Allt viktigare att koppla samman nödhjälp och utvecklingssamarbete
Den humanitära hjälpen behöver utvecklingssamarbete och förebyggande av katastrofer som partner. Det här betonar också Röda Korsets färska Världens katastrofrapport, vars tema är de glömda katastroferna.
Vid samma tillfälle undertecknades också ett treårigt partnerskapsavtal mellan utrikesministeriet och Finlands Röda Kors. Värdet på avtalet är nästan 17 miljoner euro. Med stöd av avtalet inleder Röda Korset nya utvecklingssamarbetsprogram i Afrika och Asien.
“Utrikesministeriet och Finlands Röda Kors har länge haft ett framgångsrikt samarbete och FRK:s arbete kompletterar på ett bra sätt Finlands officiella utvecklingssamarbete”, sade den utvecklingspolitiska avdelningens chef Ritva Koukku-Ronde då hon undertecknade avtalet. Enligt henne är Röda Korset en uppskattad medlem av det internationella samfundet och en vars arbete fördelar sig på humanitär hjälp och utvecklingssamarbete. Båda får stöd från Finlands anslag för utvecklingssamarbetet. “Det är också bra att Röda Korset betonar att hjälpen måste fortsätta från nödhjälp till utvecklingssamarbete”, sade Koukku-Ronde.
“Den billigaste lösningen på katastrofer är att minska den absoluta fattigdomen och förebygga kriser och där kan man påverka med hjälp av utvecklingssamarbete. Båda är också viktiga mål för den finländska utvecklingspolitiken”, kostaterade Koukku-Ronde.
Enligt Kristiina Kumpula blir sambandet mellan katastrofhjälp och utvecklingssamarbete allt viktigare för Röda Korset. År 2006 betonar rapporten de bortglömda kriserna och avsikten är att utreda varför vissa kriser glöms vort och andra uppmärksammas i offentligheten.
År 2005 samlades en rekordstor summa in för katastrofhjälp – omkring 17 miljarder dollar.
Stödet fördeldes ojämnt, till tsunamihjälpen fick man in femtio gånger mer pengar än till de sämst uppmärksammade kriserna bland annat i Tchad, Malawi och Niger.
Sena reaktioner ökar kostnaderna
Den hjälp man får in till katastoferna speglas av hur mycket de syns i nyheterna – ju mer en kris syns i offentligheten desto mer hjälp får den. Kumpula hoppas att man kunde få ett stopp på den här onda spiralen. “Att man reagerade sent på krisen i till exempel Malawi ledde till att antalet offer steg och att kostnaderna blev mångfalt större. I finansieringen finns också ett klart problem – man får stöd till katastofer, men inte så mycket till återuppbyggnaden”, sade Kumpula.
“Små katastrofer som pågår konstant blir lätt förbigångna av medierna. Det finns bestående underutvecklade länder där antalet döda inte stiger drastiskt och som inte får rubriker. Vissa kriser förbigås av politiska eller säkerhetsskäl. Ändå kan de sammanlagda verkningarna av små kroniska katastofer vara större än av stora dramatiska kriserna ifall man inte gör något åt deras följdverkningar”, konstaterade Kumpula.
“Det finns allt mer katatrofer orsakade av översvämningar, stormar och torka. Mellan åren 1976 och 2000 ökade antalet katastrofer från hundra till omkring niohundra. Katastroferna matas av en ond cirkel bestående av fattigdom, befolkningstillväxt och klimatförändring”, säger Kalle Löövi som är chef för FRK:s internationella hjälp.
Enligt Löövi måste fattiga människor ofta bosätta sig på katastrofbenägna områden för att klara sig. Aktörerna inom den humanitära hjälpen måste klara av att plocka ut de katastrofer där människorna behöver mest hjälp. “Flest människor som lider av katastrofer finns det i Asien. Långsamma torterande katastofer där människornas liv hela tiden hänger på branten till en katastrof finns det ändå mest av i Afrika.”
Enligt Löövi har den humanitära hjälpen från Finland också fint klarat av att sträcka sig till utvecklingssamarbete. FRK har bland annat under några år utvecklat ett sjukhus i Darfur i Sudan. Till finansieringen har använts katastrofhjälp som också har en långsiktig inverkan på utvecklingen.
Outi Einola-Head
World Disasters Report 2006: Focus on neglected crises