Arktiska ambassadören vill inte ha något Vilda Norden

Aleksi Härkönen tillträder den 1 december tjänsten som Finlands arktiska ambassadör, och han anser att det arktiska samarbetet är en precis lika naturlig del av Finlands yttre relationer som andra samarbetsstrukturer där man behandlar gemensamma frågor med sina grannar. ”Men det arktiska samarbetet är ett nytt grannförhållande, som tog form först efter att det kalla kriget hade upphört”, säger han.

Finlands arktiska ambassadör Aleksi Härkönen har tidigare tjänstgjort som Finlands ambassadör i Estland, som president Tarja Halonens rådgivare och som sekretariatets chef under Finlands OSSE-ordförandeskap. 

Enligt Finlands arktiska strategi som godkändes ifjol berör den arktiska politiken hela den finska statsförvaltningen.

Beredningen av arktiska frågor sker i utrikesministeriet.

Det arktiska samarbetet innebär i stor utsträckning relationerna till de övriga länderna samt Finlands deltagande i internationellt samarbete som medlem av Arktiska rådet. Vid Arktiska rådets ministermöten representeras länderna av sina utrikesministrar.

Finland är ordförande för Arktiska rådet under perioden 2017-2019.

Samarbetet föddes ur oro

Enligt Aleksi Härkönen är Finland ganska långt ”skyldigt” till att det arktiska samarbetet uppstod. Samarbetet föddes på grund av den oro man kände, och fortfarande känner, för den arktiska miljön och dess beskyddande.

Ett särdrag i samarbetet är ursprungsfolkens deltagande – frågorna berör ju deras hemorter sedan urminnes tider.

De nordliga områdens ekonomier utvecklas i ett spänt läge när klimatförändringen öppnar upp nya möjligheter, men samtidigt ställer till med oförutsägbara konsekvenser.

Det arktiska samarbetet är internationellt

Åtta stater hör till Arktiska rådet: alla de fem nordiska länderna plus USA, Kanada och Ryssland. Permanenta deltagare i rådet är också organisationer som representerar de arktiska ursprungsfolken, vilket i Finland och övriga Norden innebär samerna. Det finns dessutom flera observatörmedlemmar, både stater och organisationer.

Förutom detta samarbetar man i stor omfattning bilateralt och regionalt. Barentssamarbetet ingår i det arktiska samarbetet, likaså den verksamhet som sker inom ramarna för den nordliga dimensionen.

EU försöker bli observatör i Arktiska rådet. Beslut finns redan i ärendet, men på grund av Ukrainakrisen har verkställandet skjutits upp. EU bedriver redan mycket omfattande och mångsidig arktisk verksamhet. Härkönen anser att det vore synd om EU:s observatörsmedlemskap i Arktiska rådet skulle skjutas upp ytterligare.

Arktiska området ska inte bli något Vilda Norden

”Ukrainakrisen – eller kanske man borde säga den djupa brist på förtroende som beror på Ukrainakrisen – syns för tillfället inte på annat sätt än att Ryssland ifrågasätter EU:s observatörsmedlemskap. Förstås påverkar sanktionerna användningen av Rysslands olje- och naturgastillgångar”, säger Härkönen.

USA har just publicerat sitt ordförandeskapsprogram, och det utgår från att arbetet fortsätter som vanligt. Finland har samma utgångspunkt. Om det arktiska samarbetet försvåras förlorar alla parter, och utomstående aktörer skulle kunna skapa ytterligare oreda.

”Vi vill inte att det arktiska området ska bli något Vilda Norden”.

Finland ordförande för Arktiska rådet 2017-2019

Nästa vår börjar förberedelserna för Finlands ordförandeskap. Man har två år på sig. Först måste man säkra resurserna och den nya regeringens engagemang.

Därefter sker rekryteringen, och målsättningarna för ordförandeperioden preciseras. Man kommer att göra det förberedande arbetet i nära samarbete med USA, som är Finlands företrädare som ordförande.

Finland har skött Arktiska rådets ordförandeskap en gång tidigare, och andra ordförandeskap nästan oavbrutet.

”Månne det inte går bra, såvida det internationella läget inte förändras väldigt mycket. Vi har ett väl fungerande nätverk med den övriga statsförvaltningen, företag, organisationer och naturligtvis med samerna”, försäkrar Härkönen.

Outi Koskinen