Statssekreterare Matti Anttonens öppningsanförande vid ambassadörsmötet 2018

Statssekreterare Matti Anttonens öppningsanförande vid ambassadörsmötet den 27 augusti 2018.

(check against delivery)

Ärade minister, bästa kolleger

God morgon till er alla och välkomna till ambassadörsmötet 2018.

Mitt varma tack till alla er som varit med och utarbetat programmet.

Ni har alla blivit tilldelade ett programblad som innehåller både traditionella element och något nytt. Vi önskar att vi får respons på programmet – utan respons kan vi inte utveckla dessa tillställningar.

***

Utrikesministeriet fyllde 100 år i våras. I maj samlades hela personalen i Finlandiahuset för att fira. Runt om i Finland ordnas det ett dussintal evenemang där vi presenterar utrikesförvaltningens verksamhet och tjänster.

Att öka kännedomen om utrikesministeriets arbete och tjänster i hela landet är inte bara en del av jubileumsåret, det ska vi fortsätta med också nästa år.

***

Runt omkring oss pågår allt snabbare tekniska framsteg. Ur dagens perspektiv kan vi bara förundra oss över hur vi lyckats sköta vår utrikespolitik under största delen av våra hundra år utan datorer, för att inte tala om smarttelefoner.

Den tekniska utvecklingen kommer inte att stanna vid de arbetsredskap vi har idag. Utrikesministeriet måste noggrant följa hur andra liknande organisationer, här i Finland och på annat håll, utnyttjar ny teknik och samtidigt minimerar de risker som medföljer. 

Jag ska ta upp ett kort exempel från min tid som ambassadör i Moskva. När jag inledde arbetet i början av juni 2008 var trottoaren och gatan framför ambassaden i Moskva proppfylld av visumsökande. Ur skrotiga paketbilar som stod parkerade längs med gatan såldes försäkringar. Folkmassorna utanför generalkonsulatet i Sankt Petersburg påminde om spritköerna under Gorbatjovs tid.

Nu tio år senare får den som söker visum sköta sina ärenden i prydliga lokaler i viseringscentralerna och ansökningarna behandlas huvudsakligen vid vårt kontor i Kouvola. Den tid vi använde för att administrera de enorma viseringsenheterna och rekrytera personal till dem kan vi nu använda till att främja relationerna mellan Finland och Ryssland på annat sätt.

Vi borde diskutera om vi kunde uppnå liknande utveckling inom andra områden, till exempel när det gäller att samla, behandla och distribuera information. Vilken roll kunde artificiell intelligens spela här?

De tekniska möjligheterna behöver inte begränsas inte till att göra våra interna processer smidigare. Vi behöver också bättre och pålitligare förbindelser, som vi väl vet.

***

Jag är inte till min natur någon organisationsreformsmänniska. Jag tror i stället på kontinuerlig utveckling av arbetet och arbetssätten.

I god tid innan jag skulle återvända till Helsingfors från Stockholm bokades besök för mig vid alla ministeriets avdelningar och tjänster och deras ledningsgrupper. Tyvärr tog detta mer tid än planerat eftersom några arbetsresor flyttade besöken framåt och det var svårt att finna nya lämpliga tider.

Dessa möten bekräftade i vilket fall som helst min uppfattning att vårt ministerium har både kunnig och motiverad personal. Det blev också klart att vi behöver mer horisontellt samarbete över avdelnings- och enhetsgränserna. Bland annat vårt EU-ordförandeskap nästa år och förberedelserna inför det kommer att kräva bättre samarbete.

Dessa begränsningar i den interna arbetsfördelningen gäller inte bara ministeriet. De förekommer också enligt mina erfarenheter vid ambassaderna.

***

Fastän EU-ordförandeskapet ger oss mindre synliga uppgifter än tidigare, har inte ordförandeskapets betydelse för Finland minskat. Vi kan driva saker som är viktiga för oss och vi kan öka kännedomen i Europa om Finland och vår kompetens.

Vårt ordförandeskap infaller efter EU-parlamentsvalet, mitt under processen att tillsätta en ny kommission. Det ger oss möjligheter att påverka både rådets och kommissionens långsiktiga planer och program.

Här hemma i Finland gör ordförandeskapet och EU-valet på våren att EU och olika EU-frågor kommer att få mer uppmärksamhet i offentligheten än vanligt. Utrikesministeriet har sin roll i debatten som kunskapsproducent.

Ett exempel på vår kunskapsproduktion är det första Europaforumet som ordnas på veckoslutet i Åbo. Tillsammans med Utrikespolitiska institutet står vi för en paneldebatt om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.  

