Åland - finskt eller svenskt?

Utrikesministeriet firar år 2008 att det har gått 90 år sedan dess grundande. I jubileets tecken presenterar ministeriet sin historia och sina skatter ur arkivet bland annat i form av en artikelserie. Tidigare publicerade artiklar är:

• "Statsfördrag och solospel - Statsrådet Edvard Hjelt och Finlands första statsfördrag"
• "Konkurrerande utrikesförvaltningar"
• "Självständighetsförklaringen: 'Bland de fria och oavhängiga nationernas antal”  
• "Nyårsafton i Smolna – självständighetsförklaringen den 31 december 1917"
• "Europas länder erkänner Finlands självständighet – vivat, floreat, crescat" 

Artiklarna finns på jubileumssidorna UM 90.

Jussi Pekkarinen: Åland - finskt eller svenskt?

Nationernas förbund beslutar om Åland.
Målning: F. Rackwitz, 1931

Tvisten om Åland började så snart Finland hade blivit självständigt. Det rörde sig många slag av trupper på öarna under en kort tid: ryssar, rödgardister, svenskar och skyddskårister från Nystad. De tyskar som anlände till Åland i mars 1918 tvingade iväg de svenskar som hade kommit för att ”hjälpa” ålänningarna.

Både i Sverige och på Åland hoppades man kunna lösgöra ögruppen från Finland. Sverige ansåg att ålänningarna själva skulle få bestämma till vilken stat de skulle höra genom en folkomröstning. Finland hyste inga illusioner om hur en sådan folkomröstning skulle sluta, varför man absolut vägrade att gå med på förslaget. Enligt Finland tillhörde Åland Finland både på historiska och geografiska grunder, och invånarna där utgjorde bara en del av landets svenskspråkiga befolkning.

Telegram från Sverige till senaten i Vasa den 9 mars 1918 (avautuu uuteen ikkunaan) (PDF, 107 kbyte)

Sverige försökte förgäves ta upp Ålandsfrågan på agendan vid fredskonferensen i Paris. Finland hoppades på att avsluta tvisten genom att stifta en lag om Ålands självstyre i maj 1920.

Slutligen beslöt man att frågan skulle underkastas det nyligen grundade Nationernas förbund, som skulle få stå för avgörandet. I september 1920 tillsatte Nationernas förbunds råd en speciell undersökningskommission. I Finland satte man genast igång med att förbereda kommissionens visit. Nu hade man en chans att själv påverka sakernas gång och kommissionen var inte enbart utlämnad åt Sveriges nyhetsinformation och åsikter.

Kommissionen bestod av tre personer som först besökte Sverige och sedan Helsingfors. I början av december 1920 reste den med tåg till Åbo och vidare med båt till Mariehamn. Finländarna förevisade besökarna sjökort och kartor för att övertyga dem om att Åland och Åbolands skärgård hörde ihop. Samtidigt ville värdarna visa att Skiftet inte var någon naturlig gräns mellan Åland och Åbolands skärgård, vilket svenskarna lät förstå i sin propaganda och med sina förenklade kartor. I dem hade de största åländska öarna förskjutits ett tjugotal kilometer västerut, Ålands och Åbolands skärgårdar har blivit mycket glesare och Skiftet hade förvandlats till ett brett hav.

Telegram av Finlands chargé d'affaires a.i. i Stockholm Alexis Gripenberg till senator Renwall i Vasa den 20 februari 1918 (avautuu uuteen ikkunaan) (PDF, 470 kbyte)

På Åland kunde man inte förlita sig på vissa personer, som i Helsingfors, utan kommissionen fick större frihet att bekanta sig med situationen. Finlands Stockholmsambassadör Werner Söderhjelm betonade att det fanns ”en stor risk om kommissionens sista intryck förblev ålänningarnas med deras starka vilja”.  Farhågan var onödig, besöket förlöpte i enlighet med finländarnas planer. Kommissionens rapport stod klar i maj år 1921. Där befästes att Åland tillhör Finland men att den finska regeringen var skyldig att garantera ålänningarnas ställning med utvidgat självstyre.