? Hur riktas insatserna i närområdena möjligast effektivt, allokering av medel via ministerrådets budget, nationella satsningar på närområdessamarbetet osv.

I det danska ordförandeprogrammet understryks betydelsen av språkgemenskapen I Norden. Detta är viktigt. Enligt programmet avser det kommande ordförandelandet att stärka språkförståelsen i Norden bl.a. genom uppföljning av den gemensamma nordiska rapporten, som bär namnet ´Det umistelige´. Enligt gruppens rekommendationer heter det bl.a. att det språkliga samarbetet bygger på lika värde mellan alla nordiska språk och på en ömsesidig respekt för alla de nordiska folkens kultur, historia och traditioner, sålunda att den kulturella och språkliga mångfalden bevaras.

I och med att tre av våra nordiska länder är medlemmar i EU har frågan om
språkets roll i internationella sammanhang accentuerats. De finska
representanterna vid EU-möten och vid Europaparlamentets möten kan använda sitt modersmål, dvs. finska eller svenska, och får underlagsmaterial på dessa språk. Frågan om service på finska (översättning av dokumentation mm.) inför och under Nordiska rådets och Nordiska ministerrådets möten har inför denna session lyfts fram.

Mot den bakgrunden önskar jag föreslå att ministerrådet initierar en utredning
om dels omfånget av den service som f.n. sker på finska inom det nordiska samarbetet och dels vilka omkostnader som är förknippade med en eventuell utökad service på finska i det nordiska samarbetet. En rapport om detta bör framläggas så snart som möjligt och senast inför nästa session hösten 2000.

Till slut vill även jag instämma i tacket till Island för ett utomordentligt ordförandeskap.

Tack Fru/Herr President !