Statsminister Paavo Lipponen Nordiska rådets jubileumsseminarium (Riksdagen 22.3.2002)
Riksdagens auditorium
22.3.2002 kl. 14.15
Statsminister Paavo Lipponen
Ärade Talman,
Ärade President i Nordiska rådet,
Värderade inbjudna gäster,
Bästa seminariedeltagare,
I morgon den 23 mars har det förflutit exakt 40 år sedan Helsingforsavtalet - eller rättare sagt Samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige - undertecknades här i detta riksdagshus. Ratificeringen skedde i snabb takt och avtalet trädde i kraft redan sommaren 1962.
Helsingforsavtalet är till sitt innehåll rätt allmänt formulerat och flexibelt och det har visat sig tjäna sittä ändamål mycket väl. Det nordiska samarbetet har väl kunnat anpassa sig till i hög grad föränderliga förhållanden.
Nordiskt samarbete har bedrivits i århundraden, men samarbetet fick mera organiserade former först efter andra världskriget. Först grundades Nordiska rådet år 1952. Rådet kom att bli ett viktigt samarbetsorgan mellan ländernas riksdagar och regeringar.
Genom den avtalsändring som gjordes år 1971 upprättades Nordiska ministerrådet, som gav samarbetsstrukturen en ny dimension. Ministerrådet erbjöd regeringssamarbetet en klar arbetsmodell, ökad tyngd och synlighet.
Nordiska ministerrådet sammanträder i dag i 19 olika sammansättningar. De senast inrättade ministerråden, dvs. IT-ministerrådet och ministerrådet för narkotikafrågor, inledde sin verksamhet förra året under Finlands ordförandeskap. Den största delen av samarbetet på regeringsnivå sker uttryckligen i de olika ministerråden och ämbetsmannakommittéerna.
På finländskt initiativ - och med stöd av en brett upplagd nordisk utredning -
ändrades Helsingforsavtalet i början av 1990-talet så, att statsministrarna fick ansvaret för den överordnade samordningen av nordiska samarbetsfrågor. Vi anpassade innehållet i och formerna för samarbetet så att de svarar mot de förändringar som har skett i vår omvärld.
De nordiska ländernas statsministrar träffas numera regelbundet två gånger per år. Vid dessa möten behandlas aktuella internationella frågor, Europa-, EU- och EES-ärenden, regionalt samarbete och samarbete med våra närområden. Vi har årliga möten med Nordiska rådets presidium och med representanter för de självstyrande områdena.
Senaste år under Finlands ordförandeskap förnyade vi upplägget för våra möten så, att vår uppmärksamhet fokuseras kraftigare än förut på någon särskilt aktuell fråga. Av naturliga skäl var kampen mot terrorismen det centrala temat för våra diskussioner i Köpenhamn senaste höst. Vid det möte, som hålls i maj detta år i Molde i Norge, behandlar vi bland annat FN:s kommande toppmöte om hållbar utveckling.
Vid statsministermötet i Imatra senaste sommar togs ett beslut om att intensifiera samarbetet i EU-frågor. Finlands, Sveriges och Danmarks statsministrar träffas numera inför varje möte i Europeiska rådet. Vi jämför våra synpunkter och strävar till gemensamma linjedragningar då behov föreligger. Vi håller därtill nära kontakt med Norges och Islands statsministrar. Detta samråd har kommit väl i gång.
I samband med statsministermötena har under de senaste åren hållits s.k.. åttalandsmöten, där Estlands, Lettlands och Litauens statsministrar har deltagit. Nästa åttalandsmöte på statsministernivå hålls i augusti i Riga. Inkommande höst kommer att bli historisk för de baltiska länderna. Vid toppmötena i Prag och Köpenhamn skall beslut fattas om utvidgningen av Nato och av Europeiska unionen. Norden stöder de baltiska länderna i deras strävanden.
Ärade talman,
Det är uppenbart att då de baltiska länderna ansluts till Europeiska unionen kommer kontakterna mellan de nordiska EU-medlemmarna och de baltiska länderna att ytterligare fördjupas. Vi har anledning att tillsammans analysera olika visioner och framtida samarbetsmöjligheter. Ett allt tätare samarbete förutsätter inte en ändring av några avtal, utan det kan förverkligas smidigt liksom hittills.
