Långt hemifrån, flyg inställda, gränserna stängs och coronaviruset närmar sig

När coronaviruspandemin började spridas och gränserna stängdes, var många utomlands utan säkerhet på returflygningen. Så var läget också några hundra finländare i Centralamerika.

Många turister råkade ut för en oroväckande situation när coronaviruspandemin spred sig över hela världen. Snabbt stängdes ländernas gränser även i Centralamerika, flyg ställdes in och resmålen belades med olika begränsningar, från en uppmaning att hålla sig inom fyra väggar till stränga utegångsförbud vars efterlevnad övervakas av beväpnade poliser. Dessutom medförde främmande språk och kultur problem.

I en sådan situation är det inte lätt att vara ensam ute i världen, men med hjälp av utrikesministeriets system för reseanmälan kunde ambassaden kontakta finländarna i regionen och informera och stödja dem i krissituationer.

Det konsulära teamet vid vår ambassad, där under normala förhållanden finns det bara en heltidsanställd, sköter konsulära ärenden i sju länder (Mexiko, Belize, Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua). När coronaviruspandemin anlände till vår region började teamet under flera veckor arbeta med att hjälpa finländska medborgare och samordna evakueringsflyg.

Mexikos gränser stängdes inte helt och hållet och det var möjligt att komma hem med kommersiella flyg. Våra landsmän som vistas i området behövde rådgivning, så vårt team svarade på hundratals kontakter och informerade alla som gjort en reseanmälan varje gång situationen förändrats.

Förhållandena är mycket svårare i våra centralamerikanska länder. Där stängdes gränserna snabbt och flyg utomlands tog slut. Lyckligtvis fungerade samarbetet mellan länderna i Europeiska unionen mycket bra och vårt team kunde samordna hemresan till några tio fastnade finländska i evakueringsflyg från olika länder.

Det gick inte alltid smidigt att lämna området. Vi fick hålla tummen för att de evakuerade hann packa sitt bagage och landa på flygfältet för att få en plats frigjord i sista minuten. Vi hörde också om spännande gränsöverskridning som krävde kreativitet och järna nerver. Men lyckligtvis fick vi inte veta om något tragiskt.

Från början av hela epidemin sände ambassaden meddelandena om situationen i området, delade både Finlands och de lokala myndigheternas anvisningar och föreskrifter samt berättade om hur situationen hade utvecklats. Detta arbete fortsätter och fortgår så länge som det är nödvändigt.