Vattenprojektet i Nepal förbättrade kvinnornas, flickornas och de diskriminerade daliternas ställning

Vattenprojektet i västra Nepal lyckades förbättra kvinnors, flickors och minoriteters rättigheter och utkomst. Utvecklingssamarbetet ledde till goda resultat i många jämställdhetsfrågor.

Vattenprojektet i västra Nepal som genomförts med stöd från Finland och EU slutar hösten 2022.  Projektet har förbättrat kvinnornas och flickornas liv bland annat så att kvinnor och flickor inte längre behöver använda sin tid för att hämta vatten. 

I byarna lägger man märke till att antalet män är få. Det är kvinnor som sköter hemmet, odlingarna och husdjuren. De flesta män jobbar till exempel på byggarbetsplatser i närområdet eller tjänar pengar utomlands.

Projektet har lett till att kvinnor och minoriteter har fått bättre påverkansmöjligheter. Ett krav för de samhällen som deltog i projektet var att de också tar kvinnor och företrädare för minoriteter med i vattenkommittéerna. 

Arbetet i de lokala kommittéerna har gett kvinnor och minoriteter en möjlighet att få sin röst hörd.  Kvinnor har också fått värdefull erfarenhet av påverkansarbete.

Ingen skam längre att tala om mens

Det är bara för några år sedan som vissa samhällen i västra Nepal inte lät kvinnor och flickor bo hemma när de hade mens. Kvinnor har av tradition betraktats som orena när de har mens.

Enligt denna tradition (chhaupad) ska flickor och kvinnor sova i en separat koja (chhauhut) eller i ett boskapsskjul när de har mens. Den här diskriminerande traditionen som utsätter kvinnor för fara förbjöds genom lag 2005. Den har också varit kriminaliserad sedan 2017, men trots det följer inte alla byar lagen.

I de byar som var med i projektet är det inte längre så vanligt att stänga kvinnor och flickor utanför hemmet när de har mens. Attityderna är också positiva till skolgång. Däremot förekommer det fortfarande föreställningar om mathanteringen.

- Projektet har förändrat samhällenas och kvinnornas liv. Nu får flickor gå i skolan också när de har mens, det finns sanitetsbindor att få och vi talar öppet om mens, säger projektarbetaren Manju Bhatta.

Under projektet ordnades det workshoppar och utbildningar för att bryta mot tabut kring mens. De var avsedda för kommunala beslutsfattare och kommunalt anställda, yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, lärare och religiösa ledare i samhällen samt kurerare.

I byarna gick lokala arbetstagare från dörr till dörr och delade ut information om menshygien. I workshopparna som ordnades på skolor fick flickor lära sig att tillverka miljövänliga mensskydd av lokala råmaterial. Skolor har fått mensskyddsautomater och kommunerna har börjat dela ut gratis bindor.

Hygien främjar hälsan

Kvinnorna i byn Chaubisa berättar att barnen är friskare än tidigare. På grund av att dricksvattnet nu är rent är magbesvär och diarré betydligt sällsyntare än förut. En av orsakerna är bättre hygien överlag.

I varje gårdsområde finns nu en toalett som för 10 år sedan inte var någon självklarhet. Då kunde avföring i miljön förstöra dricksvattnet. Projektpengar användes inte för att bygga toaletter i hemmen, men hygienupplysningen var en del av projektarbetet.

I samband med projektet byggde man tillgänglighetsanpassade toaletter och tvättställen vid 208 skolor.  På detta sätt hjälper man också barn och unga med funktionsnedsättning att gå i skola.

Att sköta hygienen innebär också att boskapen nu betar längre bort från huset. Tidigare lät byborna hushållskärlen torka på marken, men nu använder de en bänk.

En egen vattenkran förebygger diskriminering

Ungefär hälften av de 26 familjer som bor i byn Khattoli är daliter. Daliter är kastlösa människor som lever i segregation. Officiellt är kastsystemet förbjudet i Nepal, men i praktiken hindrar kasten fortfarande människor från att gå framåt i livet och bli accepterade i samhället.

Byborna berättar att nuförtiden blir daliterna inte lika ofta utsatta för diskriminering som tidigare. När byborna tillfrågas vad som har ändrat daliternas ställning anger de två orsaker: 

”Maoistrebellernas gerillakrig (1996–2006) och vattenprojektet.”

I byn Khattoli fick varje hushåll en egen vattenpost. Därför kan daliter inte diskrimineras när de använder den gemensamma vattenposten eller bli skylda för att de smutsar ned vattnet.

Samtidigt har man reserverat kvoter för diskriminerade grupper i de vattenkommittéer som svarar för vattentjänsterna. Fem av de nio medlemmar som sitter i Khattolis vattenkommitté representerar daliter. 

Det finns dock fortfarande en diskriminerande regel som byns kvinnor tar upp: attityderna tillåter inte äktenskap mellan en dalit och en person som tillhör en kast. Byborna berättar att några unga par har löst frågan så att de flytt till Indien och bott där de första äktenskapsåren. 

Vattenförsörjningsprojektet i västra Nepal (Rural Village Water Resources Management Project, RVWRMP) 2006–2022:

• Deltagare: Finland, Nepal, regionens byar, bysamhällen och EU (den tredje fasen)
• Projektområdet omfattade provinserna Sudurpashchim och Karnali
• Över 600 000 människor fick tillgång till rent vatten och bättre sanitet
• 650 000 människor fick bättre utkomstmöjligheter
• Projektet genomfördes av Finnish Consulting Group, FCG