Jordens skogar räddas inte av herrklubbar

Bekämpningen av klimatförändringen framhäver vikten av god skogsförvaltning och skogskyddsprojekt. Jämställdhetsfrågor beaktas alltför lite i den mansdominerade branschen.

Bild: Martiina Woodson

Ett sätt att begränsa klimatförändringen är att öka på jordens skogsareal. Trädodling med endast en art verkar vara en effektiv lösning om man ser till mängden koldioxid som träder binder, men samtidigt kan andra näringar, som är baserade på annan växtlighet och som traditionellt gynnar kvinnors utkomst, försvinna.

”Den knappa artrikedomen kan också avspeglas i familjens tillgång till mat och försvåra utkomsten. Man behandlar ofta bekämpning av och anpassning till klimatförändring som två separata fält, trots att de hör ihop på många sätt”, observerar Markus Ihalainen, forskare vid Centret för internationell skogsforskning CIFOR.

På grund av olika kulturella roller har män och kvinnor ofta olika relation till skogen, olika kunskap om den och olika sätt att utnyttja dess gåvor. Inom skogsförvaltningen hamnar man ofta ur askan i elden just då kvinnors röster inte hörs i beslutsfattandet. Jämställdhet mellan könen i skogsfrågor togs upp på utrikesministeriets och Världsbankens skogsprogram PROFOR:s seminarium som ordnades i Ständerhuset den 5 juni.

”Till exempel i anslutning till den internationella mekanismen REDD+, som minskar på skogarnas förfall och försvinnande, förs knappt någon diskussion om jämställdhet. Kvinnans roll beaktas på en väldigt ytlig nivå om den tas upp överhuvudtaget. Antagandet är att vilken som helst form av deltagande automatiskt också innebär delaktighet”, konstaterar Ihalainen.

Enligt en undersökning från Burkina Faso har vissa klimatprojekt till och med ökat kvinnors börda av vardagssysslor, medan nyttan av projekten tillföll männen i samhället. Därför är det enligt Ihalainen viktigt att man inte granskar lokala samhällen utan helheten då projekt planeras. Effekterna av dessa projekt kan beroende på kön, klass eller etnisk bakgrund vara väldigt olika inom samhällena.

Mark i kvinnors namn

Skogarnas öde är fortfarande i männens händer, trots att det i många länder är männen som dras till städerna i jakt på jobb medan kvinnorna blir kvar på landsbygden. Lagar om äktenskap eller arvsrätt kan begränsa kvinnors möjligheter att äga mark, få lån eller att dra nytta av skogsrelaterad affärsverksamhet.

Världsbankens skogsprogram, som också Finland har understött, har länge arbetat för att förbättra kvinnors ekonomiska ställning och förändra ägandeförhållandena.

”Ibland kan lösningen vara enkel. I Etiopien har vi goda erfarenheter av en praxis där dokument som berättigar till kontroll och bruk av mark kräver underskrift av både mannen och hustrun”, berättar Patti Kristjanson, rådgivare i jämställdhetsfrågor vid Världsbanken.

Markägande fungerar som motiv till långsiktig skötsel av skogen. Kvinnor har också erbjudits utbildning i trädjordbruk, där träd och matväxter odlas tillsammans, samt fått möjligheten att själva förvalta pengar till exempel med hjälp av mobiltelefoner.

Jämställdhet stöder skogsskydd, men samma gäller också åt andra hållet: till exempel har man med hjälp av energieffektiva spisar kunnat minska både behovet av ved och kvinnors arbetsbörda. Kontroll över skogen ger också makt åt kvinnor.

”Det hölls lokalval i Nepal förra året. Kvinnor på landsbygden som aktivt deltog i beslutsfattandet om skogen blev också valda till distriktens politiska organ ”, berättar Kristjanson.

Med medel för utvecklingssamarbete stöder Finland kartläggning av skogstillgångar och skogarnas klimatinverkan, verkställande av nationella skogsprogram och främjandet av god förvaltning i Tanzania, Kenya, Myanmar, Zambia och Vietnam. Under tidigare år har understödet också riktats till bl.a. Laos, Nepal, Kosovo samt regionalt till Syd- och Centralamerika, Väst- och Östafrika och Mekongområdet. Jämställdhet är ett av de viktigaste målen i den finska utvecklingspolitiken och genomsyrar också samtliga program inom skogssektorn.

Eija Palosuo