Fördraget om observationsflygningar (Open Skies, OS)
Då Open Skies-fördraget förhandlades fram i början av 1990-talet var det kalla kriget över och syftet var att förstärka fred, stabilitet och gemensam säkerhet från Vancouver till Vladivostok. Fördraget undertecknades vid OSSE-uppföljningsmötet i Helsingfors 1992, och det trädde i kraft i början av 2002. I och med detta kunde Finland och Sverige, som dittills hade varit observatörer, också söka om medlemskap. I de säkerhets- och försvarspolitiska redogörelserna till Riksdagen (1995, 2001) har Finlands regering uttryckt vår vilja att bli medlem i fördraget.
OS-fördragets yttersta syfte är mer förtroende och säkerhet. Fördraget kan användas för att öka öppenheten och transparensen, kontrollera efterlevnaden av överenskommelserna om rustningskontroll och förstärka den konfliktförebyggande kapaciteten och krishanteringen. OS betjänar freden på samma sätt som t.ex. konventionen angående Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering. Med OS kan en utomstående part bli övertygad att man inte har befästat på Åland. Även de demilitariserade Spetsbergen hör till OS-området.
OS-observationsflygningarna sker med obeväpnade flygplan. Det finns en kvot för flygningarna och endast några per år kommer att gälla Finland. Fördraget bygger på principen om fullständig territoriell öppenhet. Den största frågan under förhandlingarna gällde att uppnå samförstånd om att värdstaten inte skall avgränsa det territorium som observeras. Ett eventuellt förslag om territoriella begränsningar kunde ifrågasätta den grundläggande idén, dvs. öppenheten. Om Finland nu skulle kräva ett territoriellt undantag till fördraget, kunde det väcka uppmärksamhet bland parterna att vi inte är beredda att tillåta internationell observation i ett område som är demilitariserat under en internationell konvention.
Finland och Sverige har ända från början strävat efter att bli fullvärdiga medlemmar och signatärer av fördraget. De förblev observatörer under tio år på grund av den långsamma ratifikationsprocessen. Nu är tillfället lägligt för en anslutning till fördraget då det äntligen har trätt i kraft. Samtliga OSSE-länder har varit positivt inställda till en finsk och en svensk anslutning.
För Finland är det viktigt att få delta fullt ut i det rättsligt bindande OS-arrangemanget inom Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE). Finland vill också vara med och utveckla systemet. OS ger en möjlighet att avvärja nya säkerhetshot. OS ger handlingsfrihet i informationsanskaffandet och är ett alternativ till bilder från kommersiella satelliter, vilket är betydelsefullt för länder utan egna satelliter. I inledningen till OS-fördraget anges det dessutom att fördraget också kunde användas för kontroll av miljöproblem.
En signatärstat till fördraget kan med 96 timmars varsel genomföra en observationsflygning i vilket deltagande land som helst. Det material som överflygningen ger utgör ett effektivt underlag för bedömning av den militära aktiviteten i området. Det bildmaterial som samlas in under överflygningen är tillgängligt endast för medlemsländer.
Fördragets betydelse för Finland:
1.Deltagandet in OS-fördraget höjer Finlands säkerhet genom att ge information om viktiga säkerhetsfaktorer i närområdet.
2.Möjligheten till observationsflygningar på kort varsel ökar märkbart den militära öppenheten på tillämpningsområdet.
3.Fördraget stärker förtroendet mellan medlemsländerna genom att öka öppenheten.
4.Fördraget hör på ett organiskt sätt samman med den europeiska rustningskontrollen. Genomförandet av andra överenskommelser kan kontrolleras från luften. På detta sätt stöder fördraget rustningskontrollregimen i hela Europa.
5.Det är fråga om det första avtalet i världen i sitt slag och fördraget innehåller också en option om utvidgning av systemet. Övervakningen från luften kan användas inom andra områden. Fördraget har sålunda en bredare betydelse.
6.Ett finskt medlemskap i OS-fördraget gör det möjligt att aktivt delta i tillämpningen och utvecklandet av fördraget. En för Finland intressant möjlighet har inskrivits i fördragets inledning där det konstateras att observationsflygningar också skall kunna användas för miljöövervakning.