Statssekreterare Stenlunds tal under ambassadörsmötet

Statssekreterare Peter Stenlunds tal under ambassadörsmötet 21. augusti 2017.

Är den tid vi nu lever i en omvälvande brytningstid eller en tid av obehaglig ovisshet? I början av året kändes det som att jag rörde mig i en tjock dimma. I vanliga fall kan man tålmodigt vänta på att dimman skingras och sedan fortsätta som förr. Men nu är det kanske ändå inte så enkelt.

Vår omvärld ser förvisso till vissa delar mer optimistisk ut än i början av året. Särskilt resultatet av presidentvalet i Frankrike har spridit en mer hoppfull stämning i Europa. Europa kan åter förlita sig på att Tyskland och Frankrike drar år samma håll. Det står bättre till med det transatlantiska samarbetet än de mest pessimistiska scenarierna förutspådde, detta vissa överraskande vändningar till trots.

Å andra sidan finns det flera obestridliga tecken på att vi måste förbereda oss på en långvarig och djupgående förändring. Klimatförändringen. Den demografiska förändringen och Afrikas snabba befolkningstillväxt. Teknikens, till exempel robotikens, den artificiella intelligensens och digitaliseringens, inverkan på arbetslivet. Den gradvisa förskjutningen av den globala ekonomins tyngdpunkter. Maktbalansen och vapenkontrollens effektivitet. Det här är några frågor som vi måste fästa tillbörlig uppmärksamhet vid när vi planerar inriktningen i utrikesförvaltningens verksamhet.

I våras uppdaterade utrikesministeriet sina strategiska prioriteter som styr planeringen av vårt arbete. I strategin beaktas regeringens centrala strategiska dokument, till exempel den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen som godkändes 2016 och den utvecklingspolitiska redogörelsen från 2015 samt de senaste förändringarna i vår omvärld.

Strategin tar avstånd från alla drivvedsteorier. Omvälvningarna och förändringarna accepteras inte passivt utan EU, Finland och vår utrikesförvaltning kan och bör fortsättningsvis påverka utvecklingens riktning och konsekvenser.

Målet är ett sammansvetsat, starkt och handlingskraftigt EU. Det är en viktig signal i Europa och i Finland liksom i våra diskussioner med länder utanför Europa.

Strävan att fördjupa samarbetet med Sverige och med de andra nordiska länderna är ett rättesnöre för oss alla. Och som man säger i Sverige är det ett samarbete som sträcker sig ”bortom fredstida förhållanden”. Intresset att främja stabiliteten, säkerheten och välfärden kring Östersjön förenar oss. Att bygga upp samarbetet och upprätthålla dialogen med Ryssland tjänar samma syfte.

Vi intensifierar, eller åtminstone bemödar oss om att intensifiera, det politiska och ekonomiska samarbetet med USA, oberoende av de politiska konjunkturerna. Vi utvecklar vårt omfattande samarbete med Nato. Finland ser fortfarande en ansökan om Natomedlemskap som en möjlighet med noggrant beaktande av ändringarna i säkerhetsmiljön.

Vi bidrar till att bekämpa hybridhot genom att delta i bekämpandet av cyberhot och genom att främja stabilitet, säkerhet och fritt umgänge i digitala miljöer.

Mellanöstern, Nordafrika, Sahel, Centralasien, Afghanistan och Afrikas horn är sist och slutligen våra närområden. Samhällen som vacklar eller faller sönder i dessa regioner avspeglar sig förr eller senare också på vår säkerhet. Morden i Åbo undersöks som ett terroristdåd och i fråga om säkerheten påminner tragedin oss om det ömsesidiga beroendet mellan olika regioner i världen. Vi måste genomgripande delta i att bygga upp hållbar utveckling, stabilitet, fred och mänskliga rättigheter, särskilt under sådana omständigheter som på ett betydande sätt påverkar förhållandena i Finland och i det övriga Europa. Metoderna är många: bilateralt samarbete, stöd till civilsamhällesorganisationer samt samarbete inom EU, OSSE, Europarådet och FN.

