Effektivt bistånd till kriserna i världen

Det finns många humanitära aktörer vid kriser som den i Ukraina. Hur delas arbetet upp, varifrån skaffas förnödenheter och hur kan privatpersoner hjälpa? Räcker det humanitära biståndet till för kriserna i världen? Utrikesministeriets rådgivare för humanitärt bistånd Riikka Mikkola svarar på frågor.

Vilka organisationer som ger humanitärt bistånd är verksamma i Ukraina nu, rådgivare Riikka Mikkola?

”Det är en så stor kris att det finns många aktörer som ger humanitärt bistånd på plats – det finns uppgifter om åtminstone om 113 organisationer. Även lokalförvaltningarna har en central roll när det gäller att lämna humanitärt bistånd och hjälpa flyktingar, både i Ukraina och i synnerhet i länder som tar emot flyktingar.

Förutom Röda Korset och Röda halvmånen ges humanitär hjälp även av flera FN-organisationer, såsom flyktingorganisationen UNHCR, livsmedelsprogrammet WFP, befolkningsfonden UNFPA, barnhjälpsfonden Unicef, världshälsoorganisationen WHO och internationella migrationsorganisationen IOM. Även FN:s kontor för samordning av humanitärt bistånd OCHA, kommissionären för de mänskliga rättigheterna OHCHR:s kontor och UN Women är verksamma i området.

Dessutom finns det åtminstone 37 lokala frivilligorganisationer och 28 internationella frivilligorganisationer i Ukraina. De flesta av aktörerna finns i områdena Lviv och Donetsk.”

Hur beslutar man? Vem beslutar och om vad?

”Vid humanitära kriser där staten behöver hjälp av utomstående humanitära aktörer ansvarar OCHA för samordningen. Vid flyktingkriser bär FN:s flyktingorganisation det primära ansvaret för samordningen.

I Polen har OCHA inrättat en plats för samordning och lagring nära gränsen. Syftet är att säkerställa att biståndet kan föras till Ukraina på ett effektivt sätt. Dessutom har det i Ukraina inrättats flera verksamhetsställen genom vilka det humanitära bistånd som olika partner ger förs vidare.

Ansvaret fördelas tematiskt så att olika organisationer har en ledande roll i åtgärderna inom organisationens eget expertområde. Till exempel FN:s flyktingorganisation har en ledande ställning i frågor som gäller skydd och inkvartering samt samordnar och administrerar läger, medan världslivsmedelsprogrammet WFP ansvarar för att samordna livsmedelshjälpen.

Internationella Röda Korset är inte en del av FN:s centraliserade samordningssystem utan samordnar i första hand biståndet med de olika ländernas Röda Kors. Information delas intensivt med FN-organen och deras partner.

Förvaltningen och lokalförvaltningen kan också ansvara för att samordna det humanitära biståndet. Till exempel i EU-området har det land som tar emot människor som flyr huvudansvaret, men de har möjlighet att begära hjälp av internationella organisationer också för att samordna biståndet.”

Var skaffar sig de humanitära organisationerna alla nödvändiga förnödenheter?

”Allt humanitärt bistånd är inte materiellt bistånd, utan organisationerna delar ut kontantbistånd i områden där den lokala marknaden (fortfarande) är igång. Det gäller även personer som flytt ut ur landet.

Förnödenheterna skaffas centraliserat. Vid kriser är varumängderna mycket stora – till exempel två miljoner filtar. Internationella organisationer som arbetar med humanitärt bistånd har flera centrallager runt om i världen, varifrån varor kan skickas även med kort varsel.

Upphandlingar görs dessutom i mån av möjlighet nära platsen eller i närområdena. Då blir transporten billigare och snabbare och belastar miljön mindre. Det är viktigt att förnödenheterna är av jämn kvalitet och uppfyller till exempel säkerhetskraven. Förnödenheterna ska också vara lämpliga med tanke på de lokala förhållandena och kulturen.

