Världssamfundets skyldighet att skydda börjar när en stat misslyckats med att hindra omfattande och grymma brott

Skyldigheten att skydda är ett verktyg som kan användas som en sistahandsåtgärd när en stat misslyckats med att skydda sin befolkning från omfattande och grymma brott. Den bygger på den politiska förbindelse som godkändes vid Förenta nationernas toppmöte år 2005 för att skydda civilbefolkningar från folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten. Utrikesministeriets publikation om Finland och skyldigheten att skydda (Suomi ja suojeluvastuu – Viisitoista vuotta suojeluvastuuperiaatteen hyväksymisestä) baserar sig på de riktlinjer om skyldigheten att skydda som fastställdes år 2016. Ansvaret för utarbetandet av publikationen hade ambassadör Marja Lehto, som är nationell kontaktperson för Finland i det globala nätverket för skyldigheten att skydda.

Bild: Joonas Lehtipuu

I första hand är det alltid staterna som ansvarar för att skydda sin befolkning. Vid behov är dock världssamfundet skyldigt att hjälpa och stödja verkställandet av skyldigheten att skydda. Om det är uppenbart att någon stat har misslyckats med att skydda sin befolkning, bör världssamfundet ha beredskap att vidta kollektiva åtgärder enligt FN-stadgan. Beslutet om detta fattas av säkerhetsrådet.

De omfattande och grymma brotten så som till exempel folkmord, krigsbrott, brott mot mänskligheten samt etnisk rensning hör tyvärr inte bara till historien. Grymheter mot civilbefolkning har rapporterats bland annat från Syrien, Jemen och Demokratiska republiken Kongo samt Myanmar i fråga om rohingya-befolkningen.

Metoderna för tidig varning har utvecklats

I höst är det 15 år sedan principerna om skyldigheten att skydda godkändes vid FN:s toppmöte. Under de senaste åren har principerna utvecklats - fokus har varit på staternas egna ansvar, och metoderna för tidig varning har utvecklats. Om exempelvis läget vad gäller de mänskliga rättigheterna försämras kan det vara ett första tecken på att det finns stor risk för att det leder till brott av det allra grövsta slaget. 

Vid förebyggandet är även utvecklingsarbetet, fredsmedlingen och den internationella krishanteringen viktiga instrument.

Internationella brottmålsdomstolen bekämpar straffrihet

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) är av central betydelse när det gäller att öka ansvarstagandet vid de brott som man strävar efter att förebygga genom skyldigheten att skydda. 

”Även om sannolikheten att ställas till svars för mordet av en människa än för folkmord av hundratals eller tusentals människor, är det viktigt att man i sista hand kan realisera det straffrättsliga ansvaret på internationell nivå. På global nivå är ICC den viktigaste aktören vad gäller arbetet mot straffrihet.   Dessutom har många ICC-avtalsparter skapat nationell beredskap så att man kan inleda straffprocesser om det behövs”, säger ambassadör Lehto.

Finland främjar skyldigheten att skydda

Att främja skyldigheten att skydda är en av prioriteringarna i Finlands FN-politik. Finland stöder strävanden för att begränsa användningen av vetorätten när det gäller att hindra och bekämpa omfattande och grymma brott.

Finland arbetar aktivt för att skyldigheten att skydda ska verkställas bland annat i FN och EU samt i det globala nätverket. I verkställandet av skyldigheten att skydda betonar vi i enlighet med riktlinjerna från 2016 vikten av de förebyggande åtgärderna, så som till exempel utvecklingspolitik med rättighetsperspektiv och krishanteringsinsatser.

”Målen för skyldigheten att skydda gäller dock inte enbart utrikes- och säkerhetspolitiken, utan även det arbete för att främja skyldigheten att skydda som görs inom landet. Finland hör inte till högriskländerna när det gäller skyldigheten att skydda, men också här krävs det satsningar av statsförvaltningen och civilsamhället för att förhindra marginalisering, värna om minoriteternas ställning, förhindra polarisering i invandrarfrågor och förbygga extremism, poängterar ambassadör Lehto.

I den nya publikationen behandlas utöver principen om skyldigheten att skydda även Finlands verksamhet på området samt EU:s roll i verkställandet av skyldigheten att skydda och mänskliga rättigheter, fredsmedling och utvecklingspolitik som stöder verkställandet av skyldigheten att skydda. Dessutom diskuterar man vad Finland kan göra inom landet för att främja principen om skyldigheten att skydda.  Materialet till publikationen kommer från ett flertal myndigheter.