FNs människorättsrapportör Asma Jahangir: Staternas plikt är att skydda kvinnoliv
”Våld mot kvinnor har en djup förankring i traditioner, t.o.m. myter”, sade ordföranden för den internationella delegationen för människorättsfrågor Kristina Stenman. Hon öppnade delegationens seminarium om kulturella heders- och skamuppfattningar och våld mot kvinnor i utrikesministeriet på fredagen. “Man döljer ofta våldet och motiverar dess existens med kultur – med skam eller heder. I bakgrunden finns också sexualtabun och moraluppfattningar”, klargjorde Stenman.
Våld mot kvinnor existerar över allt.“Våldet mot kvinnor är ett av de mest flagranta formerna av människorättsförbrytelser i Finland. Ca 27 kvinnor dör årligen pga familjevåldet. Var sjätte minut blir en finländsk kvinna misshandlad. I Finland kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet först 1994”, påminde Stenman. “Det är gott och väl att förstå sig på kulturer och traditioner, men vi måste komma ihåg det universella inom människorätten. Människorätten bör gå före kulturella rättigheter.
Vid seminariet inledde FNs människorättsrapportör Asma Jahangir, som har som specialområde illegala, summariska och godtyckliga avrättningar. Hon har i sitt arbete lyft fram tematiken om hedersmord, men uppger att uppgiften är svår. I många länder försvårar regeringarna utredningsarbetet, och Jahangir säger sig kontinuerligt måsta kämpa för att folk skulle förstå att hedersmorden är en del av henens mandat. “Våld mot kvinnor finns överallt, i alla länder. Problemet är just det att denna typ av våld uppfattats som privat sak. Ändå är det statens plikt att skydda kvinnoliv”.
Jahangir berättade exempel om länder där lagen redan i sig är diskriminerande. I Pakistan kan en kvinnomördare får mordet förlåtet på basen av heder. I Jordanien och Turkiet döms mördare enligt en lindrigare skala om brottet gäller familjens heder. Problemet är dokumenteringen av dylika brott. Under ett besök i östra Turkiet berättade man för Jahangir att “visst sker sådana hedersmord hos oss, men det är inte fråga om människorättsbrott”.
Jahangir tog upp Afghanistan som ett särskilt tema. “De afghanska kvinnorna har lidit i 23 år. Det skedde inte bara under talebanregimen, utan redan före denna. Kvinnor våldtogs systematiskt. Ännu idag är kvinnor i fängelse för att de lämnat sina män. Det fruktade ministeriet för dygder och laster existerar igen”, berättade Jahangir. “Freden är männens fred. Kvinnorna lider fortfarande” .I och med att samfunden öppnar sig, så kan kvinnorna delta i den politiska processen. Enligt Jahangir är kvinnorna strategiskt skickliga att utnyttja situationen för att förbättra sin ställning. “VI måste ge kvinnorna möjlighet att förbättra sina rättigheter och stöda dem på olika sätt. Kvinnornas rättigheter bör länkas med människorätten i allmänhet. Vi måste göra klart att kvinnornas rättigheter är en integrerad, väsentlig del av människorättens och demokratins utveckling. ”Mitt språk, min dräkt, min sång är tradition. Det är inte dödandet av kvinnor. Det är ett sätt, männens sätt – och alltid ett brott.Enligt Jahangir gör vi fel när vi fokuserar allt för mycket på medborgarorganisationerna.
”Medborgarorganisationerna är inte den enda delen av medborgarsamhället. De når inte alla. Vi måste närma oss problematiken ur ett mångsidigare perspektiv.”.