Det finns inte alltid tillräckligt med förnödenheter att tillgå på rätt plats och vid rätt tidpunkt. Till exempel i Ukraina råder det brist på täcken. I undantagsfall har FN-organen också bett de finansierande länderna om materialhjälp, bland annat av Kina vars stöd hittills har varit litet.

Ukraina och Ryssland är stora matproducenter och särskilt WFP oroar sig över krigets långvariga konsekvenser för den globala livsmedelssäkerheten. Höjningen av priset på mat, avbrotten i distributionskedjorna till följd av kriget och de höjda transportkostnaderna kan avsevärt försämra tillgången på mat i andra humanitära kriser och i de fattigaste länderna. WFP har skaffat spannmål från Ukraina bland annat för livsmedelshjälpsleveranser till Afghanistan, Syrien och Jemen, och så mycket som 50 procent av den spannmål som WFP skaffat för nödhjälp kommer från Ukraina och Ryssland.”

Hur kan enskilda människor hjälpa?

”Det är fint att se att läget i Ukraina har väckt en väldigt stor vilja att hjälpa bland finländarna.

Det effektivaste sättet är att skänka pengar till etablerade organisationer som arbetar med bistånd i Ukraina.

Det är ofta svårt för människor som flyr undan krig att transportera stora mängder gods, så det är ytterst viktigt att hjälpen ges i lämplig form. Ofta är det också fråga om kontantbistånd.

Det finns också en stor risk för att det bistånd som lämnats utan samordning inte når de människor som skulle behöva det mest, eftersom de mest utsatta ofta är mest osynliga och saknar möjlighet att kräva att deras rättigheter tillgodoses.

I situationer som snabbt förändras kan det vara mycket svårt och ibland också farligt att lämna hjälp. Privatpersoner har sällan till exempel försäkringar som täcker krisområden och som tryggar dem. I värsta fall medför icke samordnat bistånd mer olägenhet än nytta.

Det är i första hand barn, kvinnor, äldre och personer med funktionsnedsättning som flyr från Ukraina. De mest utsatta är utsatta för ett accentuerat hot om människohandel och utnyttjande. Det är omöjligt för människor som behöver hjälp att bedöma vilka avsikter personer som erbjuder hjälp har. När antalet aktörer ökar blir det ännu svårare att identifiera biståndsgivarna och risken för förväxling ökar. Det är väldigt viktigt att man inte hjälper minderåriga som kommit utan en vuxen vidare utan att det görs på ett övervakat sätt och i samråd med myndigheterna.”

Hur väl räcker det humanitära bistånd som getts till Ukraina och till andra kriser?

”De globala humanitära behoven var rekordhöga redan innan Ryssland invaderade Ukraina. I början av året, innan krisen i Ukraina bröt ut, bedömde FN att 274 miljoner människor är i behov av humanitärt bistånd i 64 länder. Även om den globala humanitära finansieringen har ökat, ökar behoven betydligt snabbare. Under de senaste åren har FN lyckats samla in endast cirka hälften av den humanitära finansiering som FN behöver. År 2021 blev andelen rekordlåg, 49 procent.

Det är viktigt att inte ens under kriget i Ukraina glömma bort andra humanitära kriser och behov.

Till exempel situationen i Jemen har klassificerats som den värsta humanitära krisen i världen. På grund av kriget, som pågått i över sex år, är uppskattningsvis 20,7 miljoner människor i behov av humanitärt bistånd och skydd. Av dem lider 16,2 miljoner av brist på mat, behöver 17,9 miljoner hälsovårdstjänster och 15,4 miljoner är i akut behov av vatten- och sanitetstjänster.

Det är ytterst viktigt att biståndsgivarna och de finansierande länderna respekterar principerna för humanitärt bistånd. Humanitärt bistånd ska ges där det behövs. Biståndet ska ges utifrån behov och inte till exempel på politiska eller militära grunder.

FN:s flyktingorganisation har också betonat att rätten att söka och få asyl är universell. Asyl ska beviljas jämlikt till alla som behöver asyl, oberoende av hudfärg, ålder, kön, religion eller hemland."

Milma Kettunen

Enheten för kommunikation om hållbar utveckling och handel