Väyrynen efterlyser kreativitet när utvecklingspolitiken förverkligas
När den nya utvecklingspolitiken förverkligas kan man använda sig av kreativa lösningar och nya idéer. De styr också finansieringen, betonade utrikeshandels- och utvecklingsminister Paavo Väyrynen som talade vid ett seminarium för medborgarorganisationer i torsdags.
När det utvecklingspolitiska programmet bereddes förekom livliga diskussioner i alla forum. Man kunde inte alltid ens känna igen programmet i den bild som gavs av det i offentligheten, beklagade ministern. Nu finns riktlinjen tillgänglig för alla och förverkligandet av den tar vid.
”Det är vanvett att påstå att det finns en kontrovers mellan hållbar utveckling och minskningen av fattigdom”, motiverade ministern. ”Man kan inte minska på fattigdomen på ett hållbart och effektivt sätt utan hållbar utveckling.”
När man talar om hållbar utveckling bör man enligt ministern hålla dess tre dimensioner i minnet: naturekonomisk eller ekologisk hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och samhällelig hållbarhet.
Likt det föregående utvecklingspolitiska programmet betonas också i det nya sambandet mellan handel och utveckling. Betoningen är nu ännu större, för att ekonomiskt hållbar utveckling ska gynnas. I länder med sund ekonomisk tillväxt och där tillväxtens frukter styrs så att också de gynnar den fattigaste befolkningsandelen och förbättrar dess levnadsomständigheter, har man kommit längst med reduceringen av fattigdom, påminde Väyrynen.
Samhälleligt hållbar utveckling vidgar synvinkeln från traditionell social utveckling till att omfatta hela samhället. Hurdan samhällsordning har landet, fungerar förvaltningen, hurdant är rättsväsendet – allt detta är delar av samhälleligt hållbar utveckling.
Ekologiskt hållbar utveckling innebär många saker. Efter miljömötet i Rio har diskussionen tyvärr splittrats, beklagar ministern. ”Skogsärenden har sina egna processer, ökenspridningen och klimatet likaså. Dem måste man nu förena.”
Allt borde tas till vara
I den nya utvecklingspolitiken framhävs naturresursaspekten. ”Vi måste använda oss sparsamt och noga överlagt av naturresurserna, så väl de förnybara som de som inte förnyas.”
Också små lösningar är betydelsefylla, poängterar ministern.
Det utvecklingspolitiska programmet har kritiserats för att konsekvensen hamnat i skymundan. Utan orsak, förklarar ministern. ”Konsekvensen finns med precis lika starkt som förut, men den har nu förenats med hållbar utveckling.”
Koncentrationen fortsätter, men också den har fått nya nyanser. Förutom till länderna kan man koncentrera biståndet till vissa teman, särskilt inom det regionala samarbetet. Sådana teman är enligt Väyrynen skog, miljö och vatten.
Några förändringar i urvalet av länder är inte att vänta, men också landsurvalet undersöks kritiskt i sinom tid.
Kreativitet med i det praktiska genomförandet
Programmet har kritiserats för att det inte styr eller ger konkreta målsättningar. ”Ovanlig kritik så här på 2000-talet” kvitterade ministern och underströk att det utvecklingspolitiska programmet drar upp de stora riktlinjerna. Aktörerna bestämmer hur det ska förverkligas i praktiken när de utför sitt arbete.
Under den kreativa processen föds säkert fantastiska resultat och helt nya idéer, ansåg ministern och uppmuntrade organisationerna att ta emot utmaningen.
Diskussionen om utvecklingspolitiken kommer att pågå lika livligt också i fortsättningen, visionerar Väyrynen. Riksdagen kopplas till diskussionen med en årlig rapport om utvecklingspolitiken och utvecklingssamarbetet. Det lönar sig att diskutera utvecklingspolitik, understryker ministern, för när anslagen höjs handlar det om mer än en miljard euro.
”Medborgarorganisationerna gör ett fint arbete som värdesätts av staten”, specificerade han och hoppades att också organisationerna ska förverkliga målsättningarna i det nya programmet.
I det nya programmet ingår inga procentmålsättningar för anslag eller stödformer. ”Pengar beviljas i enlighet med hur bra verksamheten är. Det föregående programmets fastslagna 14 procent för medborgarorganisationernas utvecklingssamarbete är inte taket”, uppgav han.
Morötter förekommer också i samband med biståndet regeringar emellan. ”Ambassaderna får tävla om vilket land som utövar den bästa utvecklingspolitiken, och sedan allokeras pengar dit” förklarade ministern förnöjt.
"Staten kompletterar organisationernas utvecklingssamarbete"
”Det är uppfriskande att programmet är uppbyggt på ett nytt sätt”, berömde programdirektör Maija Seppo från Servicecentralen för utvecklingssamarbete Kepa. ”Den offentliga debatten har varit livlig.”
Att målet på 0,7 procent har fått en spikad tidtabell och att ägarskap betonas får enligt Seppo beröm av medborgarorganisationerna. Också konsekvensen finns med. ”Den gör att pappret får pregnans och lämnar struntpratkategorin.”
Däremot är programmets romantiska egenskap problematisk, beklagar hon. De utvecklingspolitiska aktörerna är många och det är svårt att uppnå några klara mål när de inte finns utstakade.
Det lönar sig att ta med organisationerna när man planerar genomförandet, föreslog Seppo, och vände på den traditionella bilden av förhållandet mellan statsmakten och medborgarorganisationernas bistånd:
”Staten kompletterar organisationernas utvecklingssamarbete”
När det gäller medborgarsamhällets utveckling kan man inte förbigå organisationerna, påpekade hon. Det gäller också i hemlandet, där små aktörer tar upp stora globala frågor på en människonära nivå. ”När anslagen växer är det här ännu viktigare, med tanke på medborgaropinionen.”
När publiken fick ordet tog man upp kulturell hållbarhet och kännedom om partnerländernas värderingar. Ursprungsfolkens uråldriga arv erbjuder lärdomar för oss också. Det var ministern och Tuulia Kurkela från Four Winds, som arbetar med ursprungsbefolkningar, eniga om.
Marja-Leena Kultanen