Minister Lehtomäkis tal vid Frikyrkliga Samverkans jubileumsseminarium

Utrikeshandels- och utvecklingsminister Paula Lehtomäki
Frikyrklig Samverkan 70 år

Biståndsseminarium:
Utmaningar och möjligheter för småskalig finländsk biståndsverksamhet
6.10.2006

Ärade jubilerande organisation, seminariedeltagare, mina damer och herrar,

Jag har glädjen och äran att framföra statsrådets hälsning och gratulationer till Frikyrklig Samverkan och dess medlemsorganisationer på detta sjuttio års jubileumsseminarium.

Ni – Frikyrklig Samverkan – är en av våra tio partnerskapsorganisationer och en av de äldsta. De fyra frikyrkliga svenskspråkiga samfund som ligger som grund för organisationen började sin gemensamma väg år 1936 som Finlands svenska frikyrkoråd. I början var missionen det centrala. Efterhand blev förhållandet mellan frikyrkorna i Finland och i partnerländerna intensivare och det egentliga utvecklingssamarbetet började ta form. Ännu idag ser ni att er styrka baserar sig på missionsarbete med gamla anor. Fastän ni – från statsunderstöds synvinkel – är den minsta partnerskapsorganisationen, har ni flera projekt än många större organisationer. Frikyrklig Samverkan med sina medlemsorganisationer genomför över tjugo projekt i Asien, Afrika och Latinamerika.

Ni, Frikyrklig Samverkan, har några egenskaper som gör er speciella bland de stora samarbetsorganisationerna. Frikyrklig Samverkan är den enda helt svenskspråkiga. Er organisationsform baserar sig fortfarande på fyra aktiva och två associerade medlemskyrkor, som stödjer sig på den gemensamma strukturen och samtidigt genomför sina utvecklingsprojekt ganska självständigt. Jag har också fått den uppfattningen, att frivilligt arbete ännu är grundläggande bland de församlingsmedlemmar som stödjer ert utvecklingssamarbete.

Jag anser dessa era egenskaper viktiga och ni kompletterar utmärkt partnerskapsorganisationernas grupp. Ni har verkligen något att ge i samarbetet organisationerna emellan.

Bästa festpublik,

Frikyrklig Samverkan jubilerar genom att lyfta fram de utmaningar och möjligheter, som småskalig finländsk biståndsverksamhet står framför. Ni har valt väl och ni har valt aktuellt. Utmaningar och möjligheter ser jag som två sidor av samma slant. Utmaningar tvingar oss att söka och skapa nya möjligheter.

Utvecklingspolitikens och utvecklingssamarbetets utmaningar kommer både utifrån och inifrån. Dem, som ställs oss utifrån kan vi inte förhindra, liksom globaliseringens negativa aspekter, hotet av pandemier, kriser och ökande brist på säkerhet på många håll i världen, naturkatastrofer eller vållande av fattigdom. Andra utmaningar kommer från oss själva eller via det internationella samarbetet när vi försöker svara på yttre utmaningar. Nyckelord har blivit krav på effektivare politiska åtgärder samt ökad effektivitet, kvalitet och påverkan hos utvecklingssamarbetet.

I fjol, kom över hundra representanter av regeringar i givar- och mottagarländer, internationella organisationer och medborgarorganisationer överens om den så kallade Parisdeklarationen. Syftet är just att öka utvecklingsbiståndets effektivitet. Likrikta och harmonisera är centrala termer. Likriktningen betyder att finansierande länder tar hänsyn till mottagares prioriteringar i nationell politik och stöder dem. Harmoniseringen uppmuntrar till likadana finansieringsprocedurer för att förenkla mottagarens planerings- och rapporteringsbörda. Parisdeklarationen binder också Finlands utvecklingspolitik, men inte direkt finansieringen av medborgarorganisationerna i Finland.

Mina damer och herrar,

Speciellt denna höst är det omöjligt att diskutera utrikespolitiska frågor utan att betona EU-synvinkeln. Många viktiga utvecklingspolitiska uppgifter kräver uppmärksamhet under Finlands EU-ordförandeskap. Finland skall som ordförande förbereda eller färdigställa, bl.a. utvecklingspolitiska avtal och resolutioner, EUs Afrika -strategi, säkerställningen av EU’s utvecklingsfond och utvecklingssamarbetets nya finansieringsinstrument.

I framtiden kommer EU i sin utvecklingsfinansiering att röra sig mot såväl centralisering som decentralisering. Finansieringsinstrumenten torde minska från över nittio till fem geografiska, understödda av sex horisontella  instrument . Å andra sidan, får EU-Delegationerna i u-länderna mera självständighet att stöda lokala strävanden.

För medborgarorganisationerna torde förändringen innebära klarare spelregler som en följd av att instrumenten minskar. Dessutom kommer ett av de sex horisontella instrumenten högst antagligen att vara speciellt tillägnat icke-statliga organisationer och understöd till medborgarsamhällets utveckling.

Bästa festpublik,

I Finland är vi i början  på en ny väg  inom medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete.

I början av april i våras, utmanade jag organisationerna att ge sig i samtal med utrikesministeriet om den roll de tänker sig att ha i förverkligandet av det utvecklingspolitiska programmet. Jag utmanade er att använda en bred pensel för att visa det mervärde finska civilsamhället har inom utvecklingspolitik och utvecklingssamarbete. Jag tackar organisationer och aktivister för den aktiva respons som vi fått.

Naturligtvis kan vi inte inkludera alla synpunkter i riktlinjerna. Texten innehåller inte h e ller definitioner av kvalitet, påverkan eller dylikt. Jag kan trösta er med att linjedragningen bara är en hållplats i processen att skapa ett ramverk för stödet till medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete. Efter att ha  blivit godkända är det viktigaste  att  verkställa  de nya riktlinjerna. Där behöver vi också organisationernas deltagande. Men låt oss vänta ännu en stund. Samtalen fortsätter inom några dagar.

Vi kan lyfta fram några konkreta möjligheter, särskilt gällande småskaligt utvecklingssamarbete. Små organisationer och deras projekt tryggas, än en gång, i riktlinjerna. En lättare ansökningsprocedur planeras och på längre sikt kanske en annan organisation utanför ministeriet behandlar hela ansökningsprocessen – liksom i Sverige.

Dessutom kommer, minst trettio procent av stödet till medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete att riktas till små organisationer eller små projekt.

Jag uppmuntrar emellertid organisationerna att öka sitt samarbete. Små organisationer har alltid mindre resurser, ekonomiska, personliga och intellektuella. Genom samarbete kan organisationerna dra nytta av varandras resurser och på så sätt uppnå bättre resultat. Partnerskapsorganisationerna har närmat sig varandra och samarbetar bl.a. i processer för att bedömma kvaliten i sina projekt och analysera deras påverkan. Fördelarna som kan dras från samarbete är ännu större för mindre organisationer.

Det viktigaste är emellertid de människor som aktivt tar del i utvecklingssamarbetet. Rikedomen i Finland är organisationernas mångfaldighet, i storlek, i värden och i geografiskt och tematiskt intresse. Den ger en bra bild av det finska civilsamhället utomlands.

Till slut vill jag ännu en gång gratulera Frikyrklig Samverkan på ert 70 årsjubileum.