Att Europas relativa betydelse minskar globalt ökar paradoxalt nog bara EU:s betydelse som främjare och försvarare av Finlands sak. EU är för närvarande den främsta försvararen av regelbaserad frihandel och är den som förhandlar om nya handelsavtal. EU har en central roll som vägvisare i klimatpolitiken och i den nya energipolitiken.

Jag minns väl när jag var energiambassadör 2007–2008, hur EU:s mål för Finland om att öka den förnybara energins andel till 38 procent före 2020 lät minst sagt utmanande. Idag har vi redan gått om det målet. Under sommaren inleddes de första vindkraftsprojekten i vårt land som inte behöver statligt stöd.

EU är den globalt sett största givaren av bistånd. För att hantera migrationen behöver vi europeiskt samarbete. Det är i Finlands intresse att stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi arbetar målmedvetet för att bygga upp den gemensamma försvarspolitiken. 

***

Om två veckor börjar 28 personer diplomatkursen Kavaku vid utrikesministeriet. 28 ivriga nya kolleger som känner världen och Finland. Vi ska både som organisation och som individer minnas att ”you can make the first impression only once”.

Vi ska se till att de som går Kavaku och alla andra nya kolleger introduceras ordentligt och välkomnas som fullvärdiga medlemmar av vår arbetsgemenskap. Jag kommer för egen del väl ihåg hur viktigt det var under de första åren att mina chefer tog sig tid att dela med sig av sin kunskap och sin erfarenhet. Utan de där diskussionerna med äldre kolleger hade många saker gått mig förbi. Vi ska inte låta stress och sociala medier hindra oss.

***

Efter denna diplomatkurs håller vi ett par års paus för att fundera på vilket slags utbildningssystem utrikesministeriet egentligen behöver. Det nuvarande systemet med en diplomatkurs och en administratörskurs har en kraftig betoning på de första åren. Vi ska se på erfarenheter i liknande organisationer och tar gärna emot idéer och förslag.

***

Ni i utrikesrepresentationen står för 1 500 årsverken av hela utrikesförvaltningens personalresurs på 2 300. Resursen kommer enligt rådande planer varken att minska eller öka.

Vårt mål är att fördjupa dialogen mellan de regionala avdelningarna och beskickningarna. Som ni eventuellt lade märke till i anvisningen för ministeriets verksamhets- och ekonomiplanering kommer de årliga samtalen att systematiseras.

Under vårens avdelningsrunda överraskades jag av skillnaderna i arbetssätt. Mellan ambassaderna är skillnaderna troligtvis ännu större med tanke på skillnaderna i geografiskt läge, storlek och uppgifter. Oberoende bör vi fundera på hur vi kan sprida god praxis och innovation som utvecklats vid ambassaderna.

Ett litet exempel som jag stötte på vid en beskickning: Som vi vet försöker vi koncentrera ekonomiförvaltningen till Finland. Vid många beskickningar finns det inte längre någon ekonomiansvarig utan räkningarna skannas och behandlas sedan i Finland. Vid den här beskickningen har man beslutat att chauffören sköter skannandet eftersom hen mellan körningarna alltid har en så pass lång paus, att lite skannande inte blir övermäktigt. Ingen traditionell chaufförssyssla, men de går lätt att kombinera.

En annan idé som jag lagt på minnet är hur en ambassadörskollega brukar ta med sig den ministerietjänsteman som ansvarar för hens stationeringsland till vissa möten i Helsingfors. På detta sätt blir mötena vid behov dokumenterade och samtidigt stärks samarbetet mellan avdelningen och beskickningen.

***

Personaladministrationen har utvecklats under de senaste åren och arbetet fortsätter. Som organisation är utrikesministeriet unik inom statsförvaltningen eftersom den största delen av vår personal arbetar utanför Finlands gränser. Det kräver en hel del specialkunnande och vi måste hela tiden hitta sätt att säkerställa dels att vi har gedigen modern expertis om personaladministration och samtidigt förmågan att anpassa den för vår organisation. Detta arbete fortgår.

***

I lördagens Helsingin Sanomat fanns en recension av den nyligen avlidne svenska vetenskapsmannen Hans Roslings bok som nu översatts till finska. Jag upptäckte författaren för några år sedan när jag på rekommendation av min son tittade på hans grafiska presentationer av världens tillstånd.

Under sommarlovet läste jag Roslings postumt publicerade bok, som jag fick tag på i Stockholm på våren. Som siffermänniska fascineras jag av Roslings realism. Just nu är världen sådan som den kan vara och det lönar sig att fokusera sin energi på att bygga en bättre framtid.

Vi på utrikesministeriet arbetar också inom ”realismbranschen”. Den utrikespolitiska ledningen och andra som använder våra rapporter måste kunna lita på att vi rapporterar sanningsenligt om vad vi ser och hör, och inte om vad vi skulle vilja eller önskar se och höra.

