Mera humanitärt stöd från EU och press på den syriska regimen

Fjorton utrikesministrar står bakom insändaren om läget i nordvästra Syrien. "Kampen mot terrorism kan och får inte rättfärdiga brott mot internationell humanitär rätt, något som vi dagligen ser i nordvästra Syrien."

I Idlib utspelar sig en ny humanitär katastrof, en av de värsta under krisen i Syrien som sedan närmare ett decennium gett upphov till alltför många sådana katastrofer för att de ska kunna räknas. Den syriska regimen fortsätter med sin strategi att militärt återerövra landet till varje pris, oavsett konsekvenserna för den syriska civilbefolkningen.

Sedan i december har regimens operationer i de nordvästra delarna av landet intensifierats, med ryskt flygunderstöd. De ständiga flygräderna och fällandet av tunnbomber har på bara några veckor tvingat nästan en miljon syrier på flykt. De hjälpstrukturer som finns räcker inte till.

Hundratusentals människor – de flesta av dem kvinnor och barn – söker skydd i provisoriska läger och utsätts för kyla, hunger och epidemier.

Stick i stäv med internationell humanitär rätt har angreppen avsiktligt riktats mot sjukhus och kliniker – och 79 av dessa har tvingats stänga – samt mot skolor och mot platser där människor sökt skydd. Enligt uppgifter från Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har sammanlagt 298 civila dödats i Idlib sedan 1 januari.

Vi är fullt medvetna om att det finns radikala grupper i Idlib. Terrorism är aldrig något vi tar lätt på. Vi bekämpar terrorism med beslutsamhet och vi står i första ledet i kampen mot IS eller Daesh.

Men kampen mot terrorism kan inte och får inte rättfärdiga omfattande brott mot internationell humanitär rätt, något som vi dagligen ser i nordvästra Syrien.

FN har varnat för att vi om den pågående offensiven fortsätter riskerar en humanitär katastrof av aldrig tidigare skådat slag. Vi uppmanar den syriska regimen och de som stödjer den att avsluta denna offensiv och återuppta den överenskomna vapenvilan från hösten 2018. Vi uppmanar dem att omedelbart upphöra med fientligheterna och leva upp till sina skyldigheter enligt internationell humanitär rätt, inbegripet att skydda humanitär personal och vårdpersonal, vilkas liv har gått förlorade i arbetet för att hjälpa civilbefolkningen i Idlib.

Vi uppmanar även Ryssland till att fortsätta förhandlingarna med Turkiet för att trappa ned det oerhört allvarliga läget i Idlib och för att bidra till en politisk lösning.

Det som akut behövs i Idlib är ett vapenstillestånd men vi uppmanar även Ryssland att inte hindra säkerhetsrådet att under de kommande månaderna förnya mekanismen för transporter av humanitärt bistånd, som desperat behövs, över gränsen till nordvästra Syrien. Den mekanismen har Ryssland redan blockerat i de nordöstra delarna av landet där vi nu behöver hitta alternativ till gränsövergången vid al-Yarubiyah.

Vem kan väl i dag hävda att den syriska regimen självmant ska låta hjälp nå fram till de behövande, när den själv bär det största ansvaret för deras situation?

Slutligen är det viktigt att inte glömma att det endast är genom ett politiskt framförhandlat slut på konflikten som man kan åstadkomma en varaktig lösning på krisen i Syrien. En politisk normalisering är inte möjlig förrän en genuin och oåterkallelig politisk process har kommit ordentligt på väg. Regimen fokuserar på sin militära strategi och försöker underminera alla former av inkluderande politiska processer genom att blockera de planerade samtalen i Genève om konstitutionsfrågor under överinseende av FN:s särskilda sändebud Geir Pedersen.

Men den pågående återerövringen är en illusion och samma gamla orsaker kommer att leda till samma följder: till radikalisering, till instabilitet i Syrien och regionen och till landsflykt, och detta i ett land där mer än hälften av befolkningen redan tvingats på flykt inom eller utom landet. Vi måste ge ett erkännande åt de enorma insatser som Syriens grannländer gör för att skydda de syrier som tvingats lämna sina hem.

Ställda inför den tragedi som utvecklar sig tar även Europa sitt ansvar. Europeiska unionen och dess medlemsstater är de största givarna av humanitärt stöd till den syriska befolkningen. Vi kommer att upprätthålla och utöka dessa gemensamma insatser som ett svar på den kris som utvecklar sig i Idlib.

Europa fortsätter att sätta press på regimen för att den på allvar ska delta i den politiska processen. 17 februari antog Europa nya sanktioner riktade mot de enskilda syriska affärsmän som understödjer regimens krigsansträngningar och drar nytta av dess följder.

Det är även vår skyldighet att bekämpa straffrihet för de brott som har begåtts i Syrien. Det handlar om principer och rättvisa. Det är dessutom en nödvändig förutsättning för en varaktig fred i ett Syrien som slitits sönder under nästan ett decennium av stridigheter.

Vi har för avsikt att fortsätta ge vårt stöd till FN:s oberoende internationella undersökningskommission för Syrien och FN:s mekanism för allvarliga internationella brott i Syrien, som är de mekanismer som FN har upprättat för att bekämpa straffrihet och som arbetar för att samla in bevis som kommer vara centrala i förberedelserna inför kommande åtal mot de som bär ansvaret för de allvarligaste brotten.

Vi fortsätter också vårt arbete med att hänskjuta ärenden till Internationella brottmålsdomstolen.

Vi står fast vid vårt åtagande, inbegripet inom ramen för våra nationella jurisdiktioner, att säkerställa att de brott som har begåtts i Syrien inte lämnas ostraffade. Brotten har bland annat inbegripit användning av kemiska vapen, något som strider mot de mest grundläggande normerna inom internationell rätt.

Vi måste fastställa och utkräva ansvar. Och vi behöver klarhet om vad som har hänt de många som tagits i förvar eller försvunnit.

Pekka Haavisto Utrikesminister, Finland Jean-Yves Le Drian Utrikesminister, Frankrike Heiko Maas Utrikesminister, Tyskland Luigi Di Maio Utrikesminister, Italien Stephanus Blok Utrikesminister, Nederländerna Arancha Gonzalez Laya Utrikesminister, Spanien Augusto Ernesto Santos Silva Utrikesminister, Portugal Philippe Goffin Utrikesminister, Belgien Urmas Reinsalu Utrikesminister, Estland Jacek Czaputowicz Utrikesminister, Polen Linas Linkevicius Utrikesminister, Litauen Ann Linde Utrikesminister, Sverige Jeppe Kofod Utrikesminister, Danmark Simon Coveney Utrikesminister, Irland