Utvärdering: Finlands arbete i bräckliga stater och konfliktområden ger resultat

Trots att landprogram är av olika betydelse i olika länder och olika förhållanden, erbjuder utarbetandet av programmen en möjlighet att stärka den interna och externa konsekvensen i Finlands utvecklingssamarbete.

Finlands stöd till bräckliga stater och konfliktområden motsvarar allmänt taget väl behoven hos mottagarna och de viktigaste intressegrupperna. Detta konstateras i en färsk utvärderingsrapport om hur utrikesministeriets landprogram lämpar sig för utvecklingspolitiken och utvecklingssamarbetet i bräckliga stater och konfliktområden.

Rapporten presenterades vid ett webbinarium den 7 maj 2020. Som mest samlade webbinariet 150 deltagare från olika intressegrupper. Efter en presentation av resultaten i rapporten fick deltagarna höra kommentarer av ambassadörerna Sirpa Mäenpää och Riikka Laatu samt rådgivaren Eeva Alarcón. Efter kommentarerna följde en livlig diskussion.

Organisationen för bräckliga stater g7+ höll webbinariets keynote-anförande. Organisationens biträdande generalsekreterare Habib Ur Rehman Mayar konstaterade att det inte finns någon utveckling utan fred och att fred inte kan uppnås utan utveckling. Mayar hoppades framför allt att biståndsgivarna skulle arbeta på ett samordnat sätt och använda de lokala systemen, eftersom det krävs tid, tålamod, ledarskap och flexibelt stöd från biståndsgivarna för att bygga upp hållbara statssystem.

Mayar tackade särskilt utrikesminister Pekka Haavisto för hans betydande stöd till g7+ när organisationen inledde sin verksamhet och för det intensiva samarbetet därefter.

Finlands goda anseende skulle kunna utnyttjas i större utsträckning

Utvärderingen, som inleddes i mars 2019, baserar sig på en analys av systemen för styrning av resultaten av landprogrammen, intervjuer med intressegrupper, en kvantitativ analys av bistånd samt dokumentanalyser av 64 projekt. Utvärderingsuppgifter samlades också in på fältresor till Afghanistan, Libanon (i anslutning till programmet för Syrien och Irak), Myanmar, det ockuperade palestinska området och Somalia.

Dessa fem exempel som ingår i utvärderingen – fyra länder och ett område – skiljer sig från varandra både när det gäller de bakomliggande orsakerna till deras bräcklighet och konsekvenserna av bräckligheten. Det som är gemensamt för alla fem är att förhållandena är extremt instabila och riskfyllda.

Utmärkande för Finlands utvecklingssamarbete i bräckliga stater och områden är att resurser kanaliseras via multilaterala organisationer och internationella institutioner för utvecklingsfinansiering. I utvärderingsrapporten anses detta förfaringssätt vara det rätta och lämpligaste med tanke på verksamhetsmiljön. Trots det skulle Finland kunna dra nytta av sitt goda anseende som en principfast och opartisk aktör också när det gäller att utveckla statsstrukturerna och bygga fred på bilateral nivå. I rapporten konstateras det nämligen att Finland har lyckats nå flera mål som det satt upp för den politiska dialogen med partnerländerna.

Experterna bakom utvärderingen konstaterar att landprogrammen i Finlands utvecklingssamarbete har gett värdefulla resultat, men de bildar ännu inte en sammanhängande helhet. Dessutom har verksamheten inte styrts av ett tydligt mål om minskad instabilitet. Med tanke på de horisontella målen gäller resultaten i huvudsak kvinnors och flickors delaktighet på projektnivå.

Utvärderingsrapporten och ett sammandrag av den finns på webbsidan för utrikesministeriets publikationer.