I torkan på Afrikas horn kämpar man mot klockan – ”Hjälp oss nu”, vädjar ledarna av humanitärt bistånd

Afrikas horn har drabbats av en historisk torka som hotar miljontals människoliv. Det finns ett akut behov av pengar både för nödbistånd och långsiktiga lösningar. Även Finland har ökat stödet till regionen.

Påsar som innehåller humanitärt bistånd med USAIDs och Världslivsmedelsprogrammets logor på dem.
USA är den viktigaste finansiären i svältkrisen, och den andra viktigaste är Europeiska unionen. Finland stöder också till exempel Världslivsmedelsprogrammets verksamheter på Afrikas horn. Foto: USAID

Behovet av humanitärt bistånd på Afrikas horn idag är massivt.

Det var det centrala budskap Gemma Connell, regiondirektör vid FN:s kontor för samordning av humanitära frågor OCHA, hade till finländarna den 4 oktober. Connell talade vid utrikesministeriets frukosttillställning via distansförbindelse från Nairobi i Kenya.

De tre länderna på Afrikas horn – Somalia, Etiopien och Kenya – har drabbats av en historisk torka som påverkar över 36 miljoner människors liv. Av dem lider redan 21 miljoner redan nu av hunger, betonade Connell.

Både klimatforskare och de äldste i byarna på landsbygden säger att det här är den värsta torkan under åtminstone de senaste fyra årtiondena.

”Den här torkan har redan pågått i två hela år. De äldre har inte sett något så allvarligt och långvarigt under hela sitt liv”, sade Connell.

Förutom att regnet inte har fallit som förväntat två gånger om året har temperaturerna också varit ovanligt höga. En motsvarande kombination av torka och hetta upplevdes 2011 och 1984. Under båda åren plågades Afrikas horn av hungersnöd.

”Det är den skräck som vi nu står inför”, sade Connell.

Sjukdomar, våld och barnäktenskap

Under en hungersnöd dör man sällan av svält.

”De flesta dör av sjukdomar. Reda nu kan man se att antalet fall av kolera och mässling ökar”, sade Connell.

Varje kris ökar också det våld som kvinnor utsätts för. Våldet i nära relationer ökar, och på grund av torkan tvingas kvinnor till och med gå två eller tre gånger längre sträckor för att hämta vatten, vilket ökar risken för sexuellt våld.

Det ser även ut som om antalet barnäktenskap ökar.

”Det finns ingen data ännu, men vi hör det talas om det här i varje by och skola”, sade Connell.

Att ge bort en ung flicka till äktenskap är den sista utvägen för många familjer att klara sig. Hemgiften ger en blygsam extra inkomst, och samtidigt får man en mun mindre att mätta.

Dött boskap i öken.
1,5 miljoner boskapsdjur har redan dött i södra Etiopien. Foto: Silvya Bolliger / EU

1,3 miljoner människor har gett sig iväg

När det gäller Afrikas horn talas det ofta om en livsmedelskris eller hungerkris, men enligt Connell är det snarare fråga om en förödande kris som påverkar alla delar av människolivet.

Många har redan lämnat sina hem: över en miljon människor i Somalia och över 300 000 i Etiopien. Det finns ännu inga siffror för Kenya, men enligt Connell har många begett sig till åtminstone de närliggande vägarna i hopp om hjälp.

Detta beror på att de flesta människorna i området är nomader, och boskapen vandrar i hopp om betesmarker och vatten. Ofta förgäves: många nomaders boskap har redan dött.

”Många har förlorat allt”, säger Connell.

Under de senaste åren har nomadernas motståndskraft försämrats på grund av att det förekommit också andra år av torka: före den nuvarande torkan som började år 2020 var torkan svår också 2019 och 2016–2017. Enligt Connell är det möjligt att öka antalet djur och få deras kondition att bli bättre omkring fem år efter en period av torka, därför hade många uppfödare av boskap inte hunnit klara av de tidigare perioderna av torka innan denna torka började.

”Detta hotar näringarna och hela levnadssättet”, sade Connell.

Läget är värst i Somalia

Värst är läget i Somalia, som står på randen till hungersnöd.

Ian Ridley, landschef för Somalia vid OCHA, sade att åtta miljoner människor redan nu behöver hjälp i Somalia.

”Alltså hälften av befolkningen.”

För närvarande koncentrerar OCHA resurser och personal till sydvästra delen av landet, där läget är mest oroväckande, men om meteorologernas prognoser är korrekta och även regnet i slutet av året misslyckas, sprider sig krisen enligt Ridley till södra och centrala delen av Somalia.