Det är alltid svårt att fatta goda och riktiga beslut, men det blir ännu svårare om de grundläggande fakta och omdömen som vi baserar våra beslut på är felaktiga.

En annan insikt jag fick när jag läste boken var hur svårt det är för oss i rika länder att bedöma framstegen i fattiga länder. Den som susar fram i sin luftkonditionerade stadsjeep på Västerleden har svårt att gestalta hur det är att byta upp sig från cykel till moped. För den som sover i sin halvmjuka kontinentalsäng med tryckavlastande egenskaper verkar det inte höja bekvämligheten nämnbart att byta ut golvet mot en säng med tunn madrass.

Det är emellertid viktigt att minnas att många av de riktigt stora förändringarna i vårt samhälle inträffade då vår levnadsstandard var ytterst anspråkslös enligt dagens mått.

I slutet av boken finns en bilaga där det framgår hur människor i olika länder svarat på Roslings faktafrågor vid olika tillfällen. När det gäller så gott som alla frågor har finländarna – sannolikt högutbildade personer – systematiskt bedömt världens tillstånd mycket sämre än det i själva verket är.

Det finns med andra ord en verklig beställning på ambassadernas rapporter. Förutom beskrivningar av läget och olika utvecklingsförlopp förväntas ni också bedöma vilka följder dessa har för Finland. 

***

Jag vet att minister Soini kommer att tala om Afrika och dess betydelse. Jag vill trots allt säga några ord om detta ämne som blev mycket bekant för mig när jag som understatssekreterare besökte tio afrikanska länder på exportfrämjande resor.

Relationen mellan Finland och Afrika har traditionellt varit ensidig. I början handlade det främst om missionsverksamhet och under de 50 senaste åren om utvecklingssamarbete. Handeln och de ekonomiska förbindelserna har varit småskaliga med undantag för sågindustrins viktiga handel med Nordafrika. Vårt ambassadnätverk har också i hög grad byggt på detta.

Nu står vi emellertid inför en ny era. Afrika är den sista världsdelen där befolkningen fortfarande växer snabbt. Befolkningsmängden som idag är 1,3 miljarder människor – samma storleksklass som Indien – kommer att växa till över två miljarder innan mitten av detta sekel. Av hela världens tillväxt av arbetsför befolkning kommer Afrika då att stå för 3/4.

Afrikas ökade politiska och ekonomiska betydelse, som får ytterligare tyngd av demografin, kommer att påverka EU och Finland. Den mycket ojämna ekonomiska och samhälleliga utvecklingen innebär att Afrika förblir i fokus för vårt utvecklingssamarbete. Samtidigt gör den snabba tillväxten en del länder till lockande mål för investeringar och handel. Vi tjänar också på att öka den politiska dialogen och besöksutbytet.   

***

Trots att Afrikas och andra avlägsna länders politiska och ekonomiska betydelse för Finland växer finns våra viktigaste partner nära. 

I detta sammanhang vill jag säga några ord om Estland, som i år firar sin självständighets 100-årsjubileum.

Mitt första besök i Estland som diplomat gjorde jag tillsammans med min dåvarande chef Heikki Talvitie. Antalet visum som vi beviljade i Tallinn hade då gått upp och vi behövde nya lokaler. Vi besökte flera adresser i Tallinns centrum och fick också se vår nuvarande ambassads byggnad, som då var i en aning mindre representativt skick.

Under de gångna trettio åren har Estland utvecklats på ett sätt som knappt någon vågade förutspå. Modiga beslut och den beslutsamma riktningen mot integration i väst har gett resultat.

Relationen mellan Finland och Estland är en viktig del av denna berättelse. Tack vare trafiken till Tallinn har Helsingfors blivit en av Europas livligaste passagerarhamnar och Estland har blivit finländarnas främsta resmål i utlandet. Den största gruppen utländska arbetstagare i Finland kommer från Estland. Bland de finländska ungdomar som studerar utomlands är Estland det tredje populäraste studielandet. Finland är Estlands viktigaste partner för utrikeshandel. Vår export till Estland är drygt häften av vår export till Ryssland. Det är en imponerande prestation med tanke på att vår granne Rysslands ekonomi är 60 gånger större än Estlands och den ryska marknaden lockar finländska företag.

Om någon ifrågasätter vikten av fri rörlighet för varor, tjänster, arbetskraft och kapital för det ekonomiska utbytet har ni här ett ypperligt argument för saken. Utan EU-medlemskapet och de gemensamma reglerna skulle intensiteten i samarbetet mellan Finland och Estland vara betydligt svagare. Geografi och ekonomins storlek är inte ensamt avgörande.