Det är i alla de åtta ländernas intresse att utveckla Europeiska unionens nordliga dimension. Under Finlands och Sveriges ordförandeskap har den nordliga dimensionen märkbart förts framåt. Också Danmark har förbundit sig att utveckla den och statsminister Anders Fogh Rasmussen bekräftade i början av mars i Helsingfors att den nordliga dimensionen är, vid sidan om utvidgningen, en av det danska ordförandeskapets prioriteter.
Inom ramen för den nordliga dimensionen har man redan fått till stånd anmärkningsvärda framsteg. En av prioriteterna är utvecklandet av ett miljöpartnerskap. I mina diskussioner för två veckor sedan i Moskva erhöll jag av statsminister Kasjanov en försäkran om att Ryssland förbinder sig med en egen insats till verksamheten i den fond som skall inrättas. I och med att miljöpartnerskapet förverkligas förbättras miljösituationen i våra närområden och samtidigt reduceras de risker som är förenade med kärnkraften.
Vi undersöker också möjligheterna att tillämpa samma partnerskapsmodell på hälsovårds- och socialsektorerna. Bekymret över spridningen av smittosamma sjukdomar i våra närområden var ett samtalsämne då jag träffade premiärminister Blair i London i februari. Vi utvecklar som bäst ett konkret samarbete med Storbritannien i dessa frågor.
De nordiska länderna kan tillsammans befrämja verkställandet av den nordliga dimensionen genom att inta en aktiv roll i det regionala samarbete som utförs i Östersjöstaternas råd, i Barents euro-arktiska råd och i Arktiska rådet. Under vårt arktiska ordförandeskap har vi strävat till ett närmare samarbete också med EU-kommissionen. Det arktiska samarbetet knyter samman även Förenta staterna och Kanada till utvecklingen av områdena i norr.
Nordiska rådet har för sin del tagit del i detta arbete genom att låta utföra egna utredningar om hur de nordiska parlamentarikerna kan bidra till verkställandet av den nordliga dimensionen. Vår gemensamma målsättning är fred och en trygg livsmiljö i Nordeuropa.
Jag tror att både Nordiska rådet och ministerrådet skulle kunna medverka ännu aktivare till den nordliga dimensionens vidareförande. Det förväntas av oss i Norden att vi också i fortsättningen visar initiativkraft i utvecklingen av Östersjöområdet och hela Nordeuropa.
Ärade Talman,
Under de senaste åren har det skett ett flertal företagsfusioner inom Norden. Det krävs att utvecklingen fortsätter på samma sätt, om vi skall ha framgång i den allt hårdare internationella konkurrensen.
De nordiska länderna måste ytterligare intensifiera sitt samarbete för att avskaffa alla de administrativa och tekniska hinder, som begränsar människornas och företagens kontakter och den fria rörligheten.
Det är viktigt att vi grundligt studerar den utredning om nordbornas rättigheter som utförts under ledning av Ole Norrback och strävar till att kunna presentera konkreta resultat redan vid Nordiska rådets jubileumssession i Helsingfors i höst.
Finland står detta år i ledningen för Nordiska rådet. Förhållandet mellan Nordiska rådets Finlands delegation och regeringen har under de senaste åren betecknats av ett konstruktivt och fördomsfritt samarbete. Den öppenhet som i Finland råder mellan regeringen och delegationen kan tjäna som föredöme också för andra länder.
Vi kan likaså konstatera, att många stora samarbetsprojekt har beretts i samverkan mellan rådet och ministerrådet. Erfarenheterna av detta konstruktiva samarbete är positiva.
Vi är i dag stolta över att Nordiska rådets president under detta jubileumsår är ordföranden, riksdagsledamot Outi Ojala. Vi ber alla att få gratulera Er och tillönska hela presidentskapet en god framgång.
Jag är övertygad om att vi under Er ledning kommer att fortsätta att bedriva ett aktivt och ambitiöst nordiskt samarbete och att vi vid jubileumssessionen i Helsingfors får till stånd konkreta beslut till Nordens och alla nordbors bästa.
Statsminister Paavo Lipponen i aktuell debatt om det nordiska samarbetet (Riksdagen 22.3.2002)