Statsminister Paavo Lipponen i aktuell debatt om det nordiska samarbetet (Riksdagen 22.3.2002)
Riksdagen 22.3.2002
Statsminister Paavo Lipponen,
Regeringens anförande
Ärade Talman,
Vi upplever en aktiv tid i det nordiska samarbetet. Finland axlade i fjol ordförandeskapet för Nordiska ministerrådet och detta år bär vi ansvaret i Nordiska rådet. I år firar vi också Nordiska rådets 50-årsjubileum och Helsingforsavtalets 40-årsdag.
Den s.k. panelen av visa män och kvinnor lade kort före vårt ordförandeskapsår fram sina synpunkter på hur globaliseringen påverkar de yttre omständigheterna i Norden och det nordiska samarbetet. Finland såg det som en uppgift att under ordförandeperioden utarbeta en nydefiniering av samarbetets målsättningar på basen av de visas rapport. Det arbetet ledde till fem strategiska samarbetsområden. Därtill företogs en utredning av nordbornas rättigheter, också den på basen av en rekommendation i rapporten.
Den delrapport, som framlades om utredningen av nordbornas rättigheter, väckte i oktober i Köpenhamn mycken debatt. Utredningsmannen Ole Norrbacks slutrapport kommer att presenteras för Nordiska rådet i april.
De nordiska regeringarna arbetar för att gräns- och övriga adminstrativa hinder mellan länderna, som besvärar både enskilda medborgare och nordiska företag, skall avskaffas. För att vi skall ha framgång i den globala konkurrensen krävs det av oss i Norden att vi står i ett allt tätare samarbete, som inte får tyngas av byråkratiska hinder.
Ökandet av det nordiska samarbetets öppenhet och offentlighet var en annan av framgångarna under vårt ordförandeskap. Finland gjorde en insats för att sprida kännedomen om samarbetet bl.a. med hjälp av ordförandeskapets webbplats, vilket var en nyhet i det nordiska samarbetet. På finländskt initiativ inleddes också en reform av samarbetsorganens offentlighetsregler.
Det centrala temat under Finlands ordförandeskap var Nordbon. Norge fortsätter under detta år på teman som likaså ligger medborgarna nära: barn och ungdom, livsmedelssäkerhet och hållbar utveckling. Diskussionen om dessa och andra aktuella frågor kommer att fortsätta i maj vid statsministermötet i Molde i Norge.
De nordiska länderna antog under Finlands ordförandeperiod en gemensam strategi för hållbar utveckling, vilken också i internationellt perspektiv kan betraktas som banbrytande. Den är en för fem länder bindande tvärsektoriell strategi med ett uppföljnings- och evalueringssystem. Den är tvärsektoriell och utsträcker sig till år 2020.
Den gemensamma nordiska strategin för hållbar utveckling kan tjäna som exempel både för EU och för FN:s toppmöte i Johannesburg. De nordiska länderna är föregångare vad hållbar utveckling angår och vi har för avsikt att stå i främsta ledet i dessa frågor också i fortsättningen.
Enligt den jämförelse av hållbar utveckling som i januari publicerades i World Economic Forum placerade sig Finland först och också de övriga nordiska länderna i toppen.
Ärade Talman,
Det nordiska samarbetets styrka ligger i dess förmåga att anpassa sig till nya omständigheter. Vår grupp av fem länder visade sig funktionsduglig under det kalla krigets tider, trots att man i Nordiska rådet då inte diskuterade säkerhets- och utrikespolitiska frågor. Vi utvecklade samarbetet på andra områden och vi hade en synnerligen aktiv och synlig roll som grupp i FN. Norden fortsatte att utvecklas under den Europeiska ekonomiska gemenskapens tid, fastän Danmark drog sig ur EFTA och anslöt sig till EEC.
Norden är starkt också i dag, även om de nordiska ländernas relationer till EU inte är identiska. Till en av de stora framgångarna under fjolåret hörde att den nordiska passunionen inkorporerades i Schengen. Den nordiska samhörighetens symbol, den fria rörligheten som varit i kraft i över 45 år, är nu en del av EU:s system.
De nordiska länderna har sedan början av 1990-talet stött det mångsidiga återuppbyggnadsarbetet i de baltiska länderna. Vi stöder kraftigt de baltiska ländernas medlemskap i Europeiska unionen. Vi är beredda att fortsätta ett jämbördigt åttalandssamarbete med Estland, Lettland och Litauen också efter det de har anslutit sig till EU.
Lika viktigt är det att fortsätta och befästa närområdessamarbetet med nordvästra Ryssland. Detta ingår i EU:s politik för den nordliga dimensionen, som de nordiska länderna gemensamt har byggt upp och fört framåt.
Ärade Talman,
De nordiska länderna har alltsedan senaste höst förstärkt sitt samarbete i Europeiska unionen. I enlighet med vad som beslöts vid statsministermötet i Imatra har Finlands, Danmarks och Sveriges statsministrar gemensamt förberett EU:s toppmöten. Island och Norge hålls informerade om detta samråd.
Tillsammans med den svenske och danske statsministern sammankom vi för två veckor sedan här i Helsingfors för att förbereda gemensamma synpunkter inför Europeiska rådets möte i Barcelona. Vi sände ett gemensamt brev till Spaniens premiärminister Aznar, där vi lade fram våra preferenser. En betydande del av de gemensamma nordiska målsättningarna blev också förverkligade i Barcelona.
Gemensamt kan Norden i EU och i andra fora vara initiativtagare och en positiv drivkraft. Vi vill verka för unionens gemensamma bästa och lyfta fram för oss viktiga frågor. Resultaten intygar, att det just nu finns efterfrågan på nordiskt samarbete.
Statsminister Paavo Lipponen: Nordiska rådets jubileumsseminarium (Riksdagen 22.3.2002)