Europadomstolens dom i ett mål som gäller rättvis rättegång

Europadomstolen har den 14 februari 2019 i ett fall som gäller Finland meddelat dom enligt vilken det inte har skett ett brott mot bestämmelserna i artikel 6 (rätt till rättvis rättegång) i Europakonventionen.

I fallet var det fråga om behandlingen av ett mål som gällde konkurrensbegränsning i högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolens beslut grundade sig bland annat på de skriftliga bevis som lades fram i domstolen samt på de i marknadsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen hörda vittnenas berättelser. Dessa gällde såväl vittnenas egna berättelser som sådant som vittnena hade hört berättas. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det väsentliga vid bevisprövningen var att bedöma den framlagda bevisningen ur ett helhetsperspektiv.

Ändringssökanden ansåg att behandlingen av målet i högsta förvaltningsdomstolen inte uppfyllde kraven i artikel 6 i Europakonventionen. Ändringssökanden motiverade sin ståndpunkt med att högsta förvaltningsdomstolen godkände hörsägen som bevis, varmed det ändringsökande bolaget inte kunde höra de personer som hade varit de ursprungliga källorna till vittnesberättelserna. Ändringssökanden ansåg dessutom att högsta förvaltningsdomstolen i konkurrensmålet godkände en lägre bevisstandard än ”bortom rimligt tvivel” (”beyond reasonable doubt”) eller ” övervägande bevis” (”preponderance of evidence”). Ändringssökanden ansåg även att omvänd bevisbörda hade använts i målet.

Europadomstolen ansåg enhälligt i fråga om den indirekta bevisföringen att det inte hade brutits mot bestämmelserna i artikel 6.1. I sitt avgörande hade högsta förvaltningsdomstolen inte på ett ogrundat sätt stött sig på vittnesberättelser. Europadomstolen beaktade även att den indirekta bevisföringen inte hade haft någon avgörande betydelse i högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Europadomstolen bedömde huruvida rättegången hade varit rättvis som en helhet betraktat och ansåg bland annat att ändringssökanden hade haft möjlighet att utnyttja sin rätt till försvar med tillräckliga skyddsåtgärder även i fråga om den bevisföring som avgörandet grundade sig på. 

I fråga om den bevisstandard som högsta förvaltningsdomstolen använder och påståendena om bevisbördan ansåg Europadomstolen att besvären var uppenbart ogrundade och lämnade besvären utan prövning.

Europadomstolens pressmeddelande och dom kan i sin helhet läsas på Europadomstolens webbplats(Länk till en annan webbplats.) och i databasen HUDOC.

Ytterligare information: Päivi Rotola-Pukkila, lagstiftningsråd, enheten för människorättsdomstols- och människorättskonventionsärenden, tfn 0295 351 922.

Utrikesministeriets e-postadresser har formen fornamn.efternamn@formin.fi.