Minister Väyrynen:
Det utvecklingspolitiska programmets mål måste synas i organisationernas arbete
"Ju bättre medborgarorganisationerna kan motivera sin projekt med det utvecklingspolitiska programmets mål desto säkrare och mer har de möjlighet att få finansiering för sin verksamhet. Den här principen utesluter ändå inte andra framgångsrika organisationsprojekt från finansieringen”, sade utrikeshandels- och utvecklingsminister Paavo Väyrynen i onsdags på ett möte mellan utrikesministeriet och medborgarorganisationerna.
Under årets första gemensamma seminarium diskuterades det nya utvecklingspolitiska programmets inverkan på medborgarorganisationernas arbete samt hur organisationerna svarar på klimaförändringens och fattigdomsminskningens utmaningar. Ett behov som lyftes fram var det av finländska aktörer inom organisationsprojekten för att garantera det finländska mervärdet. Diskussion väckte också frågorna om hur en samhälleligt hållbar utveckling samt genomgripande teman – jämställdhet, sårbara grupper och arbetet mot hiv/aids – syns i den nya utvecklingspolitiken.
Enligt Värynen måste man överväga hur medborgarorganisationerna börjar förverkliga det nya programmet samt hur man kunde förbättra kvalitet på och resultaten från det arbete som organisationerna gör. Stödet till medborgarorganisationernas arbete kan i framtiden växa betydligt om resultatet från organisationernas arbete är bra. ”Finland har förbundit sig vid en andel på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten i sitt bistånd fram till år 2015 och det är något vi måste hålla hårt fast vid”, konstaterade Väyrynen.
För utrikesministeriet orsakar det besvär att organisationsverksamheten är så splittrad och det är svårt att administrera talrika olika projekt. Enligt Väyrynen är det inte nödvändigt att öka storleken på projekten men organisationerna kunde själva förbättra de resultat arbetet ger genom att genomföra gemensamma projekt. ”Produktiviteten förbättras inte genom att flytta de tjänstemän som administrerar projektet från ministeirt annorstädes. På det sättet skulle man bara försämra uppföljningen och övervakningen av projekten”, sade Väyrynen och syftade på statsförvaltningens produktivitetspogram.
”Utgångspunkten för det nya programmet är att man inom utvecklingspolitiken inte kan betona allting och att det behövs klarare prioriteringar än tidigare för att nå bättre resultat. Också genomgripande teman har definierats i programmet även om de inte finns med i alla projekt”, sade Väyrynen.
Det finländska mervärdet syns i de små organisationernas arbete
”För att minska fattigdomen behövs det en hållbar utveckling som å sin sida skapar samarbete och kontakter mellan aktörer i Finland och i utvecklingsländerna. Man måste kunna visa att det också i organisationsprojekten finns en interaktion mellan det finländska samhället och aktörer i utvecklingsländerna.” Väyrynen ansåg att det finländska mervärdet förverkligas bäst i de små organisationernas arbete.
På seminariet funderade man också över begreppet samhälleligt hållbar utveckling och organisationernas möjligheter att stöda den. Enligt Väyrynen måste begreppet ses på ett omfattande sätt – termen innehåller såväl god samhällsstyrning, verksamhet mot korruption, att rättsstaten förverkligas och ett fungerande samhälle. Mer problematiskt är att korruptionen ofta stoppar just de projekt som ska minska korruptionen.
”Avsikten med utvecklingspolitiken är att minska fattigdomen. Vi måste stöda verksamhet genom vilken vi indirekt kan påverka en minskning av fattigdomen – till exempel utvecklandet av handel och företagande, samt ekonomisk tillväxt och högre sysselsättning. Hjälpens sturktur måste vara mångsidig. Allt stöd kan inte ges direkt utan vi måste stöda utvecklingsländernas hållbara utveckling på deras egna villkor. Våra egna konsumtionsvanor är omöjliga och hela mänskligheten kan inte leva på samma sätt”, påminde Väyrynen.
Väyrynen berättade att han ställer sig med öppet sinne till budgetstödet, men att han är kritisk till den uppenbara fara för korruption som finns. ”Finland håller de budgetstödsavtal som slagits fast, men en ökning av stödet övervägs noggrannt. Det sektorstöd som Finland ger är också budgetstöd, men det har en bättre uppföljning och mindre risker än det direkta budgetstödet. Europeiska unionen har bättre möjlighetern än de enskilda länderna att övervaka budgetstödet så budgetstöd genom unionen skulle också vara möjligt att öka”, konstaterade Väyrynen.
Outi Einola-Head