Korruptionen förvärras i takt med fattigdomsklyftan

Skillnaden mellan korruption i rika och fattiga länder är igen större än någonsin tidigare, tillkännager organisationen Transparency International. I Finlands långvariga partnerländer ser korruptionen ut att avta en aning.

På grund av korruptionen går man miste om väldiga resurser som utbildning, hälsovård och samhällsbyggnad är i skriande behov av, understryker Transparency International (TI).

Den årligen publicerade rapporten Corruption Persistency Index, eller CPI-skalan, visar förekomsten av korruption i den offentliga sektorn. I år granskades 180 länder. Länderna graderas med mått från noll till tio i enlighet med förekomsten av korruption.

Nya Zeeland, Danmark och Finland placerade sig bäst. De fick alla 9,4. Längst ner hamnade Somalia och Myanmar med 1,4.

Biståndsgivarländerna måste erbjuda kunnande

Fattigdom och korruption är tätt förenade med varandra. Så många som 40 % av de länder där korruption förekommer obehindrat är länder med låg inkomstnivå.

De fattigaste länderna lider mest av korruptionen och ansvaret för att utrota den ligger i första hand hos länderna själva, påpekar TI.

Låga siffror på korruptionsskalan betyder att landets offentliga sektor inte fungerar som den borde. Organisationen anser att bidragsgivarländerna borde erbjuda de fattiga länderna sitt specialkunnande för att eliminera korruption.

Södra Afrika har anledning att vara stolt

Kampen mot korruption i södra Afrika har lett till resultat konstaterar Transparency International. Botswana och Sydafrika placerar sig i mitten av korruptionsjämförelsen. Namibia har bättrat sig märkbart. Också Seychellerna och Sydafrika fick klart bättre resultat i år än tidigare.

Enligt TI visar den gynnsamma utvecklingen i södra Afrika att man kan få korruption att minska med hjälp av äkta politisk vilja och samhällsreformer.

Moçambiques placering, 111, och måttet 2,8, vittnar om landets allvarliga korruptionsproblem, vars enda tröst består i att största delen av de afrikanska länderna får ännu sämre siffror. Endast två länder i Afrika; Botswana (5,4) och Sydafrika (5,1), tillmättes över 5 som korruptionsmått.

Svag förbättring i Finlands samarbetsländer

Av Finlands långvariga samarbetsländer placerade sig Namibia bäst med 4,5. Kenya fick det lägsta måttet (2,1). Av partnerländerna fanns också Etiopien (2,4) och Nepal (2,5) i korruptionsjämförelsens sista ända.

Peru i Latinamerika höjde sin siffra med några tiondelar till 3,3 och placerar sig nu jämsides med grannen Brasilien. Tanzanias mått når nätt och jämt över siffran 3. Även om placeringen är låg har Tanzania lyckats höja sitt mått sedan ifjol. Av Finlands partnerländer är Egypten det enda vars siffra har sjunkit.

Mutgivarna ofta från rika länder

De mutor som fattiga länders tjänstemän tar emot kommer ofta från multinationella företag som är belägna i rika länder, påpekar TI. Dessutom gör internationella valutakoncentrationer det möjligt att omärkt dölja och placera pengar som härstammar från korruption.

Man kan kritisera CPI-skalan för att jämförelsen bara koncentreras till den offentliga sektorn. Västerländska privata företag som erbjuder mutor syns inte.

Mirva Viitanen