Utvecklings- och utrikeshandelsminister Skinnaris tal vid ambassadörsmötet 2022
"Samtidigt som Europa står enat mot Ryssland och fördömer militära aktioner, får vi inte blunda för Afghanistan, Myanmar, Syrien och Jemen och andra länder där mänskliga rättigheter eller samhällsförhållanden för att leva ett bra liv är hotade. Det globala behovet av humanitärt bistånd är nu historiskt stort. Ingen humanitär kris är viktigare än den andra. Det handlar alltid om människors nöd."
Ärade beskickningschefer, bästa kollegor och vänner,
År 1952 kallas Finlands superår. Finland fick ordna de olympiska spelen och kunde ta sig ur påfrestningarna av krigets konsekvenser när det sista krigsskadeståndståget passerade Vainikkala gränsstation den 18 september. Även det gångna året benämns förmodligen som ett av Finlands superår i historieböckerna. Finland definierar sin profil senare som ett blivande medlemsland i Nato, men redan nu kan man säga att Nato-processen har gjort Finland mer känt över hela världen.
Maktpolitikens återkomst, geopolitiska spänningar och Rysslands invasion av Ukraina har ökat betydelsen av internationella relationer och utrikespolitik. Den gångna regeringsperioden har visat att utrikesministeriet och dess nätverk av beskickningar är en nationell resurs som har förmedlat en uppdaterad lägesbild och analys av hög kvalitet för både statsledningen och hela förvaltningen.
För detta berömvärda arbete vill jag tacka er alla mycket varmt!
Man måste inte vara spåman för att konstatera att konkurrensen om värden, politiska system och tekniskt utrymme blir hårdare och förbindelserna med Kina och Ryssland hanteras i en allt svårare situation. Glidningen mot en period som präglas av spänning mellan väst och Ryssland, och å andra sidan mellan väst och Kina, skapar osäkerhet. Den väsentliga frågan är, vad är Finlands plats i den nya världen?
***
Verksamhetsmiljö
Rysslands invasion av Ukraina förändrade vår säkerhetsmiljö på ett grundläggande sätt och tvingade oss att ompröva vår positionering. Det ryska angreppet förenade västländerna och EU, samt stärkte det transatlantiska samarbetet. Det betonade också Natos och Förenta staternas roll som garant för stabilitet i Europa.
Ryssland har valt konfrontation med västländerna i ett försök att fördjupa samarbetet med bland annat Kina samt med flera utvecklingsländer. Rysslands metoder för påverkan omfattar spridning av desinformation som utmanar demokratier samt stöd till olika proteströrelser. Ryssland strävar efter att öka sitt inflytande, särskilt i EU:s östra grannskap.
Kina strävar efter att dra nytta av sitt asymmetriska förhållande till Ryssland och förmedlar på många sätt sitt budskap om ökat inflytande och samhällssystemets överlägsenhet. Centralt för Kina är att stärka inflytandet, särskilt i den Indopacifiska regionen. Brasiliens, Sydafrikas, Indonesiens och Turkiets roll som politiska och ekonomiska aktörer samt som indikatorer för den globala demokratins riktning kommer att öka. Det är möjligt att Indien tar platsen som en stor utmanare till Kina redan under det kommande decenniet.
Rysslands invasion av Ukraina konkretiserar riskerna för EU-länderna när det gäller beroendet av fossila bränslen och en huvudsaklig leverantör. För spannmål och basförnödenheter realiserades riskerna globalt. Ryssland och Ukraina producerar drygt en fjärdedel av vete och korn som säljs i världen, en femtedel av majs och hälften av solrosolja. Som ett resultat av chocker i utbud som orsakats av kriget har priset på mat och energi stigit kraftigt runt om i världen.
Stigande livsmedelspriser håller på att leda till den mest omfattande störningen i den globala livsmedelssäkerheten sedan andra världskriget. Till exempel vetepriserna beräknas stiga med över 40 procent före årets slut. Enligt Världsbankens färska prognos kan livsmedelspriserna ligga kvar på en exceptionellt hög nivå i flera år.