Fredsmedling är krävande verksamhet. Synvinklarna kan vara mångfasetterade, precis som kriterierna för Nobels fredspris. Att stödja parterna i en konflikt och agera medlare, expert, facilitator, katalysator och finansiär kräver oftast långsiktigt engagemang och betydande mänskliga och ekonomiska resurser. För att nå konkreta resultat krävs också fokus. Under detta ambassadörsmöte har vi det stora privilegiet att få höra vår kollega, president Martti Ahtisaari, tala om Finlands möjligheter att påverka förebyggandet av konflikter, fredsmedling och fredsbyggande utifrån hans enastående erfarenheter.

Det finns osäkerhetsfaktorer i det norm- och samarbetsbaserade internationella systemet. Är staterna fortfarande villiga att agera enligt de gemensamt överenskomna spelreglerna eller står vi inför en situation där det system som mödosamt byggdes upp efter andra världskriget gradvis bryts ned?

Bl.a. Robert Kagan vid Brookings misstänker att vi kommer att se solen gå ned över den liberala världsordningen. Vår världsordning utsätts både för risker som demokratierna orsakar själva och för yttre tryck. Kommer också de starkaste staterna att hålla sig till reglerna eller kommer de att med den starkes rätt börja främja egna intressen? Kommer det en riskfylld tid av ensidiga avtal och åtgärder? Priset kan bli orimligt högt för mänskligheten om strävandena för att hindra spridningen av kärnvapen misslyckas och vi missar vår chans att bromsa klimatförändringen. Strategin är tydlig på denna punkt: i sitt arbete främjar utrikesförvaltningen ett fördragsbaserat internationellt system. Till detta kan tilläggas att anvisningen kan försätta oss i många svåra situationer, som vi redan sett exempel på inom Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) och icke-spridningsavtalet.

Vi måste försvara och utveckla det regelbaserade systemet också när det gäller våra externa ekonomiska relationer. Utrikesförvaltningen arbetar för ett öppet ekonomiskt umgänge och en liberalisering av handeln, och för att nå dessa mål ska EU:s handelsavtal utarbetas så mångsidigt som möjligt. Avtalet med Sydkorea visar hur betydande dessa avtal kan vara för Finlands ekonomi. Det nya avtalet med Kanada är ett mycket betydande steg i det transatlantiska samarbetet, och det preliminära avtalet med Japan är ett uppmuntrande exempel på att protektionistiska tendenser kan avvärjas.

I det nationella genomförandet av Agenda 2030 framskrider Finland målmedvetet. Vårt sätt att organisera det hela väcker stort intresse internationellt. Det är inte alldeles enkelt att vara konsekvent eftersom vi måste se till att till exempel utvecklingspolitiken och handelsfrämjandet är samstämmiga.

Vissa anser att förutsättningarna för att försvara mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar håller på att försvagas i och med att maktbalansen i världen förskjuts. Samtidigt har vi sett tecken på att engagemanget för FN:s universella värderingar, EU:s , OSSE:s och Europarådets värdegrund håller på att försvagas. Enligt vår strategi främjar utrikesförvaltningen de mänskliga rättigheterna, jämställdhet, likabehandling och delaktighet som en del av det globala ansvaret. Till detta hör också att sätta stopp för straffrihet för våldsutövare. Att stärka kvinnors och flickors ställning och rättigheter är en väsentlig del av detta arbete.

Utrikesförvaltningen betjänar hela statsförvaltningen, allmänheten, företag, organisationer, medierna och andra samarbetspartner. Sedan början av vårt EU-medlemskap har Finlands beskickningsnätverk betjänat hela statsförvaltningen i EU-ärenden. Behovet av sektorövergripande arbete framträder i allt fler frågor i och med att frågorna blir med komplexa och mångfasetterade. Den inre och den yttre säkerheten är allt starkare kopplade till varandra. I frågor som gäller migration och i konsulära ärenden för vi ett nära samarbete särskilt med myndigheterna på inrikesministeriets förvaltningsområde. Till exempel för att sköta kidnappningen i Afghanistan grundade vi omedelbart en förvaltningsövergripande lägesorganisation.

Även om ministerierna inom statsrådet kvarstår arbetar vi allt närmare ihop. De som eftersträvat ett enhetligt statsråd enligt den svenska modellen utan ministerier har hävdat att det är det mest effektiva sättet att undvika isolering och silotänkande. Under sommaren följde jag skandalen med svenska Transportstyrelsens utläggning av IT-uppgifter som redan lett till två ministrars avgång. En central orsak till detta var att kommunikationen inte fungerade inom regeringen. De agerade i silor trots enhetligheten.

