”I Afrika finns massor av lysande unga proffs som ägnar sitt liv och sin yrkeskunskap åt att främja rättvis beskattning”
Det är en föråldrad idé att vi måste skicka pengar till organisationer i Washington eller Paris för att stödja Afrika i beskattningsfrågor. Direkt samarbete med afrikanska länder och expertorganisationer kan vara mycket effektivare, säger Timo Voipio, koordinator för utrikesministeriets handlingsprogram Beskattning och utveckling. I serien Tre frågor om utvecklingssamarbete frågar vi experter om meningen med deras arbete.
1. Varför arbetar du med att stärka skattesystemen i utvecklingsländer?
I hela mitt vuxna liv har jag försökt förstå hur vi kan minska fattigdom och ojämlikhet. Jag satte mig in i frågan i min doktorsavhandling som jag skrev vid sidan av mitt arbete på utrikesministeriet. Det tog mig 17 år.
När jag bodde på landsbygden i Tanzania insåg jag att många fattiga människor i allmänhet lever ett gott liv, men bristen på social trygghet gör dem utsatta och känsliga att ta risker. Därför är det viktigt att utveckla grundtryggheten som ger fattiga kvinnor och män mod att ta tag i möjligheter som för deras liv framåt och tillit att barnen inte behöver svälta, även om mamma och pappa misslyckas med sitt första försök.
I mer än 15 år arbetade jag med dessa frågor, först som socialpolitisk rådgivare vid utrikesministeriet, sedan som forskningschef vid Internationella arbetsorganisationen ILO:s organisation för social trygghet (International Social Security Association ISSA) och som direktör för programmet EU Social Protection Systems. När jag återvände till utrikesministeriet upptäckte jag till min besvikelse utvecklingen av den sociala tryggheten inte längre fanns med bland huvudmålen för Finlands utvecklingssamarbete.
Däremot var beskattning ett nytt prioriterat tema. Jag blev tillfrågad om jag ville leda beredningen och genomförandet av Finlands nya handlingsprogram Beskattning och utveckling, och jag bestämde mig för att ta itu med uppgiften. Ju mer jag sätter mig in i detta tema, desto viktigare känns det. De afrikanska länderna förlorar varje år mer skatteintäkter på grund av skatteflykt och andra olagliga penningflöden än de får utvecklingsbistånd eller utländska investeringar. För att vi ska uppnå global rättvisa är det viktigt att vi stöder de afrikanska ländernas beskattningsförmåga, företagens skatteansvar och Afrikas möjligheter att påverka på den globala skattepolitikens forum.
2. Är det något utvecklingsresultat som gäller beskattning som gjort dig särskilt lycklig? Vad gör dig modfälld?
Finland stöder två utmärkta nätverk för afrikanska tjänstemän inom skatteförvaltningen, African Tax Administration Forum (ATAF) och Tax Justice Network Africa (TJNA). ATAF är en samarbetsorganisation för afrikanska skatteförvaltningar och TJNA är ett samarbetsforum för afrikanska organisationer för utveckling, kvinnor, miljö och mänskliga rättigheter som bevakar skattepolitiken.
Det har varit mycket inspirerande att delta i möten, konferenser och webinarier med dessa experter. Jag överraskas av att se så många lysande unga proffs som har beslutat att äga sitt liv och sin yrkesskicklighet åt rättvis beskattning.
I mitt förra uppdrag som chef för EU:s program för social trygghet upplevde jag liknande lycka när jag såg hur afrikanska experter inom social trygghet tog över ansvaret för ett utbildningsprogram för chefer inom det sociala området som startades av AU-kommissionen. Utbildningsprogrammet finansierades med stöd av vårt EU-program. Efter att finansieringen upphört har afrikanerna fortsatt med utbildningsprogrammet och spridit det till över hälften av de afrikanska länderna, på engelska, franska, portugisiska, arabiska och swahili.
Det är lite nedstämmande att en del givare fortfarande verkar tro att det enda sättet att stödja Afrika i skattefrågor är att skicka utvecklingsmedel till Washington eller Paris, där internationella organisationer sedan agerar för Afrikas räkning. Det är ett föråldrat upplägg. I Afrika finns sakkunniga partner och organisationer. Genom att stödja dem kan vi mycket effektivare stärka den afrikanska kapaciteten vad gäller beskattning och social trygghet och stärka afrikanernas påverkansmöjligheter. Samtidigt växer kretsen av beslutsfattare, tjänstemän, civila aktörer, forskare och journalister som förstår sig på beskattning och social trygghet. Beskattningen kan också i Afrika så småningom bli en lika central, godkänd och till och med omtyckt stöttepelare för ett fungerande samhälle som den är i Finland.
Jag är också mycket glad över det varma mottagande som vi fått av både EU-kommissionen och Afrikanska unionen för idén att Finland som medlem av Team Europe ska delta i det nya skattepartnerskapet, så som kommissionär Jutta Urpilainen och minister Ville Skinnari visionerade vid offentliggörandet av Finlands handlingsprogram för beskattning och utveckling i juni.
3. Vad svarar du dem som hävdar att korruption och skatteflykt i är så djupt rotat i utvecklingsländerna att det är omöjligt att bygga upp fungerande skattesystem?
De största problemen vad gäller skatteflykt finns inte i utvecklingsländerna, utan i de industriländer som fungerar som skatteparadis. Storbritannien, Nederländerna, Schweiz, Luxemburg, Irland, Singapore och Hong Kong – och stora företag – drar hela tiden nytta av skatteplanering. Kostnaderna för den betalas av bland annat Finland, de övriga nordiska länderna och största delen av de afrikanska länderna. Sålunda har Afrika och de nordiska länderna ett gemensamt intresse i den globala skattepolitiken och vi har en genuin möjlighet till partnerskap.
Vi kan försöka tala på de afrikanska ländernas vägnar i internationella skatteförhandlingar, men kanske är en mer hållbar lösning att vi hjälper de afrikanska länderna och Afrikanska unionen att stärka sin egen kompetens inom skatteförvaltning och skattepolitik. På det sättet kan Afrika bättre utnyttja de gällande globala reglerna för att förebygga olagliga penningflöden och vid behov förhandla om att ändra de globala reglerna, om Afrikas intressen och den globala rättvisan kräver det.
Utvecklingen av skattesystem och system för social trygghet måste främjas parallellt. Medborgarna och företagen är villiga att betala skatt endast om de ser att man med skatteinkomsterna bygger upp utbildning, social - och hälsovård och tillförlitlig social trygghet av hög kvalitet, som gör det möjligt för alla i samhället att ge sitt fulla bidrag till utvecklingen av samhällsekonomin och samhället. Å andra sidan måste skattesystemen utvecklas för att den sociala tryggheten, social- och hälsovården ska kunna finansieras.