***

Nu några ord om den vitala och innovativa hundraåring som ni representerar ute i världen.

Det går nu bättre för Finland ekonomiskt än någonsin tidigare. Den ekonomiska tillväxten ligger på tre procent i år. Nästa år förväntas tillväxten blir något långsammare, kring två procent.

Nya arbetstillfällen uppstår inom olika sektorer och i olika delar av Finland. Enligt sysselsättningsöversikten för juli har vi fastlandets lägsta arbetslöshet i Södra Österbotten. Efter det följer Österbotten, Nyland, Satakunta och Birkaland.

Ett intressant fenomen är att landskapens största stad i så gott som alltid klarar sig sämre än landskapet i genomsnitt. Arbetslöshetens kärna har förskjutits till de stora och medelstora städerna.

Det finns flera orsaker bakom dessa positiva nyheter. Det fanns det också bakom våra år i motvind.

Europas ekonomi går nu framåt. Strukturomvandlingen i skogsindustrin börjar bära frukt. Renhet och säkerhet uppskattas inom turismen. Energi- och materialeffektivitet börjar vara verkliga trender. Finland har mångsidigt kunnande och tillgångar. Vår kostnadskonkurrenskraft har blivit bättre.

***

Att berätta om Finlands kunnande och tillgångar är också vårt arbete. Vi har mycket att stå i när det gäller att främja exporten och locka investeringar och turister.

Vår viktigaste samarbetspartner i hemlandet är Business Finland. Vi önskar organisationen all framgång. Ur vår synvinkel är det viktigt att Business Finlands utlandsnätverk stärks så fort som möjligt.

Jag var varit med om Team Finland-arbetet från första början. Det har gått framåt. I Team Finland-dagen på torsdagen deltar rekordmånga företag, vilket talar sitt tydliga språk. Det var också glädjande att motta meddelandet från centralhandelskammaren där de berättade om alla evenemang som de ordnar tillsammans med handelsföreningar i samband med ambassadörsmötet. Jag räknade snabbt att 18 beskickningschefer deltar i dem.

Det är väldigt fint och ett enormt kliv framåt. Det är också glädjande hur aktivt våra ambassadörer har rest runt i Finland och berättat om möjligheter runtom i världen.

Här i Finland har vi itutats vikten av krismedvetenhet. Det behövs förvisso när man driver igenom svåra beslut. Men när man ska bygga upp något nytt är det lika viktigt med möjlighetsmedvetenhet.

***

Några ord om våra fastigheter. Utrikesministeriet ansvarar för statens fastigheter utomlands. Hit hör kanslilokaler, residens, en del bostäder och tre statliga kulturinstituts fastigheter.

På grund av att man i flera år försummat investeringar i fastigheterna har det uppstått ett stort underhållsbehov.  Detta diskuteras för närvarande i en arbetsgrupp tillsammans med representanter för finansministeriet. Målet är att vi under nästa vår ska få en strategi för statens fastigheter och lokaler utomlands. Det finns också ett intresse för våra utländska fastigheter i riksdagen. Vi fortsätter diskussionen även med dem.

Ett annat ärende som gäller fastigheterna är ombyggnaden av våra lokaler i Helsingfors. Som ni vet flyttade avdelningen för Amerika och Asien och den utvecklingspolitiska avdelningen från Meripaja på Skatudden till tillfälliga lokaler på Kyrkogatan redan för ett år sedan.

Följande flyttvåg sker i oktober då Sjöekipagets byggnader C–G utryms. Enligt planerna ska vi också lämna plats åt byggnadsarbetarna i byggnaderna A, B och H i början av nästa år.

Senatsfastigheter som äger byggnaderna har inte ännu slutgiltigt fattat beslut om ombyggnaden. Vi har för vår egen del både förberett oss på flytten till de tillfälliga lokalerna – på Södra Esplanaden 4 och i Statsrådsborgen – och deltagit i planeringen av de nya arbetsutrymmena i Sjöekipaget.

Om allt går enligt planerna sker flytten tillbaka till det ombyggda Sjöekipaget under våren och sommaren 2021. På hösten samma år är tanken att hela utrikesministeriets personal för första gången på flera årtionden ska arbeta under samma tak.  

***

Sedan det föregående ambassadörsmötet har vi mottagit sorgebud om följande kollegers bortgång:

Benjamin Bassin, Antti Hynninen, Risto Hyvärinen, Matti Kahiluoto, Erkki Mäentakanen och Ilkka Pastinen.

Vi reser oss nu för att hedra deras minne.

***

Tack för att ni lyssnade. Nu ger jag över ordet till utrikesminister Timo Soini.