Prischocken som orsakats av kriget är särskilt förödande för världens fattigaste länder. Betydande problem väntas inom en snar framtid, särskilt i Sahelregionen, Nordafrika och Mellanöstern. Det finns 35 stater i Afrika där Ukraina eller Ryssland har en betydande roll i importen av livsmedel.
***
Handelspolitik
Ärade åhörare,
Vad kan vi då göra för att hantera riskerna med den globala ekonomin? Redan med pandemin och handelskriget mellan Kina och USA inleddes diskussionen i EU om ökad tolerans för kriser och ”strategisk autonomi”. Slutsatserna av den återspeglas delvis i unionens industripolitik och i ansträngningar för att stärka de europeiska produktionskedjorna och minska riskfyllt beroende.
Det har en central betydelse att stärka resiliensen, men samtidigt måste man komma ihåg att EU inte är särskilt beroende av import utanför EU. Bland över 9 000 varukoder i tullen finns det bara 233 produktkategorier där unionen är beroende av import. Det finns också strategiskt beroende, men den största delen är olika livsmedel och textilier, dvs. produkter som EU säkert klarar sig utan vid behov. Beroende kan hanteras genom att söka alternativa leverantörer, öka lager och genom lokallösningar inom produktion. Det är viktigt att inte överreagera.
Man kan hantera beroende också genom att ingå nya handelsavtal. EU har världens största nätverk av handelsavtal, med drygt 40 avtal med nästan 80 länder. Trots att det har varit krävande att skapa nya avtal de senaste åren, är jag övertygad om att det är möjligt att gå vidare på handelsavtalsfronten under kommande ordförande.
Trots den förändrade situationen i världen kommer Finlands fundamentala kurs inom handelspolitik inte att förändras. Vi är stabila ”handelsliberaler” även i fortsättningen, även om vi i vissa situationer ändå måste kunna ompröva vår kurs i förhållande till en bredare referensram. För att klara sig i global konkurrens krävs ett ännu starkare EU. Det ger den bästa garantin för vår säkerhet och vårt ekonomiska välstånd på lång sikt. Detta förutsätter följande:
För det första – som jag redan konstaterade – måste vi kunna uppdatera EU:s nätverk av handelsavtal. Om vi inte klarar detta, hamnar vi obarmhärtigt efter våra konkurrenter. Särskilt den Indopacifiska regionen går snabbt framåt, men även Afrika har samma riktning. Det är viktigt att komma ihåg att handelsavtal också hjälper våra företag att sprida riskerna och därmed förbättras vår resiliens. EU kan inte vara stark utan en stark ekonomi.
För det andra måste vi intensifiera våra partnerskap med länder som har samma värdegrund. Detta har samband med både säkrade produktionskedjor och vår förmåga att konkurrera om marknaderna i utvecklingsländer. Utan samarbete kan vi inte klara oss i global konkurrens.
För det tredje måste vi se till att EU har tillräckliga instrument för att reagera på ensidiga handlingar och illojal konkurrens. I en idealisk värld behövs inte sådana, men vi lever tyvärr inte i en sådan värld. Vi måste dock undvika överdrifter i användningen av dessa instrument. Här är det viktigt att ha tillsyn.
För det fjärde måste vi skapa ramar som möjliggör att kritiska förmågor föds i Europa och samtidigt minskar ogynnsamt beroende. Åtgärderna måste ändå grundas på fakta. Det är klokt att skapa förutsättningar för produktion av halvledare i Europa, eftersom det svarar på bristen i en kritiskt viktig sektor, men detta får inte skapa en stödautomat för alla tänkbara sektorer.
***
Utvecklingssamarbete
Ärade åhörare,
Regeringsperioden har inte varit lätt för utvecklingssamarbetet heller. Ändå har målen i regeringsprogrammet för utvecklingssamarbete huvudsakligen uppfyllts. Jag är mycket stolt över denna prestation och ett stort tack till alla kollegor för detta!