Silotänkande är utan tvivel skadligt både inom statsrådet och inom enskilda ministerier. Vi måste lösgöra oss från det i första hand genom att förändra attityder och arbetssätt. Vi sammanträder regelbundet på kanslichefsnivå och avsikten är att göra sammanträdena till ett officiellt organ för att effektivisera genomförandet av regeringens strategiska beslut och beredningen av förvaltningsövergripande ärenden.

Ur utrikesförvaltningens synvinkel siktar Team Finland-reformen på ett nytt arbetssätt och en ny arbetskultur i samarbete med arbets- och näringsministeriet och dess organisationer som främjar internationalisering och export. Här i Finland har det uppstått en ny Business Finland-institution som kan underlätta företagens internationalisering, locka investeringar till Finland och främja turism effektivare och mer rättframt än tidigare.

Vi vill stärka ambassadörernas roll som Team Finland-ledare på målmarknaderna. Det är regeringens tydliga önskan och förutsätter samarbetsvilja och inbördes öppenhet mellan de olika aktörerna. Vi har för avsikt att intensifiera diskussionen mellan utrikesministeriet och Business Finland om främjandets geografiska och innehållsmässiga inriktning. De resurser som finns för utrikesförvaltningens och Business Finlands målmarknader måste ses som en helhet. Förhoppningsvis leder reformerna till att Business Finland tydligt kan stärka sin närvaro på målmarknaderna.

Som ett led i reformen försöker vi samla olika aktörer under samma tak i stationeringsländerna. Avsikten är god, men i vissa länder har vi stött på problem med datasäkerheten. Våra egna anställda arbetar under tjänsteansvar och vi låter utföra säkerhetsutredningar om dem. Den juridiska ställningen för Business Finlands anställda är annorlunda eftersom de ofta rekryteras lokalt. Stationeringsländerna kan på många ställen ställa olika krav på sina egna medborgare. Vi får inte vara blåögda, utan datasäkerheten måste tas i beaktande på tillbörligt sätt när vi ordnar vår verksamhet.

Vi utsätts hela tiden för olika typer av datasäkerhetshot som enskilda anställda inte rimligtvis kan vara medvetna om. Det kan vara fråga om riktade attacker och spionageförsök eller indirekta drabbningar. Ett av de viktigaste målen för vår interna kontroll är därför arrangemang och förfaranden för att upprätthålla beskickningarnas datasäkerhet.

Under de närmaste åren kommer varje anställd vid utrikesministeriet - på sätt eller annat – att stöta på projektet för att utveckla vår arbetsmiljö och följderna av det. Det är givetvis otrevligt att leva mitt i en renovering, men vi ska vara öppna och aktiva när det gäller ombyggnaden av våra lokaler. Det aktivitetsbaserade kontorskonceptet är nytt och erbjuder nya möjligheter, men vissa grundparametrar för hur utrikespolitiken sköts kan det inte utplåna eller ändra på. Expertarbetets och de handlagda ärendenas natur kan inte ignoreras, inte heller kraven och skyldigheterna gällande datasäkerhet.

En betydande del av den utrikespolitiska vardagen går ut på att handskas med aktuella problem och kriser. Vi når emellertid resultat genom att aktivt ta åt oss olika internationella ansvarsuppdrag. De internationella uppdrag som tilldelas oss är en mätare på förtroendet för oss och vår internationella ställning. Många uppdrag tillfaller oss genom rotation, andra måste vi föra kampanj för. Den viktigaste kandidaturen just nu är till UNESCOs förvaltningsråd. Valet hålls i november och beskickningschefernas och beskickningarnas arbete för kandidaturen är ytterst viktigt in i det sista.

Ambassadör Klaus Korhonens ledarskap för vapenhandelsfördraget ATT går ut under hösten och ambassadör Jari Luotos chefskap i globala initiativet mot nukleär terrorism GICNT tar vid. Båda uppdragen visar att Finland åtnjuter förtroende när det gäller att sköta mycket känsliga uppdrag inom vapenkontrollen.

