Vem får sin röst hörd i Arktiska rådet?

Forskarna Heidi Sinevaara-Niskanen och Marjo Lindroth försökte hitta svar på denna fråga i ett öppet diskussionsmöte som hölls i början av juni i Arktiska centret vid Lapplands universitet. Arktiska rådet representerades av René Söderman, som företräder Finland i rådets tjänstemannakommitté.

Sinevaara-Niskanen och Lindroth har i sin studie utrett bland annat politiskt deltagande och förändringar som skett i deltagandet i FN och Arktiska rådet. Deras nya bok om internationell politik och urfolk utmanar antagandet att ”politiken går mot det bättre”.

Kunde Arktiska rådet grundas idag?

”Arktiska rådet grundades i läget som rådde efter kalla kriget, då arktiska frågor var av intresse för en väldigt liten krets. Idag ser situationen annorlunda ut, men utgångsläget har inte förändrats. Arktiska rådets uppgift är att skapa miljömedvetenhet, främja hållbar utveckling och förbättra välfärden hos områdets invånare”, bedömer René Söderman.

Rådet är ett unikt forum där representanter för åtta arktiska länder och sex urfolksorganisationer sitter vid samma bord och löser gemensamma problem. Det skulle knappast gå att grunda ett motsvarande organ idag.

”Arktiska rådet – förändringens budbärare eller bara till för syns skull?” Denna fråga diskuterades vid  Arctic Café som ordnades av Arktiska centret vid Lapplands universitet i början av juni. Debattörer: Marjo Lindroth, René Söderman och Heidi Sinevaara-Niskanen.
”Arktiska rådet – förändringens budbärare eller bara till för syns skull?” Denna fråga diskuterades vid  Arctic Café som ordnades av Arktiska centret vid Lapplands universitet i början av juni. Debattörer: Marjo Lindroth, René Söderman och Heidi Sinevaara-Niskanen.
 

Hur konkret är Finlands program?

Forskarduon Sinevaara-Niskanen och Lindroth misstänker att medlemsstaterna endast polerar sin image medan konkreta rapporter och rekommendationer stannar kvar i tjänstemännens skrivbordslådor.

”Finland ville utforma programmet för sitt ordförandeskap utifrån rådets allmänna riktlinjer. I bakgrunden ligger klimatavtalet från Paris och vi vill uppmuntra de arktiska länderna till att dra sitt strå till stacken. Många av målen i FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling är väldigt viktiga också för de arktiska områdena. Finland betonar miljö, meteorologiskt samarbete, utveckling av datakommunikationen och utbildning. Dessa frågor kommer att synas konkret i arbetsgruppernas resultat, som sammanfattas i ministermötets deklaration i slutet av perioden,” svarar Söderman.

Söderman påminner om att sammanfattningen från ministermötet ger klara besked till följande ordförande och att Arktiska rådets sekretariat följer noggrant med att arbetet framskrider. ”Till exempel fick Finland i uppdrag att utveckla det långsiktiga strategiarbetet i rådet, vilket vi också gjorde,” säger Söderman.

Hörs urfolkens röst?

Heidi Sinevaara-Niskanen och Marjo Lindroth har i sin nyss utgivna bok satt sig in i urfolkens politiska påverkansmöjligheter. De konstaterar att det finns en dimension av hopp, men den konkretiseras inte i Arktiska rådets arbete.

René Söderman säger att staterna har beslutsmakten i Arktiska rådet, men betonar i samma mening att organisationer nog hörs och kan påverka. ”Jag upplever att om någon av urfolksorganisationerna motsätter sig något ärende så försöker man nå samförstånd på något annat sätt.

Söderman medger att det finns problem i det praktiska arbetet. Organisationerna har alldeles för lite resurser och personal. Det finns massor av ärenden och många olika aktörer.”

Vad händer efter ordförandeskapet?

Finlands ordförandeskap i Arktiska rådet slutar i samband med utrikesministermötet i Rovaniemi i början av maj nästa år.

”Finland börjar som EU:s ordförandeland i juli och vårt arktiska ordförandeskap tar slut i maj.  Jag tror att den arktiska politiken hålls på agendan, särskilt då EU har stärkt sin arktiska politik,” bedömer Söderman.

”Bilden av Finland som en arktisk expert förstärks fortsättningsvis och vi kommer att vara en aktiv påverkare i det arktiska fältet också under kommande år,” fastställer René Söderman.

 

Text: Martti Ruokolainen

Skribenten är informatör vid utrikesministeriet kommunikationsavdelning