Corona plågade världens svagaste länder och människor. Våren var mödosam för konsumenter och statsekonomier på grund av stigande priser, inflation och långsamma produktionskedjor. I dessa svåra förhållanden har Finland kunnat upprätthålla, och till viss del till och med öka sitt utvecklingssamarbete. Vi lämnar inte de svagaste utan stöd ens i svåra tider.
Vårt stöd för Ukraina fortsätter. Vårt utvecklingssamarbete, särskilt inom utbildningssektorn, har pågått i flera år redan och vi mobiliserade en första humanitär respons redan samma dag då Ryssland inledde sin militära aktion. Vi planerar som bäst utvecklingssamarbete och bistånd för återuppbyggnad på medellång och lång sikt för att hjälpa Ukraina att komma på fötter och samtidigt skapar vi fungerande handelsförbindelser mellan våra länder.
Framtiden för ett internationellt regelbaserat system är inte självklart. När FN:s generalförsamling i mars röstade om en resolution som fördömde Rysslands militära aktion, utgjorde ja-rösterna, dvs. 141 länder, endast cirka 40 % av jordens befolkning. Kriget i Ukraina har varit ett hårt slag speciellt mot ekonomierna i vissa länder i Afrika. Länder som importerar spannmål och bränslen har en särskilt svår situation.
Strategin Global Gateway och initiativen Team Europe är en väg för att främja europeiska lösningar i global konkurrens. Dessa åtgärder måste snarast etableras i praktiken, eftersom marknaderna för närvarande omfördelas i efterdyningarna av corona och brutna värdekedjor. Finland har en stark profil i Team Europe-verksamheten, särskilt när det gäller digitala lösningar.
Samtidigt som Europa står enat mot Ryssland och fördömer militära aktioner, får vi inte blunda för Afghanistan, Myanmar, Syrien och Jemen och andra länder där mänskliga rättigheter eller samhällsförhållanden för att leva ett bra liv är hotade. Det globala behovet av humanitärt bistånd är nu historiskt stort. Ingen humanitär kris är viktigare än den andra. Det handlar alltid om människors nöd.
Efter COP-mötet i Glasgow anordnade vi i april den första klimatkonferensen på hög nivå i Lahtis om temat anpassning. Jag vill framför allt tacka ambassadör Jan Wahlberg och hans team för förberedelserna. Mötestemat nådde kärnan i den internationella klimatdebatten. Anpassning krävs även om de globala utsläppen skulle stoppas helt i morgon.
I oktober anordnar vi det första ministermötet i Finland för att främja skolmåltider för de fattigaste barnen och ungdomarna i världen. Målet är ambitiöst; att göra skolmåltider till en internationell norm före år 2030. Jag fortsätter att arbeta för detta mål som skolmatsambassadör för World Food Program WFP. Syftet är också att intensifiera samarbetet mellan finländska skolmåltidsoperatörer som strävar mot kommersiell verksamhet och att främja utvecklingen av skolmatskoncept som exportprodukter.
Under denna regeringsperiod har vårt samarbete med finländska medborgarorganisationer varit mer intensivt än kanske någonsin. Många organisationer har även den senaste tiden erbjudit verkningsfulla vägar för hjälp, t.ex. i medelinsamlingen till Ukraina. Det är just sådant starkt samarbete vi nu behöver i Finland. Jag vill gärna höra exempel från er på hur de finländska organisationernas verksamhet syns rent konkret i era stationeringsländer.
När utmaningarna i utveckling ökar, förlängs och blir svårare är det uppenbart att enbart offentlig finansiering inte räcker för att uppnå SDG-målen. Vi måste kontinuerligt utveckla globala stödformer till utvecklingssamarbete så att de möjliggör flexibla partnerskap mellan offentliga och privata aktörer, såsom företag, investerare och medborgarorganisationer. Offentlig finansiering måste på ett effektivare sätt mobilisera privata finansiärer för att lösa gemensamma utmaningar.