Det tvååriga ordförandeskapet i Arktiska rådet har börjat väl. Det kan visa sig svårare än väntat att nå resultat inom klimat- och miljöskyddssektorn bland annat på grund av den amerikanska administrationens nya vägval. Det globala säkerhetspolitiska läget avspeglas också på den arktiska regionen, men för att trygga samarbetsförutsättningarna lämnades den militära säkerheten utanför Arktiska rådets verksamhetsområde redan vid grundandet. Samarbetet i Arktis har tack vare detta arrangemang löpt så väl att det väckt ett starkt förtroende på bred front.

Det korta men potentiellt politiskt krävande ordförandeskapet i Europarådet ligger på vårt ansvar under slutet av denna valperiod. Med beaktande av de växande problemen med de mänskliga rättigheterna och rättsstaten i flera av medlemsstaterna blir uppdragets betydelse allt viktigare.

Förberedelserna inför EU-ordförandeskapet under andra halvan av 2019 pågår. Det ger orsak att intensifiera relationerna med våra trojkaparter Rumänien och Kroatien. Det är önskvärt att vi finner en så bred konsensus som möjligt i form av gemensamma prioriteringar. Tjänstemännens förberedelser är viktiga för att skapa kontinuitet över valperioderna. I det första skedet, det vill säga redan nu, syns ordförandeskapet i personalplaneringen. Estland leder för närvarande EU med samma starka motivation som vi under vårt första oförglömliga ordförandeskap. Europa kan 2019 vara i ett sådant skede att motivationen att arbeta för ett starkt och fungerande EU uppstår av sig själv.

Utrikesförvaltningens ekonomi är i balans detta år, med det förbehållet att vi fortfarande har några nedskärningar ogjorda som regeringen ålagt oss. Till exempel i och med den lilla förlängningen av arbetstiden i konkurrenskraftsavtalet räknas det att vi förtjänat 15 årsverken genom de sammanräknade tilläggsminuterna, och de måste skäras ned. Den förtjänade arbetstiden är helt teoretisk med tanke på vår personals utmärkta vana att anpassa sig till arbetssituationen. Vi skär inte ned antalet anställda före EU-ordförandeskapet, men beklagligtvis förlorar vi pengar omgående. Samtidigt är det stor press på omkostnaderna. Det kvarstår till exempel att testa hur flexibelt finansministeriet kan reagera på rekryteringsbehovet när efterfrågan på visum stiger, eftersom intäkterna inte längre kommer i utrikesministeriets kassa, utan vi nu är beroende av snabb budgetfinansiering. Den snabba tillväxten i efterfrågan på visum i Ryssland har i år skötts med hjälp av budgetmedel som överförts från föregående år.

Det stora orosmomentet under de närmaste åren är emellertid skötseln av våra fastigheter. Vår fastighetsförvaltning har utvecklat nya arbetssätt och kan nu allt mer systematiskt planera kommande projekt. Den bild som visar sig är precis så dyster som vi befarat på grund av flera års underfinansiering. De fastigheter vi äger förfaller och förlorar värde och därtill är vi tvungna att skjuta upp kloka fastighetsbyten, eftersom vi inte har råd med de utgifter som flyttarna skulle orsaka. Vi kan med nöd och näppe reagera på akuta situationer, som just nu i New York. Det här är ett allvarligt budskap till budgetförhandlingarna.

Slutspurten på Finlands hundraårsjubileum närmar sig. Tack vare jubileumsåret har Finland fått stå värd för viktiga besök, till exempel av Kinas president, Japans premiärminister, Rysslands president och de nordiska ländernas statschefer under ett gemensamt historiskt besök. Därtill fick republikens president en inbjudan till Vita huset precis lägligt under jubileumsåret. Och vi har ännu många betydande besök att se fram emot under hösten. Jubileumsåret har stött vårt arbete för att stärka Finlands internationella ställning. Dessutom har vi ännu framför oss årets höjdpunkt, firandet av vår självständighetsdag runt om i världen och här i Finland. Historiens inflytande tar inte slut här, utan genast efter detta följer vårt eget ministeriums 100-årsjubileum. Det är en fin utgångspunkt för att göra Finlands utrikes- och säkerhetspolitik känt runt om i världen.

Sedan det förra ambassadörsmötet har följande kolleger lämnat oss:

Carl Arne Hartman, Ilkka Heiskanen, Erkki Kivimäki, Pertti A. O. Kärkkäinen, Tero Lehtovaara och Timo Repo.

Vi hedrar deras minne och livsverk med en tyst minut.