”Läget kommer att bli värre. Jag är rädd för att vi har en avgrund framför oss.”

Enligt Ridleys prognos kommer nästan sju miljoner människor i Somalia inte att ha tillräckligt med mat, och 1,8 miljoner barn under fem år kommer att lida av undernäring under det här året och nästa år.

”Vi stannar inte ofta upp och tänker att dessa är individer: mödrar, fäder, barn, bröder och systrar. Alla har en tragisk historia. Det är svårt att understryka det här alltför mycket”, sade Ridley.

Somaliska kvinnor köar med sitt barn. En man som är klädd i en vit jacka delar ut små påsar till dem.
Man delar ut terapeutisk mat för småbarnsmödrar i Somalia. Foto: Said Yusuf Warsame / EU

”Somalia är klimatförändringarnas ansikte”

Hungerkrisen förvärras av den inflation som orsakats av kriget i Ukraina och av konflikterna i området, som gör att man inte alltid kan ge hjälp till dem som behöver den. Men den största bakomliggande faktorn är klimatförändringarna. Både Connell och Ridley betonade att detta är en kris som orsakats av klimatförändringar och som nu drabbar de människor som minst av allt bär skulden för klimatförändringarna.

I Somalia till exempel har de klimatrelaterade extrema väderfenomenen tredubblats under de senaste 30 åren.

”Det här gör livet hela tiden svårare”, sade Ridley. ”Den somaliska befolkningen är klimatförändringens människoansikte.”

OCHA försöker nu bidra till att göra hungerkrisen lindrigare med hjälp av klimatfonder.

”Till exempel har Gröna klimatfonden över 40 miljarder dollar, varav 2,8 miljoner har delats ut, 10 miljarder är bundna till olika objekt”, sade Gemma Connell.

”Där finns alltså miljarder dollar. Och det finns andra fonder som måste öppnas och användas för att hjälpa dessa människor som drabbas av klimatförändringarna.”

En viktig plats att påverka är klimattoppmötet COP27 i Kairo i november, där OCHA kommer att driva detta.

”Jag tror inte att vi kan förhindra framtida kriser, men vi kan göra deras konsekvenser lindrigare”, sade Gemma Connell.

Den följande torra perioden kommer förmodligen redan innan man ens har återhämtat sig från denna.

Connell säger att det finns sätt att förbereda sig. Man kan till exempel förbättra markanvändningen och marken – och det är vad många gör, men det finns inte tillräckligt med finansiering för det arbetet heller.

”Om inga politiska beslut fattas, då måste folk lämna sina länder på grund av klimatförändringarna”, sade Ridley.

Finland stöder humanitärt arbete och långsiktiga lösningar

Enligt OCHA är USA den viktigaste finansiären i svältkrisen, och den andra viktigaste är Europeiska unionen och dess medlemsländer.

Finland stöder Afrikas horn både med omedelbar humanitär hjälp och på längre sikt, berättade Sofie From-Emmersberger, avdelningschef för avdelningen för Afrika och Mellanöstern vid utrikesministeriet.

”Vi har ökat det humanitära biståndet”, sade hon.

Finland stöder till exempel OCHA, FN:s flyktingorgan UNHCR, Världslivsmedelsprogrammet WFP, Röda korset och organisationen Rädda barnen som är verksamma på Afrikas horn.

”Nu har vi 8,05 miljoner euro och ska se varifrån vi kan få ytterligare finansiering”, sade From-Emmersberger.

Enligt From-Emmersberger är Finlands bistånd inriktat på dem som är mest utsatta, såsom kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättning.

Samtidigt betonade hon vikten av att ta itu med orsakerna bakom krisen och långsiktiga lösningar. Det är viktigt att stödja stabilitet och fred, god förvaltning, näringar, innovation och samhällenas motståndskraft.

”Vi måste röra oss också på dessa spår”, sade From-Emmersberger.

Som en del av Europeiska unionen deltar Finland till exempel i två krishanteringsoperationer i Somalia, och vad gäller diplomati utreder riksdagsledamot Suldan Said Ahmed, som utsågs av utrikesminister Pekka Haavisto till särskild representant för fredsförmedling, för närvarande hur Finland kan stödja dialogen mellan olika parter i Somalia.

”På det stora hela måste man arbeta långsiktigt, och detta har varit Finlands tillvägagångssätt i årtionden”, sade From-Emmersberger.