Under höstsessionen lägger vi fram en omfattande resultatrapport till riksdagen, där vi öppet redovisar hur vi har lyckats med utvecklingssamarbetet. Ansvar, resultat och öppenhet är hörnstenarna i vår verksamhet och jag väntar själv också med intresse på slutsatserna i rapporten. Det handlar om att sköta våra gemensamma angelägenheter, och skattebetalarnas engagemang och stöd beror till stor del på faktorer som dessa. Det är viktigt att motivera vårt arbete tydligt och öppet även för dem som uttrycker kritiska åsikter om utvecklingssamarbetet. Det är dessutom klart att vi ingriper i eventuella missförhållanden omedelbart.
En central udd i Finlands internationella genomslag de senaste åren har varit den klimatkoalition av finansministrar som inrättats på Finlands initiativ. Vårt ordförandeskap upphör i april 2023. Det är fint att samarbetet mellan UM och FM har varit så smidigt på tjänstemanna- och ministernivå.
Finland har tillsammans med Indonesien satt upp två huvudmål för ordförandeskapsperioden. Det första är att föra ekonomiska och finansiella frågor till centrum för den internationella klimatpolitiken genom att definiera en permanent roll för koalitionen i COP-förberedelserna. Ett annat mål är att öka antalet medlemmar i koalitionen från de nuvarande 74 länderna till 100 länder senast i april nästa år. Det är viktigt eftersom 100 medlemmar skulle motsvara en andel på över 50 procent av FN, medlemsländerna och över 70 procent av de länder som har satt upp mål för koldioxidneutralitet. I ökningen av antalet medlemmar har vårt nätverk av ambassader en central roll.
***
VKE, Team Finland
Kära vänner,
Som sagt, en föränderlig värld kräver att vi reagerar snabbt på en föränderlig verksamhetsmiljö. Detta gäller också för främjande av export och internationalisering, det vill säga VKE-verksamhet.
Våra finländska och internationella nätverk bör vara mer närvarande där vi kan skapa hållbar tillväxt och mindre där det inte finns resultat att vänta. Detta förutsätter förändringar i verksamheten för aktörer som lyder under utrikesministeriet och arbets- och näringsministeriet. Det allra viktigaste är att upprätta gemensamma mål. Finland kan bara ha ett mål och ett gemensamt lag.
Finland behöver en årlig tillväxt på minst två procent av BNP för att trygga välfärdsstaten. Starkare tillväxt och produktivitet kommer till stor del genom företagstillväxt och investeringar. Vi har ett stort ansvar för att konkretisera internationell tillväxt. I den nuvarande situationen sätter varje organisation upp sina egna mål, vilket inte är ändamålsenligt.
Resultaten av finländska företags internationalisering visar att vår näringsstruktur inte har diversifierats som förväntat. Detta är ett stort problem för Finlands hållbara tillväxt. För att förbättra tillgången på arbetskraft från utlandet till Finland behövs verkligen Virtual Finland, så att servicevägarna virtualiseras på ett konkret sätt. Företagens internationalisering måste stödjas starkare och mer strategiskt än för närvarande. Vi måste ta del av lösningarna för grön övergång och digitalisering redan i planeringsstadiet. Städernas och landskapens företagskompetens ska vara med i det inhemska nätverket. Alla städer och landskap ska exportera för att vi ska uppnå gemensamma mål.
VKE-funktionerna måste förenklas, internationell verksamhet kombineras till en helhet och styrningen av Team Finland-organisationerna måste stärkas genom att definiera en gemensam strategi och gemensamma mål för dem. Det inhemska innovationssystemets uppgift är att producera företagens gemensamma och egna insatser för VKE-verksamheten. VKE-verksamhetens uppgift är att definiera marknadsspecifika mål för exporten och samtidigt lyfta fram potentialen i Invest in Finland på målmarknaden. Exportfrämjande verksamhet måste genomföras som förvaltningsövergripande samarbete, där även högskolor och forskningsinstitut har en stark roll jämsides med företag och offentliga organisationer.
