Statsminister Vanhanen på Nordiska rådets 58. session: Norden som en global vinnarregion - välfärdsstaten och marknadskrafterna i jämvikt

Statsminister Matti Vanhanen på Nordiska rådets 58. session i Köpenhamn den 31 oktober.

Temadiskussionens första inlägg kring ämnet: Norden som en global vinnarregion - välfärdsstaten och marknadskrafterna i jämvikt

Herr president, mina damer och herrar,

För knappt ett år sedan, när Europeiska unionen förberedde sig inför det informella toppmötet på Hampton Court, startade i Europa en livlig debatt om den nordiska samhällsmodellen. I denna modell har man ju lyckats kombinera samhällsekonomisk konkurrenskraft och konkurrenskraft för företagen med omsorg om medborgarna, alltmedan man slagit vakt om de offentliga finansernas hållbarhet.

Hemligheten bakom den nordiska framgången är ett målmedvetet, fördomsfritt och långsiktigt arbete för att stärka konkurrenskraften och välfärden. Vi har velat utreda mekanismerna och orsakerna till de globala förändringarna, och vi har också varit beredda att vidta de åtgärder som situationen kräver. Denna pragmatiska, målinriktade verksamhet har gett resultat, eftersom den baserat sig på forskningsrön och en djupgående analys av globaliseringsprocessen.

Vår särskilda styrka här i Norden är innovation och utbildning, och vi har en enastående förmåga till förnyelse. Vi betonar också vikten av öppenhet. Eftersom vi är små ekonomier har vi redan tidigt insett att vi i en alltmer avreglerad världsekonomi inte kan klara oss genom att sluta oss inåt, utan att vi måste öppna oss mot växande marknader. Den ökade nordiska integration som vi under de senaste åren kunnat se i näringslivet, inom finansieringsbranschen i fråga om såväl bank- och investerings- som försäkringsverksamheten, inom tele-, byggnads-, medie- och detaljhandelsbranschen, inom skogsindustrin och på många andra sektorer, är ett uttryck för globaliseringens regionala effekter.   

Vi har också insett att det inte är någon mening med att envist hålla fast vid sådant som inte har en chans att lyckas. Det finns ett nära samband mellan organisationsreformer i företagen, ökad produktivitet och välfärdsstatens bärkraft.

Strukturförändringen på arbetsmarknaden öppnar möjligheter att höja produktiviteten och därmed också lönerna och inkomstnivån överlag. Det är emellertid ingen smärtfri process när arbetstillfällen försvinner och nya uppstår. För en enskild arbetstagare kan det förutom byte av arbetsgivare också ofta innebära byte av yrke och boningsort. Om omställningen inte sker tillräckligt snabbt är följden arbetslöshet, vilken i sin långvariga form är det största gisslet i vårt samhälle. När enskilda produktionsanläggningar stängs kan det dessutom drabba hela orter mycket hårt.

Den enda hållbara utgångspunkten när man betraktar behovet av strukturförändringar när det gäller sysselsättningen är att acceptera realiteterna. I de nordiska länderna har man accepterat att det förändringstryck som den teknologiska utvecklingen och den globala konkurrensen medför inte försvinner genom att man förnekar dess existens.

Man har också insett att människorna inte är råvaror eller maskiner som kan förflyttas till det ställe där produktionen vid ett givet tillfälle är mest lönsam. Människovärdet och människans fria vilja måste respekteras. Detta betyder enligt min åsikt att man genom att skapa gynnsamma förutsättningar och lämpliga sporrar styr människorna att fatta beslut som stöder den strukturförändring som är ofrånkomlig när det gäller sysselsättningen.

Vårt utbildningssystem har en nyckelroll i detta, från den grundläggande och yrkesinriktade utbildningen till fortbildning och omskolning. Ju snabbare kraven förändras desto viktigare är det att de grundläggande förutsättningarna finns där: man kan bara ta till sig nya färdigheter om man har en tillräckligt stabil kunskapsbas att bygga på.

De nordiska länderna förfogar uppenbarligen också över ett socialt kapital, som har sitt ursprung i en gemensam historia och kultur och en enhetlig samhällsstruktur, och som utan tvivel påverkar konkurrenskraften.  Till detta sociala kapital hör bl.a. enhetlighet, förtroende, korta avstånd till makten och jämlika möjligheter att delta. Dessa faktorer har också betonats i rapporten ”Norden som en global vinnarregion - i den nordiska konkurrenskraftens spår” som Nordiska ministerrådets sekretariat tagit fram i samarbete med den danska tankesmedjan Mandag Morgon.

Tankegångarna i rapporten har också utgjort ett språngbräde för den fortsatta diskussionen, till vilken också Nordiska rådets femtioåttonde sessions tematiska del hör.

Det är viktigt att Nordiska ministerrådet stöder Nordforsk och NICe, två institutioner som från tidigare främjar nordisk forskning och innovation. Tron på det nordiska samarbetet förstärks ytterligare genom ett tätt högskolesamarbete och ökad nordisk mobilitet i form av arbetsförmedling och utbildningsutbyte, samt genom det arbete som syftar till att avveckla gränshinder.

Tron på den så kallade nordiska modellen har ökat, och inte endast inom Norden. Det nordiska varumärket sprids i världen. De nordiska ländernas framgång i de senaste internationella jämförelserna har väckt välförtjänt uppmärksamhet. De nordiska medborgarna är globalt kända för att vara lyckliga, och det är inget under då framgångsfaktorer i allmänhet hör ihop med och stöder hög livskvalitet.

