Jarmo Sareva: FN behövs för att motarbeta nya säkerhetshot

Trots alla sina brister är FN det mest realistiska alternativet när man söker lösningar på internationella hot, eftersom en enskild stat inte klarar av att ensam bekämpa sjukdomar, massförstörelsevapen, terrorism och fattigdom, konstaterade ambassadör Jarmo Sareva. Sareva, som är ställföreträdare för Finlands ständiga FN-representant, talade på torsdagen den 11 december vid en tillställning som anordnats av utrikesministeriet med rubriken "Kan FN fungera som garant för den internationella säkerheten?". Sareva är ordförande för kommittén för nedrustning och internationell säkerhet vid FN:s generalförsamling.

Dessutom kan Finland påverka ärenden genom EU, särskilt utanför de s.k. "hårda" säkerhetsfrågorna. EU är en betydande aktör inom FN särskilt i sociala och ekonomiska frågor, och nästa år kommer Finlands roll att betonas ytterligare, då Finland blir ordförande för FN:s ekonomiska och sociala råd Ecosoc.

Trots att tanken om humanitära interventioner är alltför radikal för de flesta FN-länder, dristar jag mig att tro att tröskeln för att inom FN bara se på när ett folkmord sker mot 800 000 människor idag skulle vara högre än på 90-talet, sade Sareva. FN:s stadgans princip att inte ingripa i staters interna angelägenheter har ansetts vara så gott som helig, trots att många av de nuvarande fredsbevarande operationerna i själva verket snarare består av att lösa interna kriser än av fredsbevarande verksamhet i traditionell mening. Till exempel av kriserna i Afrika är det bara verksamheten i Etiopien och Eritrea, där FN efter krigsslutet haft i uppdrag att bevara freden, som är traditionellt fredsbevarande.

FN:s generalsekreterare föreslog en rätt att tillgripa humanitära interventioner efter att säkerhetsrådet visat sig vara oförmöget att handla för att förhindra folkmorden i Srebrenica och Ruanda, men förslaget avvisades med hänvisning till staternas okränkbarhet.

FN har sina brister och kommer aldrig att bli ett ymnighetshorn som ensamt garanterar den internationella säkerheten, men inte ens den starkaste av medlemsstaterna kan ensam hantera alla hot, framför allt inte de nya hoten, konstaterade Sareva.

FN hamnade i en av sina historiskt sett största kriser i samband med terroristhotet och Iraksituationen. Säkerhetsrådet kunde inte komma till en lösning om Irak, dvs. komma överens om åtgärder för att förhindra kriget eller godkänna USA:s åtgärder, vilket ledde till en våg av kritik. I augusti i år upplevde FN dessutom sitt eget 11 september, då terrorister bombade FN:s kontor i Bagdad. FN har enligt generalsekreteraren kommit till en skiljeväg, där alternativen är förnyelse eller misslyckande.

Terroristattacken i Bagdad kan, utöver som ett makabert bevis på FN:s betydelse, även ses som en hänvisning att de extremislamistiska terrorister som för ett heligt krig endast ser organisationen som en del av det västerländska systemet. Trots att FN inte kan lysa med sin effektivitet har organisationen inte hemfallit åt partiskhet , konstaterade Sareva. De utmaningar som FN och dess arbete på fältet står inför är enligt Sareva dock betydande.

FN:s starka sida ligger kanske i kriser som i geopolitiskt hänseende är av sekundär betydelse, såsom Östtimor, Etiopien-Eritrea, Kongo och de otaliga inbördeskrigen i Västafrika. För dessa finns det inga alternativ till FN, och FN:s roll som byggare av samhälle och stat är central, påminde Sareva. I dessa s.k. andra klassens kriser är dock det mänskliga lidandet ofta störst. I första klassens kriser, såsom Kosovo och Irak, förmår organisationen däremot inte reagera tillräckligt snabbt och hinner oftast till platsen först när återuppbyggnadsarbetet inleds.

Sarevas anförande (på finska)