Det är dock viktigt att FUI-funktioner och exportfrämjande inte finns i samma organisation i fortsättningen. Den gemensamma förmågan att planera och reagera i exportfrämjande verksamhet måste ökas när ekonomiska strukturer och branscher förändras. Utbudet i företag och näringsverksamhet sammanställs i samarbete på ett föregripande sätt mellan centrala Team Finland-aktörer. Verksamheten leds tillsammans och skräddarsys och riktas i samarbete även till nya branscher, eller man bygger upp ett utbud som kringgår de traditionella branscherna helt. EnergiaSampo som skapar energitekniska lösningar på systemnivå och som utvecklas för närvarande, är ett bra exempel på detta, likaså byggs industrins lösningar inom olika branscher ovanpå Nokias 5G-lösningar. Genom att förpacka dessa i kommersiella helheter kan vi skapa miljarder euro i nya exportintäkter.
***
Finlandsbilden
Kära vänner,
Slutligen några ord om landsbilden och dess betydelse. En stark landsbild skyddar också mot förändringar i verksamhetsmiljön. Detta såg vi återigen under vårens händelser.
Våra satsningar i landsbilden och ett långsiktig skapande av den ger resultat. Finland har varit mer synligt i internationella medier än någonsin tidigare, och våra styrkor såsom exempelvis ett fungerande samhälle, övergripande säkerhet och försörjningsberedskap har uppmärksammats i medierna. Det är viktigt att vi drar nytta av detta momentum. Även om Finlands landsbild enligt mätningar är historiskt stark idag, är den största utmaningen för oss att den allmänna kännedomen om oss fortfarande är svag. Det inverkar på allt, bland annat på att locka investeringar, kompetens och turister. Produkten är alltså bra, men i marknadsföringen av produkten är det klokt att använda ett så brett utbud av metoder som möjligt.
Jag vill se kulturen som en ännu starkare del av Finlands internationella profileringsarbete. Finland utnyttjar för närvarande inte detta delområde i tillräcklig utsträckning. Genom att öka kännedomen om den finländska kulturen – till exempel populär-, mat- eller stadskultur – stöder vi också ett viktigt tema för Finlands framtid och nationalekonomi, nämligen att locka kompetens. Sakkunniga är naturligtvis intresserade av företaget, men särskilt av landet de flyttar till. Konkurrensen om kompetens är extremt hård och här behövs samspel av hela fältet. Det är viktigt för företag att djärvt utnyttja Finlands starka landsbild och jag skulle gärna se ett omfattande samarbete på företagsfältet.
***
Utrikesministeriet
Vad ska vi som utrikesministerium göra för att ha en bättre ställning och möta globala utmaningar?
Vi måste kunna prioritera och sätta upp tydliga mål som vägleder vår verksamhet och våga lägga mindre viktiga saker åt sidan. Detta bör också styra fördelningen av resurser. Ambition, strategi och förmåga att definiera mer exakt vad som görs och var, samt vad som förväntas av en viss instans, skulle både förbättra och underlätta vår verksamhet. Jag tror att detta gäller särskilt för våra beskickningar, där resurserna ofta är begränsade.
Vi måste alltså fråga oss själva, är vi aktörer som aktivt strävar efter att forma miljön eller ”efterföljare” som bara försöker anpassa sig till den? Vi måste företrädesvis och på ett strategiskt sätt påverka frågor som är viktigast för oss. Beslutet att vara operatör löser också in omnämnandet i regeringsprogrammet om ett Finland som är större än dess storlek.
Samtidigt måste vi se till att vi visar upp oss som en bra och intressant arbetsplats utåt och att vi tar hand om vår personals välbefinnande. De senaste tre åren har utrikesministeriets kompetens varit synlig på ett starkt sätt, men samtidigt har den satt vårt välbefinnande på prov på många sätt. Detta måste uppmärksammas även i fortsättningen.
Jag vill framföra mitt varmaste tack till er och hela personalen för ert utmärkta arbete under innevarande år och önska alla givande ambassadörsdagar!