Herr president,

De regelbundna diskussionerna, informationsutbytet och det mångsidiga samarbetet de nordiska länderna emellan har visat sig vara nyttigt på många sätt. Man har kunnat flytta det nationella kapitalet till grannländerna och till en regional nivå. Samtidigt frambringar den gemensamma internationella framgången förebilder, och det är inte att undra på att de nordiska länderna genom sitt eget exempel förstärker bl.a. många europeiska projekt, såsom genomförandet av unionens tillväxt- och sysselsättningsstrategi, hållbar utveckling, jämställdhet och bl.a. forskningssamarbeten.

Europas konkurrenskraft, och i anslutning därtill i synnerhet innovationspolitiken, var huvudtemat vid stats- och regeringschefernas inofficiella möte i Lahtis den 20 oktober. Också de yttre förbindelserna i fråga om energi var på agendan i Lahtis. Rysslands president Vladimir Putin deltog i supén efter stats- och regeringschefernas möte, och i det sammanhanget kunde han och EU-ländernas ledare diskutera under fria former.

Vidare diskuterade europeiska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer under ledning av mig och kommissionens ordförande José Manuel Barroso om hur den europeiska arbetsmarknaden och arbetslivet bör utvecklas. Huvudtemat var hanteringen av förändringar med hjälp av flexibel säkerhet. Arbetsmarknadsorganisationerna, medlemsländerna och Europeiska kommissionen fick i uppgift av Europeiska rådet, när det sammanträdde i mars, att inleda arbetet för att utveckla den flexibla säkerheten. Flexibel säkerhet innebär beredskap för förändringar och hantering av förändringar, jämvikt mellan flexibilitet och säkerhet på arbetsmarknaden. Vi är redo för detta. Utrustat med de rätta kunskaperna kan också det gamla Europa vara framgångsrikt i den globala konkurrensen.

Den europeiska arbetsmarknadens funktion och arbetslivskvaliteten är helt avgörande även för ett innovativt Europa.

Herr president,

Det är ingen idé att försöka uppnå konkurrenskraft till vilket pris som helst, utan någon som helst tanke på följderna. Vi måste hela tiden ha i minnet också de sämst lottade samhällsmedlemmarnas rättigheter, och vi måste värna om vår gemensamma miljö.

I Europa finns inte heller endast en social modell – och det finns ingen anledning att ens försöka skapa en sådan. Det oaktat har vi i EU och i Norden globalt sett likartade uppfattningar om de ovan nämnda mjuka sektorerna, om social trygghet och frågorna kring hållbar utveckling. Detta tänkesätt, som har välfärdsstaten som mål, har väckt uppenbart intresse också utanför Europas gränser. Denna kombination av ett ekonomiskt konkurrenskraftigt och socialt starkt Europa och ett likadant Norden är också framdeles en styrka som vi vill värna om.

Konkurrenskraft och framgång i den globala konkurrensen är med utgångspunkt i vad som sagts tidigare prioriterade under vår ledning av Europeiska unionen. Under sitt ordförandeskap i EU har Finland lagt vikt vid att olika frågor relaterade till konkurrenskraften blir behandlade i ett brett perspektiv och i olika rådskonstellationer.

Den väsentliga frågan har varit var Europa skall finna grunden för ekonomisk tillväxt. Finlands svar är att denna grund står att söka bl.a. i innovationer, energilösningar, högkvalitativt och produktivt arbete, en öppen världshandel, invandring och en väl fungerande social trygghet.

Mina damer och herrar,

Vi måste komma ihåg att utgångspunkterna för Europa och Norden på många sätt är goda, vilket de internationella jämförelser som jag nämnde i början visar. Å andra sidan får den senaste tidens starka ekonomiska tillväxt inte invagga oss i tron att problemen när det gäller den ekonomiska tillväxten skulle vara lösta, och att vi bara kan vänta på att få njuta av frukten. Så är inte fallet, eftersom vi fortfarande inte ens förmår skapa tillräckligt med ny, innovativ produktion för att ersätta den produktion som tynar av på grund av konkurrensen och den teknologiska utvecklingen. Vi klarar inte heller av att skapa tillräckligt med nya arbetsplatser för att ersätta dem som försvinner.

Lissabonstrategin, som godkändes år 2000, är fortfarande ett viktigt verktyg, som hjälper Europeiska unionen och dess medlemsstater att övervinna de utmaningar befolkningens stigande medelålder och globaliseringen för med sig. Att lyckas med detta är en av unionens viktigaste prioriteter.

En viktig tyngdpunkt under Finlands ordförandeskap är att i praktiken förverkliga Lissabonstrategin. Det är vår uppfattning att en övergripande innovationspolitik, som genomförs på ett målmedvetet sätt, är nyckeln till Europas framgång i den globala konkurrensen. Bland annat den s.k. Aho-arbetsgruppens rapport, som färdigställdes i vintras och som fått ett mycket gott mottagande i Europa, stöder starkt denna uppfattning. Rapporten lyfte fram den efterfrågebetingade innovationspolitiken till samma nivå som den klassiska utbudsbetonade politiken. Det meddelande om innovationsstrategier som kommissionens nyligen gav bygger på samma tanke.

Efter EU-ordförandeskapet tar Finland på sig ett nytt ledningsuppdrag, nämligen ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Uppgiften att lotsa samarbetet mellan de nordiska regeringarna skulle egentligen ha gällt detta år. Det nordiska ordförandeskapet flyttades dock under samförstånd till nästa år, för att undvika kollisioner.

Efter denna temadiskussion kommer jag att presentera Finlands ordförandeprogram i Nordiska ministerrådet för år 2007.