UNDP:s Dervis: klimatförändringen måste beaktas i utvecklingspolitiken
Enligt FN:s biståndsorgans direktör är det möjligt att förhindra klimatförändringens värsta följder, men det kräver radikala åtgärder.
”Ännu för ett par år sedan visste jag knappt någonting om klimatförändringen”, erkänner Kemal Dervis som är direktör för FN:s utvecklingsprogam UNDP. ”Idag anser jag att den är vårt tids viktigaste fråga och den måste alltid beaktas när helst man talar om ekonomisk tillväxt, utveckling och framtid.”
Dervis föreläste den 6 mars vid vid Widerinstitutet i Helsingfors som lyder under FN, och han är inte den enda som vaknat upp sent när det gäller klimatförändringen. Klimatuppvärmningen har på kort tid blivit ett permanent diskussionsämne som var och en har en åsikt om.
Det är inte överraskande, eftersom fenomenets följder konkret påverkar hela jordklotet. Här i Finland sörjer vi över våra snöfria vintrar och i Bangladesh sköljer översvämningar bort hus medan Australiens dricksvattenförråd hotar att sina.
Det här är dessutom bara början, om vi inte får bukt med växthusutsläppen.
Det är inte lätt att ändra riktning men Dervis hävdar att det är fullt möjligt. ”Det förutsätter globalt samarbete och att man förbinder sig till gemensamma målsättningar. De rika staterna måste föregå med gott exempel men utvecklingsländerna måste absolut också delta.”
Dervis berömmer Europeiska unionens aktivitet. EU-länderna har unilateralt förbundit sig att sänka växthusutsläppen med en femtedel från nivån år 1990 till år 2020. Man kommer att lägga ytterligare tio procent till detta mål om andra centrala industriländer hakar på.
Även om resultaten från klimatkonferensen i Bali blev diffusa hyser Dervis hopp: ”Exempelvis i USA har den offentliga opinionen helt klart förändrats, och alla presidentkandidaterna svär på att agera i klimatfrågan. Japan tänker föra in frågan på G7-gruppens agenda.”
Bort från farozonen
UNDP definierar en 2 graders stegring i jordklotets medeltemperatur som en ”farlig klimatförändring”.
Om faran ska avvärjas förutsätter det enligt UNDP att växthusutsläppen halveras under de kommande 40 åren, från nivån som rådde år 1990. För de utvecklade länderna innebär det en minskning med 80 % och för utvecklingsländerna 20 %.
Dervis medger att målet är ambitiöst.
Detaljerade överenskommelser försvåras av att det inte finns exakt information vare sig om klimatförändringens konsekvenser eller om utsläppsmängderna. Dessutom är risken stor att man agerar i eget intresse.
Det är till exempel inte egalt om utsläppen mäts enligt produktionen eller konsumtionen. ”OECD-ländernas utsläpp är dubbelt större om man mäter på det senare sättet”, förklarar Dervis. Konsumtionen här belastar alltså indirekt miljön på andra håll.
”Vilket mätningssätt man än använder så finns det alltid någon som inte är nöjd. Jag anser att det är rättvisare att mäta enligt konsumtionen, men det är också svårare.”
Åsikterna går isär också gällande historiens betydelse. Som biprodukter av sin ekonomiska tillväxt har industriländerna fyllt atmosfären med växthusgaser. Klimatförändringen förorsakas huvudsakligen av dessa föroreningar.
”Om man bara koncentrerar sig på de utsläpp som uppkommer nu och glömmer vad som skett tidigare är situationen orättvis mot utvecklingsländerna.”
Å andra sidan klarar miljön inte av att vi eftersträvar tillväxt i framtiden med gångna tiders metoder.
”Att förena utvecklingsländernas tilltagande behov av energi med kontrollerade mängder utsläpp är en verklig utmaning. Om den nu rådande trenden fortsätter står Kina ensamt snart för en tredjedel av de nya växthusutsläppen.”
Bistånd och hållbara lösningar
Två utvecklingspolitiska dimensioner är intimt förbundna med klimatförändringen: utvecklingsbistånd och globala allmänna nyttigheter. Båda behövs.
”Klimatförändringen gör många utvecklingsländers situation ännu värre än förr. Åtminstone på kort sikt kommer behovet av traditionellt utvecklingsbistånd i syfte att reducera fattigdomen bara att öka”, konstaterar Dervis.
”Å andra sidan borde man uppmuntra länder, speciellt dem med medelinkomst, att använda miljövänligare teknologi. Det kan man göra exempelvis genom att finansiera forskning i förnybara energikällor och se till att nya innovationer når ut till så många som möjligt.”
Här behövs också insatser av den privata sektorn för alla investeringar som behövs går inte att införliva i offentliga budgeter.
”Man borde förstå att bistånd av det här slaget också gagnar givaren”, betonar Dervis. ”Att planeten mår bra har vi alla nytta av.”
Henri Purje
Skribenten är frilansjournalist.