Lokalt, regionalt och globalt – Norden ska gå i spetsen mot målet om en hållbar värld

Norden är en föregångsregion inom hållbarhet. En hållbar utveckling ska vara vår väg ut ur den ekonomiska krisen, men vi ska ta oss an uppgiften på rätt sätt. Som nordiska samarbetsministrar har vi ansvar för den gemensamma strategin för ett hållbart Norden. Det arbetet vill vi lyfta fram och stärka internt inom de nordiska länderna. Samtidigt bjuder de kommande åren på en rad möjligheter för att Norden ska kunna markera ett globalt ledarskap när det gäller både klimatfrågan och målet att säkra en hållbar värld.

Varje år uppmärksammas den globala överkonsumtionsdagen världen över. Det är den dag på året då vår konsumtion av naturresurserna överstiger det som jordklotet orkar med. 2010 var denna dag den 21 augusti och för varje år rycker den allt närmare. Den utvecklingen kan inte fortsätta, men hur gör vi för att ändra kurs?

Norden har under de senaste årtiondena visat att tillväxt utan en ökad miljöbelastning är möjlig. Hållbarhetstänkandet går således hand i hand med den nordiska välfärdsstaten, där vi har som målsättning att öka livskvaliteten utan att uttömma jordens resurser.

Nordiska ministerrådets första hållbarhetsstrategi från 2001 var världens första regionala förslag på hur vi kan skapa ett hållbart samhälle. Men var står vi i dag och vilka åtgärder har vi på gång på nordisk nivå?

De totala koldioxidutsläppen i Norden är på väg ner. Samtidigt är andelen förnybar energi på väg upp. Ekologiskt jordbruk vinner mark och antalet miljömärkta produkter på marknaden ökar. Den förväntade livslängden stiger och våra befolkningar blir mer välutbildade. Allt detta är indikatorer på att vi gör många saker rätt. Men vi kan och måste göra ett ännu bättre jobb om vi vill säkra ett hållbart samhälle i framtiden.

Vi ska säkerställa ett bättre transportnät med mer kollektivtrafik och en ny satsning på miljövänliga energilösningar inom transportsektorn. Vi ska göra det lättare för konsumenterna att välja hållbart och hälsosamt genom exempelvis de nordiska märkningarna Svanen och Nyckelhålet samt genom att främja konceptet kring Ny nordisk mat.

Producenter och konsumenter ska fortsätta att betala för de miljöbelastningar som deras aktiviteter orsakar så att incitamenten för att minska belastningen och fortsätta utvecklingen av ny och mer miljövänlig teknologi består. Vi ska också satsa på undervisning till våra barn i hur man på ett hållbart sätt klarar sig i en värld med fler människor och färre resurser.

Lokala lösningar erbjuder konkreta tillvägagångssätt i strävan efter en hållbar framtid. Malmö kommun i Sverige är ett bra exempel på en målinriktad satsning på hållbara policyn. För några få år sedan stod staden med ryggen mot väggen - arbetstillfällen försvann och hela kvarter förföll. I dag har utvecklingen vänt och Malmö har belönats av FN för sitt arbete med att skapa en stadsdel som både är socialt, ekonomisk och miljömässigt hållbar.

Nuuk i Grönland har som mål att bli världens första koldioxidneutrala huvudstad och Tammerfors i Finland har precis belönats för sin satsning på att aktivera invånarna för att minska skadliga utsläpp. Nordiska ministerrådet har också nyligen utlyst en tävling om den bästa energikommunen i Norden; det finns massor av exempel på lokala hållbarhetsinitiativ i de nordiska länderna. Man behöver inte resa jorden runt för att bli inspirerad till nya hållbara lösningar.

I internationell jämförelse är Norden dessutom ett ledande område inom offentliga gröna inköp. De nordiska EU-länderna är alla med i ”The Green Seven” – de av EU:s sju medlemsländer som ligger i topp inom offentliga gröna inköp. Det finns stora fördelar att uppnå – både när det gäller miljö, innovation och ekonomi – om vi kan sprida våra erfarenheter av offentliga inköp till andra regioner och länder. Om all IT- och serverutrustning som anskaffas i EU-länderna hade samma miljö- och energimässiga standard som den som köps in i Köpenhamns kommun skulle energikonsumtionen i EU kunna minskas med 30 TWh om året – motsvarande Ungerns sammanlagda årliga energiförbrukning.

Men hållbarhet och klimatlösningar uppnås naturligtvis inte enbart genom lokalt agerande. Det krävs regionalt och globalt samarbete. De nordiska länderna kämpar för ambitiösa klimatmål på FN:s nästa klimatkonferens i december och en nordisk expertgrupp utför ett fortlöpande arbete för att främja klimatförhandlingarna med utgångspunkt i en gemensam nordisk målsättning.

Nordiska ministerrådet deltar också på mötena i samband med FN:s hållbarhetskommission och det en nordisk framstöt planeras under den globala Rio +20 konferensen för hållbar utveckling år 2012. Det finns alltså massor av möjligheter för Norden att markera ett globalt ledarskap.

Norden bör också samarbeta aktivt med länderna kring Östersjön och EU samt utarbeta gemensamma insatser för att främja en hållbar utveckling i världens utvecklingsländer och bland ursprungsbefolkningar. Nordic Climate Facility – som stödjer klimatprojekt i utvecklingsländerna – är ett exempel på nordiskt samarbete när det är som bäst.

Finland är ordförande för Nordiska ministerrådet år 2011 och kommer i och med det att fortsätta det nordiska samarbetet för ett mer hållbart Norden och Östersjöområde. Klimatutmaningarna är det genomgående temat för ordförandeskapsprogrammet; målsättningen är att samla och fokusera de nordiska satsningarna på området.

Vi har alla hört argumenten för att det nordiska samarbetet urvattnas till följd av de globala strömningarna och en ökad EU-integration. Vi anser att det är precis tvärtom: en alltmer globaliserad värld med ett EU som utvidgas ökar betydelsen av det nordiska samarbetet.

Vi ska därför reagera på klimatutmaningarna och sträva efter ett beständigt mer hållbart samhälle på det resultatinriktade och pragmatiska sätt som Norden kännetecknas av. Tillsammans uppnår vi bättre resultat och ett större internationellt inflytande.

Nordiska samarbetsministrarna

Jan Vapaavuori, Finland
Ewa Björling, Sverige
Karen Ellemann, Danmark
Rigmor Aasrud, Norge
Katrín Jakobsdóttir, Island
Veronica Thörnroos, Åland
Jacob Vestergaard, Färöarna
Palle Christiansen, Grönland