Haavisto anser att Finland likt Sverige och Norge borde delta i FN:s Darfur-operation

Riksdagsledamot Pekka Haavisto berättade om situationen i Darfur och om förhandlingarna mellan de olika parterna som hölls i Arusha.

FN:s beslut att tillsammans med Afrikanska unionen sända 26 000 fredsbevarare till Sudan är enligt riksdagsledamot Pekka Haavisto ett mycket viktigt beslut. Han poängterar att det skulle vara av stor betydelse att Finland skulle ställa sig positivt till denna operation, redan med tanke på geografisk rättvisa. "Det är ett krävande projekt men även ett mycket viktigt sådant", säger Haavisto som sedan maj assisterat FN specialsändebudet Jan Eliasson i återupptagandet av Darfurs fredsförhandlingar.

"Det finns garanterat sådant vetande och kunnande i Finland som skulle vara till nytta i operationen", preciserar Haavisto. Haavisto fungerade åren 2005-2007 som specialsändebud för Sudan, och deltog bland annat som observatör i fredsförhandlingarna gällande Darfur som hölls i Abuja.

Riksdagsledamot Pekka Haavistos sommar har rätt långt gått åt till resande runt om i Europa och Afrika för att träffa sudanesiska gerillaledare. Haavisto höll på torsdagen den 9 augusti en presskonferens på utrikesministeriets informations- och kulturavdelning, där han berättade att de nya förhandlingarnas första skeden varit lyckade.

Att Sverige och Norge lovat sända ut ett hundratal fredsbevarare till området gläder Haavisto stort, och han anser att Finland absolut borde göra likadant, det vill säga skicka "några tiotal". Av de 26 000 fredsbevarare som ingår i FN:s och AU:s gemensamma projekt skall 16 000 hittas annanstans ifrån än Afrika. Enligt Haavisto kommer största delen av dessa att komma från Asien, men européernas och amerikanernas medverkan är även väldigt viktig. Från hela Europa borde man enligt honom få ihop några tusen fredsbevarare.

Darfur politiskt betydelsefull

Dels på grund att de militärt sett är intressantare har NATO:s fredsbevarande operationer, som till exempel den i Afghanistan, allmänt sett bättre lockat deltagande, anmärker Haavisto. Däremot har FN:s fredsbevarande verksamhet, likt Darfur-operationen, inte alls väckt lika mycket intresse, vilket är synd enligt Haavisto eftersom de politiskt sett är väldigt viktiga. Speciellt viktig är den nya Darfur-operationen eftersom det är FN:s EU:s och AU:s första gemensamma operation.

Med tanke på framtiden är det enligt Haavisto mycket viktigt att delta i sådana operationer där AU medverkar. Därtill borde man även främja geografisk jämvikt. Man bör vara solidarisk även mot afrikanska kontinenten, "ett rättvist agerande skulle vara bra", tillägger Haavisto.

Största delen av rebellgrupperna med i förhandlingarna

Det ligger en stor mängd arbete bakom återupptagandet av förhandlingarna. Haavisto har bland annat rest runt i Afrika och Europa för att träffa olika gerillaledare och försöka få dem att gå med på ett gemensamt sammanträde. Slutligen fick man dem övertygade, och den 3-6 augusti hade man för första gången samlat representanter för sju av åtta rebellgrupper runt samma bord i Arusha, Tanzania.

Sammanträdet präglades dock av stora risker, eftersom grupperna inte hade träffats sinsemellan på väldigt länge. "Det var spännande att se om de överhuvudtaget skulle kunna förhandla med varandra", berättade Haavisto. Enligt honom har detta varit en väldigt intressant operation, och slutresultatet för mötet i Arusha ansåg han var lyckat.

Fem centrala målsättningar

Rebellorganisationerna förhandlade till slut enligt egen begäran bakom stängda dörrar. Slutligen nådde de även samförstånd och utarbetade en sammanfattning av de centrala målsättningarna, som de sedan överräckte till FN och AU. Det gemensamma dokumentet är inte offentligt, men huvudpunkterna är följande:

1. Maktdelningsfrågan gäller det helhetsbetonade fredsavtalet som Sudankrisen gett upphov till. Då detta avtal utarbetades av representanter från nord och syd var emellertid representanter för Darfur inte närvarande.

2. Frågan om rättvis fördelning av välfärden gäller olja och andra naturresurser, av vilka även Darfur vill ha sin beskärda del.

3. Säkerhetsfrågan inbegriper parternas vilja att bevara sina egna arméer och vapen, tills man kommit överens med regeringen om garanteringen av säkerheten och integrering av rebelltrupperna till en del av Sudans egna säkerhetsstyrkor.

4. Frågorna gällande jordinnehav är mycket komplicerade och de är dels lokala tvistefrågor. Problemen i Darfur som pågått under en lång tid kan väl sägas bero delvis just på dessa tvister. Det är inte möjligt att nå samförstånd på ett kort möte, men i varje fall fick man igång en god start för dessa förhandlingar.

5. Den sista frågan som diskuterades var den om humanitära insatser. Parterna var eniga om att den utomstående hjälpen måste garanteras ostörd passage till de ställen där hjälpen behövs.

Alla parter önskade även allmän vapenvila med regeringen, vilket i sin tur skulle garantera att FN:s och AU:s fredsbevarande operation skulle kunna inledas planenligt i slutet av augusti.

De fortsatta förhandlingarna kommer enligt Haavisto att hållas mellan parterna samt FN:s och AU:s representanter som tidigast i oktober. Platsen för förhandlingarna är ännu oklar.


Haavistos presskonferens den 28.9.2005